Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Crossed Paths - oneshot [m/m]

Här kommer en oneshot jag skrev för ett tag sedan. Ganska annorlunda mot vad jag skrivit tidigare men samtidigt med bekanta inslag. Hoppas någon ska gilla den och att ni faktiskt lämnar en liten kommentar och låter mig få veta (: Det tar inte lång tid för er men ger mig väldigt mycket!


"Du är värdelös! Hör du det?!"
"Du är ingenting!"
"Allt det här.. allt är ditt fel."

"Är det mitt fel att du inte vet hur man slutar dricka?! är det mitt fel att du råkade bli farsa till mig? Är det mitt fel att morsan inte orkade med och lämnade dig?!" Oss.
Den sträva handflatan mot kinden var väntad. Den var skrattretande bekant. Men den gjorde ont. Fortfarande. Fortfarande - efter så många liknande träffar.
"Jag hatar dig."
Orden var tunna. Tysta. Sammanbitna men utan någon kraft bakom. Han orkade inte idag. Dom gjorde ändå ingen skillnad. Dom skulle ändå inte tas till av personen dom var riktade emot.
Det kändes som han kunde föreställa sig att en exploderande krockkudde i bilen gjorde - nästa slag.

"Tja! Kom in!"
Den särskilda stämningen som bara infann sig på en sen hemmafest omslöt honom i samma stund som han klev över tröskeln och han tog tacksamt emot den; andades in den och hoppades att den skulle lindra smärtan inifrån och ut. Få dom inpräntade orden att suddas ut, få dom ständigt skrikande orden i huvudet att dämpas till viskande istället.
Inne i köket greppade han direkt en ölflaska utan att bry sig ifall dess ägare misstyckte och svalde snabbt ner två stora klunkar.
"Sebastian? Fan jag tyckte jag såg dig..!" Den glada rösten övergick till en desto mer orolig blick när Sebastian vände sig om. Det behövdes knappast någon fråga. Det var inget ovanligt för Joel heller. Han hade sett sin kompis på det här sättet otaliga gånger tidigare.
"Alltså fan du måste.."
"Lägg av." Det var ett sammanbitet tonläge men nästa sekund drog han på munnen till ett litet snett leende. Trots att det smärtade i käken. "Är det något drag eller? Eller väntade ni tills jag kom?"
´fan du måste..´ fanns inte. Det var inte ett alternativ. Han tänkte inte hamna på ett jävla fosterhem. Eller ännu värre; hos en fosterfamilj som skulle få pengar för att ha honom där. Som skulle betalas för att vara någon jäkla låtsasfamilj åt honom.
Ett år. Ett år sedan skulle han ta sina betyg och skaffa vilket jobb som ens fanns, fixa en egen lägenhet och lämna det där svinet.


Samtidigt som Sanna la sina armar om hans hals l�t han sina egna h�nder glida ner till hennes h�fter och l�t kyssen djupna n�got. Det kittlade kanske till n�got i nederdelen av magen och hennes naglar mot hans nacke fick kanske dom tunna h�rstr�na att resa sig n�got, men det var inte mer �n s�. Det hade lika g�rna kunnat vara Hannah han st�tt d�r med. Det hade kunnat vara Lina. Det hade inte spelat n�gon st�rre roll ifall det varit n�gon tjej han inte ens visste namnet p�. Och medans hon l�gt sa n�gonting som f�ljdes utav hans namn var hans egen blick f�st p� en m�rkh�rig kille l�ngre bort i vardagsrummet. Det hade g�rna f�tt vara han som drog fingrarna �ver hans nacke ist�llet.
Fast sj�lvklart skulle han inte brytt sig om att h�ras med den killen efter heller.
Att l�ta n�gon komma n�rmare. Att till�ta sig att k�nna n�got. Att till�ta sig f� k�nslor f�r n�gon som kanske ville besvara dom.. � det skulle inneb�ra att beh�va �ppna sig. Att l�ta personen komma �nnu n�rmare �n n�gra kyssar och ett snabbt ligg. Det skulle inneb�ra att tvingas blotta sig p� ett s�tt som..
Det gick inte.


�Sebbe!�
Han s�g upp fr�n det ljusbruna h�rsvallet och �ver hennes axel bara f�r att se tre av killarna som han.. milt sagt inte var b�sta polare med. Tyv�rr hamnade dom alltf�r ofta p� samma fester.
�Vad?�
�Vi k�rde ett litet vad bara, om vem som har r�tt om varf�r du ser ut som du g�r i ansiktet.. Beh�ver veta vem som vinner.� Tobias flinade mot honom fr�n soffan.
Han sl�ppte l�ngsamt Sanna och tog ett steg ifr�n v�ggen.
�Ni m�ste vara j�vligt stora beundrare av mig om jag �r erat samtals�mne f�r kv�llen�, sa han och drog undan den svarta luggen.
�Det �r din farsa som pucklar p� dig va?�
Det k�ndes som att varenda en stannade upp. Som att musiken dog ut. Som att alla tittade p� honom. Och han k�nde sig s� �ckligt j�vla patetisk.
Men musiken var fortfarande p�. Folk dansade och pratade fortfarande. Inget hade direkt f�r�ndrats. Inte f�rr�n Sebastian tagit stegen fram till soffan, slitit tag i Tobias och gett honom ett knytn�vsslag.

Han valde medvetet gatorna med minst belysning. D�r gatlampor inte prioriterades och d�r dom flesta f�rmodligen undvek att g� n�r det var s� gott som kolsvart. Sebastian ville ha m�rkret. Bara f�r en stund. Helst f�r en l�ng stund. Helst tills att det skulle k�nnas b�ttre. Men n�r skulle det k�nnas b�ttre?
Skulle det n�gonsin g�ra det?
K�nnas b�ttre?

Huvan var uppdragen och h�nderna nerk�rda i dom tighta jeansfickorna. Dom conversekl�dda f�tterna sparkade l�tt efter eventuella stenar som skulle dyka upp l�ngs asfalten. Kanske med n�got f�nigt hopp om att det skulle g� att sparka undan lite sm�rta. �ngest. Oro. Hoppl�shet. Den d�r tunga k�nslan i magen som hela tiden hotade med att leta sig upp i br�stet, vidare till halsen, upp l�ngs n�sroten tills den n�dde utrymmet bakom �gonlocken. D�r den tryckte p�. Tryckte, tryckte och tryckte.
Asfalten byttes ut till kullerstenar i gamla stans gr�nder. Till stenbelagda torg. Till betongtrappsteg. Till smutsigt golv och perronger.

Efter att tunnelbanet�get rusat iv�g var det bara han kvar. Han och Metrotidningarna som fortfarande fladdrade lite utav vinddraget. Han och ensamheten.
Fan han kanske var ganska patetisk �nd�.
Blicken letade sig fram �ver det fr�n b�rjan vita golvet men som nu var dekorerat med allt fr�n lortiga fotavtryck, avskavd f�rg till s�dant som kunde vara antingen utspillt kaffe eller gammal intorkad spya tills den n�dde sp�ret d�r nedanf�r. D�r t�get alldeles nyligen svischat f�rbi. Det var inte j�ttel�ngt ner dit.
Inte h�gre �n att det framkallade en liten l�tt duns n�r han hoppat ner.

___________________________________

�V �nta..�

�Fan ocks�.�
�Vad�..?� fr�gade han f�rsiktigt och la handen mot hans fortfarande varma br�stkorg.
�Jag b�rjar bara bli tr�tt p� att v�nta Jesper. Jag �r seri�s; jag vet inte hur l�nge till..� Det kom en djup suck ifr�n honom och ist�llet f�r att ta tag om hans hand och fl�ta ihop fingrarna p� det d�r mysiga s�ttet drog han bara undan den. Som att han inte ville ha den i n�rheten av sin kropp.
�F�rl�t jag.. du sa att det var okej..�, n�stan viskade han. Det h�r k�ndes inte bra. Inte det minsta.
�Jag vet.� Han hann n�stan andas ut innan forts�ttningen kom. �Men hur j�vla l�nge d�? Hur l�nge ska vi v�nta? Kan vi inte bara.. Fan jag blir bara tr�tt p� det!� Han satte sig h�ftigt upp och tog d�rmed med sig v�rmen och l�mnade Jesper med sm� knottror l�ngs armarna.
�Jag vet inte hur l�nge!� sa han och h�jde till sin f�rv�ning sj�lv r�sten. �Jag vet inte n�r jag �r redo Linus. F�rl�t att jag inte kan ge dig ett exakt datum! Om det �r det enda som betyder n�got s� kanske vi inte ska vara tillsammans l�ngre..� Det gjorde ont att ens uttala orden.
Det gick en stund. N�gra minuter d�r den andre hann resa sig upp ur s�ngen, dra en hand genom h�ret, ta n�gra steg genom rummet och till sist sjunka ner mot madrassen igen med �nnu en suck. En mer �ngerfull s�dan.
�F�rl�t.� Han kom n�rmare igen och lutade d�refter pannan mot hans. �F�rl�t att jag sa s�d�r. Det �r klart att det viktigaste �r att du �r redo.�
Han nickade tyst och la armarna om hans midja. Drog honom f�rsiktigt �nnu lite n�rmare. �Det �r inte f�r att vara elak.. Jag vill ju, jag bara.. inte �n.�
�Det �r okej. Du beh�ver inte be om urs�kt. Vi v�ntar�, svarade han tyst och gav honom en l�tt puss.

Sorlet av massvis med r�ster, den dunkande basen fr�n musiken, ljudet av en flaska eller glas som gick s�nder och dom dova dunsarna av fotsteg i trappen letade sig in under d�rren till badrummet d�r Jesper lutade sig n�got n�rmare spegeln f�r att r�tta till ena linsen i �gat. M�rkrosa. Matchande f�rgen i h�rtopparna �ven om det var en betydligt ljusare nyans. Det fanns lite ljust turkost ocks� i det �vrigt vitblonderade h�ret. Han var inte fullt bekv�m med s� mycket m�nniskor runt om sig och hade kanske helst f�redragit att sm�lta in i m�ngden men samtidigt ville han inte g�mma det som var han. Han ville inte ha en vanlig tr�kig frisyr i f�rgen mellanbrun. Han ville inte kl� sig i m�rkbl�a jeans och en icke utstickande skjorta eller t-shirt som majoriteten av killarna bar. Han ville inte plocka ur dom runda lite st�rre linserna och ha samma tr�kiga �gonf�rg som vattenp�larna ute p� gatan. Tr�jan han hade p� sig var en mintgr�n stickad med broderi i samma f�rg l�ngs b�de kragen och l�ngst ner. Och till det ett par gr�a stupr�rsjeans. Han var fullt medveten om att han var ganska s� androgyn men han tyckte om det. Det var ju den h�r personen han var.
�Hall� �r det n�gon h�r?� Rycket i handtaget fick honom att v�nda sig om och han skyndade sig fram till d�rren ifall det var n�gon som var av mer akut behov av badrummet �n han egentligen var. Han hade bara velat ha en liten paus fr�n allt kaos utanf�r f�r en stund.
�Jesper! Hej�, log Maria och drog snabbt undan n�gra h�rslingor som ramlat ner i ansiktet fr�n den slarviga knuten.
�Hej! Jag tyckte det var din r�st men jag.. hur �r det?� fr�gade han sj�lv leende.
�Det �r bra! Hur �r det med dig? Det har inte h�nt n�got mellan dig och Linus..? Han sa inte ens att du var h�r?�
Det var ju egentligen ingen stor grej. Sj�lvklart beh�vde inte Linus �ppna varje mening med att informera om att �ven Jesper var d�r. Det var bara n�gonting med det f�rv�nade uttrycket hos Maria som fick det att v�rka lite i magen.
�Nej det har inte h�nt n�got�, f�rs�krade han och klev �t sidan f�r att sl�ppa in henne och sj�lv kunna l�mna badrummet. �Vi ses.�

Trots den tidigare oron hade kv�llen v�nts till det mer positiva. Han hade haft kul. Han hade pratat mer �n han vanligtvis gjorde, han hade dansat, suttit nertr�ngd i en soffa intill Linus, grimaserat mer �t sj�lva citronen �n tequilan, tr�ffat nya m�nniskor och f�r en stund gl�mt bort att han egentligen inte var s� ut�triktad.
Han hade dock inte sett till Linus p� ett tag nu. Vart hade han ens tagit v�gen?
Efter att ha kollat i k�ket, en extra g�ng i vardagsrummet och till sist ute p� trappen begav han sig upp till �verv�ningen.
N�r hade han egentligen sist sett honom? Han hade inte varit med inne i k�ket n�r Andreas ber�ttat om allt kn�ppt han varit med om under sin au pair-period och n�r han t�nkte efter hade han nog inte heller..

Det skulle p� n�got s�tt k�nts b�ttre om det �tminstone varit en kille.
Nu var han dubbelt ersatt.
Han hade inte ens kunnat sl�ppa handtaget f�rst. Det var inte bara sovrumsd�rren han hade �ppnat utan samtidigt d�rren rakt in till det d�r allra l�ngst in. Det allra djupaste och k�nsligaste han hade i sin tunna kropp. Det bl�ste kallt, slet i det som fanns d�r inne, gjorde det illa. Han ville st�nga � d�rren till sovrummet d�r hans, till alldeles nyligen, pojkv�n legat �ver den blonda tjejen � och d�rren till det d�r h�let inom sig; det som inte alls var tillr�ckligt starkt f�r att blottas p� det h�r s�ttet, inte alls tillr�ckligt starkt f�r att kunna st� emot den kalla vinden som slet.


�Jesper!�
�Jesper v�nta..! Det betydde inget!�
�Jesper! Men vad fan dra d�! Det �r fan ditt eget fel!�

Dom rann som lodr�tta kanaler. Gjorde salta, svidande sp�r l�ngs kinderna. Fick �gonvr�na att k�nnas som sm� s�r. Letade sig ner till mungiporna d�r saltet fastnade p� l�pparna. Fick den silvriga ringen att gl�nsa.
Det �r klart vi kan v�nta.
Jag �lskar dig.
Jag tycker om dig.
Det �r okej.
�r vi liksom.. tillsammans nu?
Linus. Vad heter du?
Det �r okej.
Okej.
Hur l�nge ska vi v�nta..? Fan jag blir bara s� tr�tt!
Jag �lskar dig.
�lskar dig.
�lskar.


