Ord till min enda |
Förut var det du och jag
Sedan var det bara jag kvar
Med en svart blick och utan svar
Du försvann med kärleken och allt underbart
Medan jag inte kunde sluta tänka på hur jag skulle få allt tillbaka
Och det kändes som att jag bjöd in alla runtomkring till min egen likvaka
Utan mening och utan liv
De sa att jag var naiv
Men jag kunde inte glömma ditt mjuka leende och ditt varma blod
Som du nu gav till någon annan,
utan passion och utan mod
Hela tiden hoppades jag på att du skulle sluta hata
Jag försökte lämna dig ifred och inte tjata
Men det var inte lätt när jag visste att det var du som var den enda
Jag ville inte se våra hjärtan bortkastade och brända
För jag visste att jag hade så mycket mer kärlek att ge
Och det fanns ingen annan att ge den till; att ingen fattade det!
Nu är du hos mig igen, men det tog tid
Du säger inte att jag är din,
men jag vet att du älskar mig och
jag väntar tills tiden är min
Aldrig förr har jag känt så här och därför måste det vara rätt
Jag struntar i vad alla säger och att det inte är lätt
Jag har aldrig förut varit beredd att kämpa och det måste betyda allt
Gå med mig mot värmen nu och lämna det som är kallt
Vi kan växa oss starka på grund av det vi har genomgått
Vi kan älska igen och ta vara på allt som vi har fått
Jag älskar dig mest av allt på denna jord,
och du ska veta att min själ den blöder medan jag skriver dessa ord.
|
|
|
|