skrivövning, lek |
Dikta verkar vara väldigt slött just nu, så jag tänkte liva upp det med en liten skrivövning.
Slå upp en skönlitterär bok på valfri sida och skriv av den första kompletta meningen. Den är din inledning.
Jag har slumpat fram 5 ord från ett lexikon som du ska ha med i texten på något sätt, och du får böja orden. Orden: spöke, maskinist, huvud, ädelost och klen.
Sätt en timer på 15 minuter och skriv! Publicera sedan texten i den här tråden så får vi se hur olika det blir ^^
|
| Kommentarer | | Safir - 6 sep 13 - 11:38 | | Tack X, jag snodde den från min svenskalärare ^^ | | Safir - 4 sep 13 - 12:59 | | Heja X! | | Safir - 3 sep 13 - 21:51 | | Bra Emotionscooking! ^^ | | Emotionscooking - 3 sep 13 - 01:24 | I Sofias skola fanns en skolpsykolog. Tur var väl det.
Jag var väldigt orolig för Sofia, för då jag såg henne på
skolan så satt hon med händerna över sitt huvud och
skyddades sig mot några ungdomar som försökte slå henne.
När jag försökte prata med Sofia så var det som att prata
med en vägg, inga svar och det är tomt.
Sofia var liten och klen och kunde inte försvara sig om
någon skulle slå henne och jag var väl för rädd för att
hjälpa henne. När jag tittade på henne ibland så såg jag
hur hon krympte i vikt och hur hennes ögon visade mig
hennes förflutnas spöken och demoner. Det var lika bra
att bara låta det vara, hon skulle ju ändå gå till
skolpsykologen.
Jag kommer ihåg en gång då jag och Sofia skulle äta på
en restaurang utanför våra skolor.
Det enda hon åt då var en macka med liten skvätt av ädelost. Jag tog Sofias hand och tittade henne djupt i ögonen.
– Sofia, sa jag försiktig.
– Ja, sa Sofia.
– Jag vet att jag är en maskinist och tjänar väl
inte så bra, sa jag. Men jag ska se till så att när du
kommer och bo hos mig så ska jag ge dig ett tryggt hem.
– Tack, sa Sofia. Jag älskar dig. | | Safir - 1 sep 13 - 16:59 | Skilsmässan hade ökat hennes längtan att återse Charlotte och minskat hennes motvilja mot mr Collins. Som ett spöke borde han ändå inte kunna skada henne. Sålunda genomförde hon sitt besök till Charlotte och de hade det otroligt trevligt. Charlotte hade kostat på sig att köpa olika små ädelostar för hennes skull, och för att komma undan mr Collins hade hon dukat upp det i bersån längst bort i trädgården. Så allt var frid och fröjd när systrarna glatt samtalade och skrattade som om inga bekymmer i världen existerade.
Med det skulle inte få vara länge. Helt utan förvarning rullade ett groteskt huvud fram vid Charlottes fötter och hon gav upp ett förfärat skrik. Hennes syster reste sig kvickt och sparkade bort det med all kraft hon kunde uppbåda, och huvudet seglade i en vid bana över häcken tills det landade med ett klent plaskande i det vattenfyllda diket på andra sidan vägen.
Charlotte var i upplösningstillstånd och hennes syster gjorde vad hon kunde för att trösta henne, ty huvudet hade för inte så länge sedan tillhört Charlottes älskade hund Duffy.
- Du kan inte bo här längre Charlotte, sa hennes syster när de lugnat ner sig. Jag tillåter inte det, härnäst kommer mr Collins troligen ge sig på dig. Nej, du följer med mig tillbaka till staden omedelbart. Du får bo med mig och Jim tills du kan hitta något eget. Nej, säg inte emot. En maskinist får inte mycket i betalning med det får lov att räcka till att försörja dig också.
Och så blev Charlotte infösd in i huset för att packa en väska med det allra nödvändigaste innan hon började promenaden till staden med sin syster och lämnade spöket, mr Collins, ensam i huset som han vaktade. |
|
|
|