Han hade till sist kommit ner till tunnelbanan. Hur han g�tt, varf�r han valt vissa v�gar �ver andra, varf�r han hamnat d�r � det visste han inte riktigt. Alldeles nedanf�r trappen l�g en man och sov, men som lika v�l kunde vara d�d. Hur l�nge skulle det is�fall dr�ja innan n�gon faktiskt uppt�ckte det? N�gra duvor flaxade till och hade f�rmodligen gett upp hoppet om att hitta n�got att �ta. Annars var det v�ldigt tom..
En busvissling h�rdes l�ngre bort och han s�g sig automatiskt om �ver axeln. Tv� stycken killar, f�rmodligen tv�, tre �r �ldre �n honom sj�lv.
�Tjena! Vad g�r du h�r d�? Inte borde du vara alldeles ensam s� h�r sent.�
Samtidigt som dom l�ga skratten spred sig l�ngs perrongen b�rjade han g� bort�t. Bort fr�n killarna. Och d�rmed bort fr�n trappen som kanske hade varit ett b�ttre alternativ.
�Hall� vart ska du nu d�?�
�Hall�, bruden?!�
Blicken letade sig upp till tavlan som h�ngde ner fr�n taket och han ville inte riktigt tro vad som stod.
02:24 N�sta t�g: 05:02.
Han h�rde fortfarande stegen bakom sig och snabbade automatiskt p� sina egna. Sn�lla sluta. Kanalerna l�ngs kinderna hade fortfarande inte torkat helt och det gjorde ont i kroppen. I br�stet, i magen, i halsen.
�Men v�nta d�, vi vill bara snacka lite.�
Han var snabb. Han skulle kunna springa. Men om dom ocks� var snabba d�? Han hade ingen aning vilka dom d�r killarna var eller vad dom kunde f� f�r sig att g�ra. Kanske var det b�st att bara l�tsas som att han inte brydde sig.
Och s� pl�tsligt greppade handen tag om hans arm.
�Varf�r s� br�ttom gumm..�
�Sl�pp mig�, avbr�t han med ett s� lugnt tonfall han f�rm�dde.
Ansiktsuttrycket �ndrades och andetaget som l�mnade honom slog som en vindpust dr�nkt utav alkohol mot honom. �Vad fan det �r en snubbe ju!�
�F� se.� Den andre killen lutade sig ner n�got. �Men fy fan. Kolla han har ju smink till och med. Har du sv�rt att fatta vad du �r f�r n�gonting eller?�
�Sl�pp mig sa jag.� Han tyckte inte om det h�r. Han tyckte inte om vetskapen om att det bara verkade vara dom tre som befann sig d�r nere f�r tillf�llet. Att dom kunde g�ra vad som helst utan att n�gon skulle m�rka. Han kanske var snabb men han var inte stark. Han skulle inte kunna st� emot om n�gon best�mde sig f�r att ta till en knytn�ve. Och s�dant h�nde ju. Det stod n�stan varje dag i tidningen. Ung man misshandlad. Br�k p� stan. St�kig l�rdagkv�ll. Och s�nt det aldrig stod om men som h�nde. Varje kv�ll. N�gonstans.
�Vad har du mer? Bh eller?�
N�r den f�rste killen drog tag i hans tr�ja, den som han tyckte s� mycket om, kunde han inte l�ngre bara stanna kvar vid ord.
�R�r mig inte!� Han slet sig loss ur greppet och snubblade samtidigt till.
Bak�t. Tappade balansen. Var n�ra att hitta den. Men var f�r n�ra kanten.

�Helvete. Vi drar!�
Jesper gav ifr�n sig ett n�got pl�gat l�te men kom r�tt snabbt upp p� f�tter.
Det kunde inte komma n�got t�g.05:01
Men vad hade h�nt om han slagit i huvudet? Om han blivit liggande?
05:01.
Han str�k snabbt med h�nderna �ver kinderna d�r dom torkade t�rarna fortfarande sved och borstade sedan bort smutsen fr�n jeansen.
Linus.
Men om det inte k�ndes r�tt d�..?
Det spelade ingen roll l�ngre.
Varf�r s� br�ttom gumman?
Helvete. Vi drar.


Han s�g ner p� r�lsen vid sina f�tter och f�ljde den sedan med blicken mot tunneln d�r allt blev m�rkt. Det var en dum id�e. Det kunde ju h�nda att det kom ett t�g �nd�. Han m�dde inte bra alls men han ville inte d�. Trots det b�rjade han g�.

______________________________

Han visste inte hur l�nge han suttit d�r. � Tillr�ckligt l�nge f�r att pulsen inte l�ngre skulle sl� lika h�rt, tillr�ckligt f�r att inte l�ngre oroa sig �ver ifall det skulle komma ett t�g. Tillr�ckligt l�nge f�r att inte bry sig ifall det skulle g�ra det.
Efter en kamp mellan dom utstr�ckta fingrarna och den tighta jeansfickan fick han till sist fram en cigarett och t�nde genast eld p� den. Bergsv�ggen bakom hans rygg var fuktig och hade l�tit kylan leta sig in genom huvtr�jan men det spelade inte s� stor roll. Det var tyst och m�rkt och det han beh�vde just nu. Det enda som hindrade det fr�n att vara kolsvart var en lampa en bit bort som satt ovanf�r en n�dutg�ng. Ett vitt d�mpat sken.
Han drog upp tr�j�rmarna en aning innan han la armarna �ver dom uppdragna kn�na.
Ett till bloss.
L�ngs v�nstra underarmen l�pte otaliga linjer. �rr.
Varje streck en p�minnelse om ett tillf�lle d� det k�nts f�r mycket. N�r sm�rtan d�r inne blivit f�r stor. N�r den hotat att kv�va honom inifr�n, n�r han varit tvungen att p� n�got s�tt sl�ppa ut den. N�r han velat f� k�nna n�gonting annat f�r en kort stund. N�got fysiskt ont ist�llet f�r psykiskt.

