klyscha |
Du är likt min borttappade Snuttefilt, oersättlig och aldrig samma sak, igen.
Inte en summa i världen skulle kunna ge mig tillbaks, just den.
Du är en mjuk och varm trygghet, likt mitt första gosedjur.
Du är min fastvuxna vana att känna på dörren en extra gång innan jag kan gå ut.
Du är mitt omklädningsrums spegelbild där jag kan vara mig själv och bli lycklig när jag lyckas,
Du är min hörlur som inte blöder igenom och gör mig lugn när jag ska lyssna.
Du är min ensamhemmakänsla och min första semesterdag,
Du är min spretande mungipa, du är mitt bästa jag.
Du är så fast i mig att du har ett eget kapitel i min anatomi.
Du är så fast, fast så långt borta att min kärlek skulle kallas för fantomsmärta.
Fenomenet gör vår kärlekssaga till ett epos. Att leva utan hjärta.
Ett liv utan vi gör att jag tickar på utav ren automatik och samhällets sociala mekanik.
|
| Kommentarer | | martobicat - 20 dec 14 - 01:53 | | Vacker! |
|
|
|
