Det jag inte säger något om |
Du sökte kontakt med mig när min mamma lämnade rummet. Du sa att du såg att jag var rädd och du visade att du såg mig. Du var en person som jag på något sätt ville ha mer kontakt med just för att du var den enda som såg mig och detta trots din relation till min mamma. Du var min mammas vän under en längre tid. Lika snabbt som du började pratade mig tystnade du när min mamma kom tillbaka igen. När vi träffades vid en senare tillfälle berättade du att du brukade ladda ner musik och filmer från internet och att du erbjöd dig att göra det åt mig också bara jag skrev upp vad jag ville ha. Det var så vi började att ha kontakt på internet. Efter ett tag blev det inte bara musik och film du erbjöd mig. Några år efter att vi träffades för första gången tillsammans med min mamma sa du att jag är vacker. Du berättade att du har ett så kallat öppet förhållande med din fru och du berättade om vad det egentligen innebär. Du berättade och jag svarade kort för att jag trots allt inte ville förlora kontakten med dig. Du frågade mig saker och jag berättade om mitt liv. Jag trodde och jag kände att du stöttade mig samtidigt som jag visste innerst inne att det hela egentligen handlade om någonting annat. När jag berättade att jag hade blivit utsatt för övergrepp erbjöd du mig att träffa mig och ha sex för mig för att jag skulle komma över mina rädslor. Jag borde ha förstått att någonting inte var som det skulle. Jag kanske inte ville förstå. Jag blev förnedrad och äcklad men det var bättre det än att inte synas, inte existera. Jag ville till varje pris att någon skulle se mig. Jag var svag och du såg det. Du valde att försöka utnyttja situationen. Vi fortsatte att ha kontakt och jag svarade ja när du frågade om vi kunde ses. Jag bodde första hemma hos mamma första gången vi träffades utan hennes vetskap. Jag sa att jag skulle hem till min kompis Jenny den dagen och jag var hos Jenny innan du hämtade mig. Till Jenny och hennes mamma sa jag att jag skulle till Kalmar men att min mamma trodde att jag skulle vara kvar hemma hos dem. Du hämtade mig med en husbil som du hade lånat av en kompis och vi åkte till Kalmar. Vad vi gjorde där kommer jag inte ihåg längre och det spelar egentligen roll. Vi sågs en gång till senare när jag hade flyttat hemifrån tillsammans med en annan tjej i min ålder från Växjö, som också heter Marie som du hade hämtat upp på vägen till Kalmar. Vi åt på restaurang och vi fika innan ni åkte vidare. Det var en trevlig dag utöver min känsla som sa att jag inte borde träffa dig igen, rädslan inom mig som skrek att jag borde undvika dig. Trots detta tyckte jag om att fortsätta att ta risker för det var ju trots allt bättre än att inte synas alls. Sista gången vi träffades hade jag blivit myndig och vi skulle träffas ensamma i Kalmar. Du kom återigen med husbilen du alltid brukade låna av en kompis. Vi handlade mat och på kvällen åkte vi till Stensö Camping där du skulle ha husbilen över natten. Vi satt och åt och pratade i flera timmar. Du frågade om mitt liv och jag berättade. Plötsligt kände jag att jag inte klarade av att vara kvar i husbilen, att jag inte skulle vara i närheten av dig mer. Jag måste bort var min enda tanke. Jag sa att jag skulle gå hem, att klockan var mycket och att jag skulle till skolan dagen efter. Jag gick ut ur husbilen men plötsligt kände jag en stark hand rycka tag i mig. Jag fick panik trots att jag visste att det var du. Jag kände ju dig men den kvällen var inte det till någon fördel. Jag lyckades att slita mig loss ur ditt grepp och jag gick hem. Din version i efterhand var att du följde efter för att du såg att jag var upprörd. Men min känsla är lika säker idag på att du var ute efter något helt annat. Både tidigare och senare har du erbjudit dig att ha sex med mig. Det var äckligt och jag blev lika förnedrad varje gång. Men sista gången vi träffades insåg jag att det inte var lika viktigt att bli förnedrad längre. Jag gick på gymnasiet och jag hade träffat andra vuxna som såg mig och brydde sig om mer än vad någon annan hade gjort och deras omtanke var äkta. Du gjorde allt för att utnyttja och mina lärare gjorde allt för att få mig att vilja leva, känna mig behövd och omtyckt och framför allt för att jag inte skulle fortsätta att hata mig själv. Mina lärare gjorde allt precis som du men dem gjorde rätt och du gjorde fel. Du är äcklig. Minnena med dig äcklar mig. Dina ord som finns kvar i mina tankar ibland äcklar mig. Jag vill aldrig mer bli äcklad och jag vill aldrig mer känna mig lika äcklig som två människor har fått mig att känna mig. Jag kunde ha varit uppe och simmat vid ytan om inte människor hade gjort mig så fruktansvärt illa men du fick mig att sjunka. Jag kommer dock alltid att vara tacksam för att jag inte hamnade längst ner på botten. Jag var nära men inte tillräckligt nära för att tacka ja till ditt vidriga erbjudande. Mina erfarenheter äcklar mig men jag vet trots allt att det hade kunnat sluta med svettiga sängkläder och ett blodigt lakan. Jag hatar att tänka på blod, till och med mitt eget. Allt som hände äcklar mig och allt som kunde ha hänt äcklar mig ännu mer. Jag själv och mina egna minnen äcklar mig. Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer.
|
|
|
|