Fotsteg.
Det var utan tvekan fotsteg.

Han bl�ste l�ngsamt ut r�ken och borrade mentalt ner f�tterna i marken. Gjorde sig beredd p� att v�gra flytta sig ifall det var en vakt som skulle s�ga �t honom att genast l�mna sp�ret.
Try and make me.
Det, eller snarare den, som skymtade i m�rkret s�g dock inte ut att vara i n�rheten av en vakt. Sebastians �gon smalnade n�got och i n�sta sekund verkade personen ifr�ga f� syn p� honom d� gestalten hoppade till.
�Gud, jag s�g dig inte, jag.. vad..� En han. En han som uppenbarligen inte hade v�ntat sig att hitta n�gon annan d�r. Precis som Sebastian absolut inte hade v�ntat sig att n�gon annan skulle dyka upp.
Vem mer vandrade runt i Stockholms tunnelbanor?
�Jag vet inte vad jag g�r h�r. Antar att jag kan fr�ga dig samma sak?�
Gestalten kom n�rmare, betydligt kortare �n honom sj�lv och till synes blond. Men det var sv�rt att avg�ra trots att avst�ndet minskat.
�Jag vet inte heller�, svarade han l�gt. �Eller jag.. Det kom tv� killar efter mig som..�
�Gjorde dom illa dig?� Han visste egentligen inte varf�r han fr�gade. S�rskilt inte varf�r han fr�gade s� snabbt. Han visste inte ens vem killen var. Men det var �nd� n�gonting som fick honom att undra, att underligt nog bry sig, att genast undra vilka idioterna var.
�Nej. Dom var bara obehagliga.�

En tyst fr�ga och ett lika tyst svar innan Jesper satte sig ner bredvid den andre. Lutad mot den fuktiga och kalla v�ggen.
�Vad heter du?�
�Sebastian.�
Det var m�rkt men ett svagt sken fr�n l�ngre bort trotsade �nd� det svarta och gjorde det d�rf�r m�jligt f�r Jesper att se honom n�r han l�ngsamt vred blicken mot honom. Huvan var uppdragen men han s�g en svart lugg leta sig ner och d�lja ena �gat. Han s�g en smal n�sa och l�tt s�rade l�ppar. Ett ansikte som var otroligt fint i profil. Svarta jeans smet �t om ett par l�nga smala ben som var n�got uppdragna och en cigarett gl�dde mellan tv� fingrar.
�Du d�?�
�Jesper.�
�R� ker du?�
Han skakade p� huvudet och undrade samtidigt om killen alltid haft lite hes r�st eller om det var r�kningen som gjort det.

Sebastian l�t den bruna blicken snegla mot Jesper och s�g f�rst d� att h�ret inte alls bara var ljust blont. Det var rosa d�r ocks�, och bl�tt. Kanske turkost? Det var n�got han direkt tyckte om med det. Han f�rstod ocks� att det var n�got. Inte enbart f�r att killen kommit g�ende genom tunnelbanan som i sig garanterade n�gon slags sj�lvmordsinstinkt utan s�ttet han dragit upp sina kn�n intill br�stet och lagt armarna om dom. Som att han f�rs�kte h�lla ihop n�gonting d�r inne.
�Vill du prata om det?�
�Va..?�
�Om det som h�nt? Jag tvivlar p� att det �r fler �n vi h�r s� ingen risk att n�gon annan h�r.� Det var menat att l�ta lite roat men han lyckades inte riktigt f� fram det i r�sten.
Det var sv�rt n�r det mesta k�ndes som ett helvete.
Han trodde inte att det skulle komma n�got svar men s� pl�tsligt �ppnade killen munnen och det h�rdes ett litet andetag.
�Min pojkv�n sa senast i eftermiddag att han �lskade mig och..� Han s�g ut som en porslinsdocka i ansiktet. Utan att f�r den delen se o�kta ut. Feminin men �nd� n�got som..
Han kunde inte s�tta fingret p� det. N�got feminint, n�got maskulint och som tillsammans blev otroligt fint.
�.. han har sagt - han sa det senast i eftermiddag, att det �r okej att vi v�ntar med.. att ha sex. Sen hittade jag honom i s�ng med en tjej p� en fest vi var p� ikv�ll.�
�Din pojkv�n sa du?�
�Ja. Eller inte l�ngre d� men.. ja.�
�Vilket j�vla svin.� Det var inte bara n�gonting han sa f�r att det kanske v�ntades. Han sa aldrig s�dant som v�ntades om han inte verkligen ville s�ga det. Vad var det f�r ett j�vla kr�k? Sebastian k�nde inte den h�r m�nniskan men det var som att n�gonting omgav honom, n�gonting som gjorde att han direkt k�nde av att det var en fin person. Vem gjorde d� n�got s�dant?
�Jo. Det kan man v�l s�ga.� Det l�t som ett f�rs�k till en s�dan d�r utandning som var ett mellanting av ett andetag och ett l�gt skratt � men han verkade misslyckas lika mycket som Sebastian tidigare gjort.

