The Forbidden Kiss - 71- The day I died |
-Cassandra-
En lite kortare del ^^
-
Joanna tog sig fram till mig, försökte lugna mig lite.
”Andas, Cassandra. Lugna dig!” Jag skakade kraftigt på huvudet så rummet började snurra.
”Det är jag som experimenterade med magin. Jag började heala ditt sår för din familj, men trodde aldrig jag kunde stoppa blodet från att lämna ditt hjärta. Jag använde förmågan att kontrollera vatten för att tvinga runt ditt blod i ditt system. Genom att tvinga ditt hjärta att slå slag och förse dig med blod började din kropp att självläka som vilken vampyr som helst. Din hjärna var fortfarande aktiv och när du fick blodet började den reparera skadorna. Jag använde min förmåga att skapa skyddande kupoler och gjorde en barriär i hjärtats väggar. Du började andas, du skrämde skiten ur mig när du tog ett andetag.” Hon slutade för att hämta andan innan hon pekade på mitt sår.
”Det enda som inte läker är såret efter kniven och jag trodde det var på grund av att du behövde mer blod, men din kropp och dess system är det end som läker”, avslutade hon.
”Så du skakar för att du har använt flera … hmm … magiska punkter samtidigt?” Hon nickade.
”Källor, ja jag har arbetat med flera källor och punkter vilket har gjort mig trött.” Hon log innan hon suckade sorgset. ”När han berättade så kunde jag knappt tro det och jag ville göra något. Jag har själv förlorat den jag älskar mer än två gånger och vill inte att någon annan ska uppleva den typ av sorg. Missförstå mig inte, han lever, det är bara att jag var tvungen att ge upp för att han skulle få stanna levande”, sade hon. ”Men nog om det. Då såret efter kniven inte är läkt vågar jag inte ta bort min kupol runt ditt hjärta. Så vi måste komma på hur vi löser det problemet. Men först, du har varit död i 36 timmar och jag vet inte vad för skador det har givit dig. Men jag vet att du måste ta det lugnt de närmaste dagarna och inte röra på dig mer än nödvändigt, så din kropp får reparera sig själv helt. Tror även du behöver starta om från grunden och bygga upp dina muskler för att du ska kunna gå längre sträckor.”
”Du menar att jag ska börja från grunden med allt.”
”Precis.” Jag suckade.
”Trodde aldrig det skulle vara så svårt att stanna död, peppar peppar”, sade jag och skrattade lite. Joanna log och jag lade mig ner. Tydligen kunde inte jag förbli död, detta var andra gången jag förväntade mig att dö. Ironi.
Jag tog tag i repet igen och drog tills klotet rörde på sig. I två veckor hade jag tagit det försiktigt med rörelser och försökt göra lätta saker som gripa och ta saker. Mina ben vek sig ibland och jag tappade till och med saker. Men det var det enda synliga. Det större problemet var att jag hade svårt att hålla musklerna levande så att säga. Det funkade i intervaller. Först precis som vanligt, fast självklart svagare, men för att sedan lägga av helt. Joanna trodde det hade något med det oläkta såret. Men jag försökte komma ihåg allt Spike hade berättat om träningen, jag försökte variera mig med allt. Jag vågade inte testa manipulation eller att dricka från en blodgivare.
Ibland tog minnena över och tog mig till platsen där jag dog, där jag tappade kontrollen och jag upplevde allt flera gånger om.
”Har du hittat dem?” frågade jag Joanna. Hon skakade på huvudet.
”Inte ens Lynn har sett varken Ryze eller dina vänner.” Jag hummade misstänksamt.
”Har de varit borta länge?”
”Enligt Lynn så är det snart en månad som de har varit borta och de har inte kunnat kontakta dem heller.” Jag fick en dålig känsla.
”Jag har gömt mig tillräckligt länge”, mumlade jag.
”Det har bara gått tre veckor. Din kropp håller inte!”
”Kanske inte, men jag måste hitta dem”, sade jag bestämt och torkade pannan efter att jag släppte repet.
”Och om de är i knipa, kan du hantera det?”
”Jag måste!”
”Din manipulation, har du ens testat?” Då log jag.
”Ja det har jag. Dessutom har jag upptäckt en intressant … effekt”, sade jag och log större. Hon rynkade pannan.
”Vadå?”
”Kom jag ska visa.”
|
|
|
|
