Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Det jag har och säga är inget särkilt. Det är det nog aldrig.
Egentligen förstår jag inte på mig någonting. Varför vi alla finns. Det är lite läskigt om man faktiskt tänker efter.
Mysterium
Vi alla är ett mysterium. För i slut ändan vet ingen av oss varför vi finns. Varför vi är levande väsen med våra egna hjärnor, med våran egna
kapacitet, och med våra egna svagheter. Är världen vi lever i ett experiment? Finns det intelligentera väsen, är vi deras dockor?
Eller tänker jag löjligt nu.
Ja, oftast blir man "löjlig" förklarad om man har någon teori som inte stämmer med människas regel av logik.
Om jag får säga mitt så är våran logik inte tillräcklig. Hur är det okej att vilja vara instängd i denna bubblan?
Hur kan man vilja leva och inte veta varför man lever.
Eller är det jag som är felet. Kanske man inte borde fråga sig varför man egentligen finns. Kanske det inte är meningen att man ska veta.
Kanske är det bättre om man inte vet. Tänk om sanningen är otäck.
Eller så känske är vi bara lite rädda. Lite för bekväma. Lite för dumma.
Inte tillräckligt smarta.
Jag vill veta. Jag vill att någon ska förklara allting för mig. Hur det kommer sig att jag finns.
Att stjärnorna blinkar uppe i himmelen.
Jag vill tro på att det finns någon, eller något som vet allt. Som kan alla svaren. Jag vill inte tro på slump, för även slumpen är något vi människor har hittat på.
Jag litar inte på människor.
Jag litar inte på någon av dom. Människor är smutsiga och dom vill inte än väl. Fast man kanske blir så desto mer man vet.
För jag har själv beskådat att dom som är gladare är oftast dummare och dom som är dummare är oftast dom som vill alla väl.
Men jag kan ha fel.
Jag har troligtvis har fel. Väldigt fel.
Men jag tänker inte stoppa för det. För det kanske är det som är grejen. När man fortsätter att kämpa fast man kanske har fel. Även fast ingen
vill tro. Även fast jag kanske tar detta allt för seriöst. Ja det gör jag nog. Och det kanske är fel men,
Ja jag tänker fortsätta. Jag vill hitta alla svaren. Och kanske någon dag så gör jag det.
Vad händer då?
Jag vet inte. Människor kanske inte är skapta för att veta allt för om dom nu vore skapta så
är dom säkerligen skapta så att dom aldrig kan förstå information som jag vill nå.
Visst kanske jag blir lite för arg. Eller bitter. Jag tänker lite förvirrigt och jag kanske slänger ut något som att ett plus ett är fyra. Men så är det ju inte. Det vi alla.
Kanske ingen tar mig seriöst för det. För jag tänker i orimliga banor. För att jag kanske låter helt blåst. Kanske för att det ser ut som att jag försöker låta sansad och överlbelåten när jag egentligen skakar.
Men det stoppar inte mig
så varför stoppar det dig?
|
| Kommentarer |
| TruddieDue_ - 19 mar 13 - 15:58 |
iwantrevenge: Fint skrivet! glad för dina tankar
tilluminati: haha var det så beskådligt ;) jaja. och taaack så hjärtligt.
ciao! |
| Tilluminati - 19 mar 13 - 15:06 |
TruddieDue_ HAHAHA i knew it! du är så fucking skön
Förändras aldrig! PS Det är nästan förbjudet att vara så jävla söt på en profilbild.
Bye |
| TruddieDue_ - 18 mar 13 - 20:23 |
vet inte längre var hög som ett hus när jag skrev detta skrattar själv när jag läser
det hahahhah |
| TruddieDue_ - 17 mar 13 - 00:02 |
absint: Jag beklagar om du inte gillar det men jag skriver inte efter hur du
gillar saker o ting
drawen: klart det är det mest logiska, för mig med iaf , fattar jag också
men jag tröttna på det efter ett tag. vissa gör det inte |
| Drawen - 16 mar 13 - 17:38 |
| För att jag redan har funderat på frågorna och för mig känns det mest logiska att det inte existerar ett öde och du gör vad du kan med det du har. |