Han s�g mot den svarth�riga killen igen men blicken f�ll den h�r g�ngen ner till armarna han hade vilande �ver kn�na och n�gonting v�ldigt bekant. Det var som en direktkontakt av sm�rta. Den svidande, vassa k�nslan men som �nd� kunde vara s� otroligt befriande.
Innan han hunnit s�ga n�gonting, f�r visst hade han varit p� v�g att g�ra det?, verkade Sebastian uppt�cka vad han s�g p� och v�nde direkt blicken mot honom. S� pass snabbt att luggen drogs undan och blottade det andra �gat. Bruna.
Han ville inte att den h�r egentligen v�ldigt ok�nda killen skulle genomg� n�got s� jobbigt att han var tvungen att g�ra s�d�r mot sig sj�lv. Han ville inte det.
�Jag vill inte h�ra n�gon f�rel�sning om att det �inte �r r�tt v�g att g��. Och jag har redan h�rt resten ocks�; att jag �r en emo, en attention whore, att jag g�r det f�r att vara h�ftig. Eller f�r att jag �r patetisk och svag..�

Nu skulle han dra d�rifr�n. Nej han ville inte ha en f�rel�sning om att det inte var en bra utv�g att sk�ra sig. Och nej han ville inte ha en fnysning f�ljt utav att han var en patetisk emokille som ville ha uppm�rksamhet. Ibland skulle han vilja ha mindre uppm�rksamhet av dom han fick den. Och mer av den fr�n dom som inte s�g honom. Men han ville inte heller att han skulle g�. Han visste inte varifr�n behovet kom men han ville ha honom d�r. Han ville h�ra mer av hans r�st, f� veta mer om honom, f�rs�kra sig om att han f�rstod att den d�r pojkv�nnen inte var v�rd n�gra t�rar.
Han hade sett hur killen bitit sig i l�ppen medans han t�nt en ny cigg. Hur han hastigt drog n�gra fingrar under �gonen innan dom ist�llet fixade till n�gonting med h�ret.
�nd�. �nd� sl�ngde han ur sig det d�r p� en g�ng. F�rsvarade sig innan han visste vad som skulle komma. F�r att det var enklast s�. F�r att det var vad han alltid gjorde. Det som s�kert skulle skr�mma bort Jesper. F� honom att skakande p� huvudet resa sig upp och undra varf�r han ens sl�sat sin tid p� honom.
- Men det h�nde inte.
Ist�llet vred han p� sig, lutade sig lite snett bak�t innan han drog upp den stickade tr�jan en bit. Blottade en platt mage. Prydd utav massvis med liknande �rr han sj�lv hade p� armen. �rr i olika nyanser och storlekar, men alla tydligt skapade p� grund av sm�rta.
�Tro mig, jag skulle inte s�ga n�got s�dant�, sa han tyst och sl�ppte ner tr�jan igen. �Jag har alltid k�nt att jag inte duger. Att jag �r lite f�r d�lig, lite f�r oviktig, lite f�r otillr�cklig. Och med Linus.. Det var f�rsta g�ngen jag b�rjade v�ga tro att n�gon kanske inte h�ller med..�
Han l�t pl�tsligt s� sk�r. Som att n�gonting d�r inne pl�tsligt skulle kunna g� s�nder. Krossas. Spricka. Nu n�r han inte l�ngre h�ll om kn�na p� samma s�tt.
Egentligen v�gade han inte. Egentligen hade han alltid varit f�rsiktig med den sortens ber�ring. F�r att han innerst inne visste att den betydde s� mycket mer �n en h�rd kyss eller naglar mot n�gons nacke n�r man stod mot en v�gg och h�nglade.
Men han struntade i det nu. Han struntade i att han egentligen inte v�gade.


Jesper s�g f�rv�nat upp n�r den andres hand lades �ver hans.
Det borde inte k�nnas s� bra. Han k�nde honom ju inte.
Brydde han sig? Verkligen, p� riktigt, utan n�gra baktankar?

Sebastian s�g n�stan lika f�rv�nad ut men han h�ll kvar blicken och det fick Jesper att tyst forts�tta.
�Jag tror att det egentligen inte k�nts s� himla bra p� sistone. P� ganska l�nge. Han har funnits d�r och det har k�nts tryggt men samtidigt.. P� samma s�tt har det inte k�nts tryggt alls.. F�rl�t, jag svamlar. Du fattar f�rmodligen ingenting utav vad jag s�ger.. jag fattar knappt sj�lv ju..�
�Jag tror jag fattar.� Handen l�g fortfarande vilande ovanp� hans. �Det var tryggt att ha n�gon d�r men samtidigt v�gade du inte helt lita p� att det var tryggt?�
Jespers l�ppar drogs till ett leende, ett svagt s�dant, f�r f�rsta g�ngen p� v�ldigt l�nge. Det k�ndes som en evighet sedan han l�mnade festen. Han f�rstod. Han f�rstod precis.
�Ja. Men jag v�gade inte heller sl�ppa taget f�r jag var - �r - r�dd att jag aldrig ska hitta n�gon annan som.. Som f�r mig att tro att jag duger. Och s� h�nde det h�r och..�

