Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Känner ni igen er?

Jag, likta många andra, sitter i tankarna om man faktiskt någonsin ska hitta någon som man vill spendera resten av sitt liv med. Många, likt jag själv, blir tillslut rädda för att bli ensamma. Man vet att ens kompisar som redan har sina livskamrater och kanske redan är påväg att få barn med dem, kommer tillslut att försvinna in i det pliktfulla familjelivet. Tiden till att träffas kommer att kortas ned till kanske varannan vecka, något enstaka telefonsamtal i veckan och en like när denne person lagt upp en bild på deras fredagsmys via instagram. Rädslan att bli ensam övergår då istället till stress och ångest. Ångest över att man är ensam och stressen över att det börjar bli dags att hitta någon att dela sitt liv med snarast, man blir knappast yngre med åren.
Man bestämmer sig för att göra ett försök på den lokala nattklubben för att hitta den rätta, tar en shot eller fem för att komma in i stämningen. Kollar ut över området för att hitta ett bord där du kanske kan hitta någon som sitter vid ett bord för att säga hej. Det går 1 timme, du har hunnit med några extra öl, du börjar bli mer avslappnad och de mål som du hade med kvällen om att hitta den rätta har lagt sig på en badmadrass i have av sprit i kroppen.
Kvällen slutar med att du har suttit och snackat skit om värdsliga saker med säkert fem personer, varav ingen egentligen varit av ditt intresse om du vorit nykter, men du fick i vilket fall ett nummer. Dagen efter vaknar du upp, kollar telefonen,inser att du smsat till minst 3 olika personer vars du i vanliga fall aldrig hör av dig till. Den ytliga ångesten kryper in i magen för att bygga bo, du stänger av telefonen och inser att du, som alla andra utekvällar, inte hittat den rätta.

Söndagkväll, ensamheten börjar kittla lite i ditt bröst, du slår på datorn för att leta efter en film du kanske kan kolla på för att försvinna bort i tankarna en stund. I huvudet snurrar orden ”jag måste hitta någon, jag måste hitta någon!” och du råkar snubbla över en dejtingsida. Du drar musen långsamt upp till ”Jag vill registrera mig” knappen för att skapa din alldeles egna profil. ”Perfekt!” tänker du, ”här måste det finnas någon för mig!”. Du går igenom hela processen där du får beskriva dina intressen, vad du har för mål i livet och tillslut efter allt skrivande så dykter såklart det viktigaste upp, profilbilden. Här måste du välja den bästa bilden du har på dig själv, där du varken ser för tråkig ut, eller ser ut som någon som går ut och dricker varje helg. Du måste ha en bild som har den perfekta balansen av intressant och proper. Efter 30 minuters letande så hittar du äntligen en bild, det är en på dig själv med några kompisar i bakgrunden som sitter och äter en middag som du har lagat. Nu är äntligen din profil klar.
Du loggar in på sidan, skaffar dig en liten uppfattning om vilka personer som hänger där, mest genom att kolla deras profilbilder. Du hittar någon som faller sig attraktiv i dina ögon, du klickar in på dennes profil och kollar intressen. Där ser man, ni har 1 gemensamt intresse, träning. Egentligen är det ju inte ditt intresse, du kanske nån gång i veckan, men det är knappast något du brinner för. Du går in på en annan profil, kollar dennes intressen och igen, träning. Proceduren fortsätter på 10 profiler och det är exakt samma intressen på alla. Istället för att kontakta någon av dem bestämmer du dig för att låta dom kontakta dig. Du loggar ut, stänger av datorn, lägger dig och låter tankarna gå till en överdrift om hur många som kommer ha kontaktat dig dagen efter.
Måndag morgon, klockan ringer och du går trögt upp ur sängen för att förbereda dig inför den kommande dagen. Du slår på datorn, loggar in på dejtingsidan för att se reslutatet av den tiden du har spenderat. Du ser att du har haft tre profilbesökare, men inget nytt meddelande. Du blir besviken.
Det går en vecka,du har besökt dejtingsidan alla dagar, inte ett enda meddelande, men endel profilbesök. Ångesten har börjat växa över att du haft endel besökare men ingen har hört av sig, du känner dig ful och ointressant.
Men precis i denna sekund så inser du ditt misstag. Du är precis som alla andra, du har besökt massa profiler, du har exakt samma intresse(träna) och bilden du la upp är precis som alla andras.

Du är ensam och rädd, men du är inte ensam om att vara ensam och rädd


Kan ni känna igen er det här? Vad kan just denna likhet och dumhet bero på?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Kravburk - 1 apr 14 - 15:29
Immortal_Me: Jag vet faktiskt inte vad jag riktigt tycker själv. Tycker nog bara att man ska sluta romantisera kärleken tillslut och inse att var sak tar sin tid.

rebecc: Jodå, jag är mindre stressad och oroad än vad jag fick det att låta i texten faktiskt.

Xuvetyn: Vet inte om det är låg självkänsla direkt heller. Normen kan jag nog hålla med lite om.
rebecc - 31 mar 14 - 06:17
Väldigt intressant och rolig läsning. Kan relatera till det även som tjej och känner en sjuk stress över att träffa en BRA kille, skaffa barn och balansera det med karriär och resor etc etc. Tror dock tjejer har det lite enklare med att hitta någon. Är medlem på en dejtingsida och har fått hundratals medddelanden varav jag har skickat 5 typ haha.

Mitt råd är att du ska sluta tänka så mycket. Oro och jämförelse tar en trots allt ingenstans. Lycka till :)
Immortal_Me - 28 mar 14 - 05:27
Känner igen en del, jag kan bara va mig själv men tror jag lägger
mycket tid på att tänka på hur jag tolkas. Urdumt YES.

Vad tror du själv?

Skriven av
Kravburk
23 mar 14 - 02:11
(Har blivit läst 127 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord