När våra blickar möts |
Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar till dig,
Och på hur det hade varit om du fortfarande tillhört mig.
Du besöker mig varje natt i mina drömmar,
Som jag förbjudet önskar vore verklighet
Och när våra blickar möts
Är det som om tiden stått still.
Det var så längesedan,
Men jag minns allt som om det vore igår
Hur du låg tätt intill mig och strök mitt hår.
Vi behövde varken tala eller röra,
För våra blickar sa allt
Och vår kärlek för varandra
Var för stark och för verklig
För att inte vara uppenbar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | enilwe - 6 jan 15 - 23:24- Betyg:  | | wow, jätte bra. Det är allt jag har att säga. | | Herr_Sulfit - 5 jan 15 - 15:32 | Kanske lite klyschigt, men så är det ju kärlek vi talar om. Hur svårt är det inte att komplimentera någon man håller av, utan att ibland låta fånig? Med det sagt vill jag inte på nåt sätt såga dikten, snarare visa sympati för ordvalen och framförandet. Personligen skriver jag sällan kärleksdikter av den anledning att jag tycker det är svårt att låta bli att skriva slentrianmässigt. Det vilar en sorts härlig mystik över kärleksdikter med ungdomligt uttryck. Fint skrivet!
Tack för läsningen! |
|
|
|