�Jag f�r h�ra det i princip varenda dag, jag vet att jag �r b�ttre �n honom och att det �r han som �r v�rdel�s men.. Du vet, det g�r ont �nd�. Jag kanske l�tsas ganska ofta som att det inte g�r det men det �r inte sant�, sa han med en axelryckning.
Jesper hade v�ldigt f�rsiktigt dragit undan handen som legat under Sebastians och ist�llet strukit tv� fingrar �ver hans arm. Fj�derl�tt.Och l�gt fr�gat varf�r. Varf�r har du gjort det h�r?
�Det �r jobbigt att l�tsas ocks�..�
Han nickade och s�g p� den gl�dande fimpen p� marken. Hur dom sista gnistorna k�mpade p� f�r att h�lla sig vid liv.
�Ibland b�rjar jag n�stan tro p� det.. att han faktiskt har r�tt. Och jag hatar att han f�r mig att k�nna s�.�
�Vem..�, b�rjade han f�rsiktigt samtidigt som Sebastian h�rt kn�t ena n�ven. Det var som att dom senaste slagen spelades upp i huvudet p� honom. Sedan en snabbspolning till festen. L�ttnaden �ver att slippa t�nka ett tag. Snabbspolning igen. Tobias kommentar. Hans egen knytn�ve.
Och s� nu. Jesper. Killen som han ju inte k�nde men som redan hade f�tt h�ra s� mycket mer �n vad andra n�gonsin f�tt g�ra.
�F�rl�t, det �r inte min sak.�
�Min farsa.�
Joel visste men inte ens till honom hade han sagt det h�gt. Och h�r satt han och sa det till en kille han knappt k�nde.
Och det konstigaste var att det k�ndes okej.

�Du har inte t�nkt hoppa framf�r t�get va?�
Han fick en snabb blick utav Sebastian.
�Nej. Och inte du heller hoppas jag.�
Ett litet, litet leende letade sig fram igen. Det k�ndes fint p� n�got s�tt. Att han sa s�. Inte du heller hoppas jag.
�Nej det har jag inte t�nkt. Men f�rsta t�get kommer om ungef�r tio minuter s� vi kanske borde..�
�Okej det borde vi.�
Dom reste sig upp b�da tv� och benen k�ndes fruktansv�rt stela. Hela han egentligen. Kall ocks� f�r den delen. Han hade bara inte t�nkt p� det f�rr�n nu.
Ljuset blev n�stan bl�ndande n�r dom kom ut ur tunneln igen och l�ngst bort p� perrongen syntes en st�dare. Helt ovetandes om att hon inte varit ensam.
Och nu d�?
Det var f�rst n�r dom tagit sig upp fr�n sp�ret som han egentligen s�g Sebastian p� riktigt. I fullt ljus och utan n�gra skuggor som dolde.
Han var snygg. V�ldigt, v�ldigt snygg. Och betydligt l�ngre �n han trott n�r dom suttit bredvid varandra.
�Hade jag vetat att du s�g ut s�h�r hade jag ju inte f�tt fram lika mycket..�, slank det ur honom och han k�nde besv�rat hur kinderna v�rmde. Hettade. Kokade. Och sakta �tergick till normal temperatur igen.
Tack.


Sebastian skrattade f�rv�nat till. Och blev �nnu lite mer f�rv�nad n�r han ins�g att han faktiskt skrattade.
��h l�gg av.�
Han hade hajat till i samma sekund som dom klev ut fr�n tunneln och sedan f�rundrat kliat sig i nacken medans Jesper h�vde sig upp p� perrongen.
Killen var en sk�nhet. Ren och sk�r sk�nhet.
Visst hade han sett honom n�gorlunda i tunneln men ljuset hade definitivt inte gjort honom r�ttvisa. Vid f�rsta anblicken s�g han ut som en tjej men det fanns dom d�r andra dragen ocks� som gav motsatsen. Snygga markerade �gonbryn ist�llet f�r smala streck. Tydliga k�kben. Och h�ret; han hade nog aldrig tidigare k�nt n�got beg�r efter att r�ra vid n�gons h�r men han skulle mer �n g�rna stryka fingrarna genom det d�r.
Det var som att se en helt ny m�nniska och �nd� visste han s� mycket om den h�r personen. Han hade suttit och pratat med honom i timmar. Han hade delat med sig av s�dant han alltid h�llit inom sig sj�lv och han hade f�tt h�ra s�dant som Jesper inte heller delat med sig av.
Och det m�rkligaste var att den d�r k�nslan av samh�righet inte hade f�rsvunnit med m�rkret dom l�mnat.

Sebastian hade velat ha en anledning att f� stanna lite l�ngre med honom. Att bara prata. Kanske bara se p� honom. Vad som helst egentligen som inte innebar att dom skulle beh�va s�ga det d�r hejd�:et. Men med klockan som enbart slagit fem var alternativ som att g� och ta en kaffe n�gonstans uteslutet.
��t vilket h�ll ska du?� fr�gade den andre och drog tillbaks honom ur tankarna - Vilket var en bra sak. Det var on�digt att befinna sig n�gon annanstans just nu.
�Norr, du d�?�

�S�der�, sa Jesper och bet l�tt tag i l�ppen.
Skulle man fr�ga om telefonnummer? Det k�ndes konstigt om dom aldrig mer skulle prata. Men samtidigt; kanske var det mer konstigt att t�nka s�. Kanske hade det varit meningen att dom skulle ses, prata och sedan.. forts�tta sina liv.
I samma stund som Sebastian drog av sig huvan s�g han det; ett svagt bl�tonat omr�de alldeles nedanf�r kindbenet. En fruktansv�rd kontrast mot den i �vrigt ljusa huden. Mot det svarta h�ret. Det borde inte vara d�r. Han hade ber�ttat om det ju. Men �nd�.. Han hade �nd� inte helt kunnat f�rest�lla sig det, inte velat.
T�get kom infarande tillsammans med det kraftiga vinddraget och �ppnade sina d�rrar. Avsl�jade n�gra morgonpigga personer d�r inne p� s�tena. Eller s�dana som han sj�lv; som inte hade lagt sig �n. N�r han v�nde sig om hade Sebastian redan tagit n�gra steg bort�t men h�jde handen med en l�tt vink.
Jesper s�g tvekande in i t�get, visste att det alldeles snart skulle st�nga d�rrarna framf�r honom om han inte tog steget in.
�Sebastian..!�
Den svarth�rige v�nde sig n�got fr�gande om. �Mhm?�
Han ville inte att han skulle �ka hem till sig. Han ville inte att det h�r redan skulle ta slut. Och han ville inte att Sebastian skulle �ka hem till sin pappa.. Inte till han som orsakat det d�r fula i hans vackra ansikte. Som skadat den vackra personen. Han som fick honom att tvivla och n�stan b�rja tro p� dom s�rande orden, fick honom att b�rja tro att han kanske f�rtj�nade det.
�Vill du.. h�nga med? Jag kan bjuda p� te?� log han os�kert.

Staden sov fortfarande. Dimman l�g som en tunn filt �ver gatorna d�r sp�r av g�rdagsnatten gjorde sig p�minda. Flaskor, tomma pommes frites-kartonger, n�gons tidigare maginneh�ll. En sko.
Sebastians egna sp�r av den sena g�rdagsnatten var betydligt b�ttre �n en trasig �lflaska och gick i h�gst levande form bredvid honom.
Det k�ndes bra.
Blicken s�kte sig g�ng p� g�ng �t sidan, �ven under dom tillf�llena dom inte sa n�gonting, och varenda g�ng f�rundrades han �ver att dom faktiskt tr�ffat varandra. Vem som helst hade kunnat komma g�ende d�r i tunneln. Eller egentligen ingen alls. Men det hade varit n�gon som han pl�tsligt kunnat ber�tta saker f�r, n�gon det k�nts r�tt att �ppna sig f�r fast�n han egentligen varit s� os�ker, n�gon som ber�ttat saker som f�tt Sebastian att reagera mer �n han gjort p� v�ldigt l�nge n�r det g�llde n�gon annan �n honom sj�lv, n�gon som f�tt honom att k�nna. Inte bara ilska mot en ansiktsl�s f�re detta pojkv�n utan n�gonting mer. K�nslan av att vilja hj�lpa, att f� se ett leende, att vilja lyssna, en varm k�nsla av att k�nna n�gons hand under sin.
Dom hade tagit sig in i porten till l�genhetshuset Jesper bodde i och uppf�r trappen. Men d�r hade det tagit stopp.
�Jag har ringt hyresv�rden tusen g�nger om det h�r l�set..�, muttrade Jesper och vred nyckeln �t b�de h�ger och v�nster en g�ng till. Tryckte in d�rren med axeln. Vred fram och tillbaks flera g�nger igen.
�Ska jag f�rs�ka?�
�Visst, det �r fritt fram att anv�nda v�ld�, sa han och v�nde sig om.

Explosion. Granatsplitter rakt i hj�rtat. Men p� ett bra s�tt. Virvlande virvelvind- upp, upp, upp, runt, runt, runt. En kittlande flod som hejdl�st forsade genom hela kroppen.
Varma. Mjuka. Sp�nnande. F�rsiktiga men �nd� intensiva. Samtidigt fr�gande; �r det h�r okej? �mma, impulsiva. Och n�gonting som fick honom sj�lv att vilja forts�tta i en evighet.
�F�rl�t jag..�
Deras blickar m�ttes och Jesper andades in andetagen Sebastian andades ut.
�Det var inget jag planerat, jag bara..�
Ett leende b�rjade l�ngsamt ta plats �ver Jespers l�ppar som fortfarande k�ndes varma. Pirriga. L�ngtande. F�rv�nade.
�S�g inte f�rl�t.�
Snart speglades hans eget leende av sig p� l�pparna mitt emot och Sebastian slog ner blicken. Bara f�r att sekunderna efter se upp igen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ccaseyh - 17 dec 14 - 01:59- Betyg:
bästa jag läst på länge, herregud.
MyBlackBird - 18 nov 14 - 12:14- Betyg:
Wow stark berättelse. Verkligen något fler bör läsa. Tänkvärt.

Skriven av
ilenna
18 nov 14 - 01:13
(Har blivit läst 356 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord