jag vill prata om ätstörningar. främst bulimi.
När tycker ni att man har utvecklat en ätstörning? jag kan erkänna att jag mår dålig om jag äter fel saker och har kräkts av stress över att jag ätit för mycket/något onyttingt kanske 7 gånger de senaste veckorna. Och jag ångrar det inte.
Samtidigt känns det som jag har kontroll, om ni förstår vad jag menar? för mig har man en ätstörning när man är extrem, kanske spyr efter varje måltid eller äter pyttepyttelite varje dag.
så vad tycker ni, och vad har ni för erfarenheter? hur känner ni?
|
| Kommentarer |
| ochsenkomdu - 24 maj 12 - 01:38 |
Jag tycker du ska söka upp hjälp med en gång, innan det sätter igång på allvar, det är bara en tidsfråga.. Det är så det började för mig, fast jag hade mer anorektiska drag. Det började för mig i samband med att min bästa vän gått bort, så märkte det inte så tydligt. Straffade mig själv liksom, även fast det inte var mitt fel. Kännde mig verkligen inte smal, men upptäckte när jag ställde mig på vågen att jag gått ner 4 kilo sen förra året ofb då hade jag endå växt 3 cm. Jag satte upp nya mål, nådde dem, satte upp yttligare mål.. Det har gått nästan 2 år sen det började, och jag är fortfarande fast. Jag har blivit bättre, men låångt ifrån frisk.
Så snälla sök hjälp nu, det är ett helvete och det är inte värt det någonstans!
Ta hand om dig, kraam <3 |
| kiakamel - 23 maj 12 - 11:59 |
Du har en ätstörning. Jag känner igen det där tänket oerhört mycket, tänkte precis likadant i början.
Jag började få ångest över det jag åt för 5 år sedan. För 3 år sedan spydde jag för första gången. "Jag har ingen ätstörning, spyr ju bara ibland" var ord som åkte genom hjärnan om och om igen. Men ibland blev oftare och tillsist klarade jag av att sluta äta. Samma tid träffade jag min pojkvän. Några hemska månader följde med viktnedgång, sedan hets och viktuppgång, viktnedgång, självskador, ångest etc och min kille tog stor skada vid sig. Han fick mig att söka hjälp, men idag (ett år senare) har jag fortfarande problem.
Min poäng är följande i alla fall: ta dig själv och det här på allvar. En ätstörning handlar inte om hur smal man är, hur tjock man är eller hur mycket skador man har av sina matvanor. Det handlar om tankarna runtomkring. Det är inte friskt att må så dåligt efter att ha ätit t.ex. glass att man stoppar fingrarna i halsen och om du inte tar det här på allvar nu är jag rädd att du kommer hamna i en ond spiral som är ett helvete. HELVETE.
Du har inte kontroll för att du spyr upp mat, du saknar kontroll. En stor grej med ätstörningar är att man tror att man får kontroll när det handlar om motsatsen. För din egen skull hoppas jag du prata med någon om det här innan det går för långt, innan skadorna blir för stora. Ta hand om dig. Och äh, sorry för lång kommentar ^^ |
| MimmiKitmiri - 23 maj 12 - 02:10 |
Man märker av om en person har ätstörning via reaktionen när personen i fråga befinner sig i en situation där mat är inblandad.
Man har även svårt för att äta inför folk
Rädlsa för viktuppgång är stor- och därför skippar man en eller två måltider.
Äter man för "mycket" så känner man genast ett behov av att snabbt bli av med maten. Man känner sig smutsig, som om maten inte borde vara i dig.
Då tränar man intensivt, äter laxerpiller al. kräks.
Allt ligger i psyket- det är synen på dig själv, din kropp, ditt värde som människa, som spelar in när det kommer till ätstörningar.
Har du ångest över det du äter? Mår du dåligt, hör du röster som nedvärderar dig som människa?
Kan du visa din kropp utan att skämmas?
Frågor som du bör sitta ned och tänka på.
Du säger att du har kräks pga oron/stress över att du har ätit för mycket.
Detta kan vara en början, ett symptom som du bör ta hänsyn till.
Jag hoppas innerligt att du inte lider av någon form av äs.
Det kommer vända upp och ner på ditt liv- du kommer förstöras sakta men säkert.
Ta hand om dig |
| Kavasha - 23 maj 12 - 00:01 |
| Känslan av kontroll betyder oftast att du är påväg att få en ätstörning... |
| TruddieDue_ - 22 maj 12 - 23:57 |
En sak jag kan säga är du aldrig har kontroll. Det är en illusion som du själv har
för att inte erkänna själv hur stort problemet egentligen är.
Försök i alla fall och prata med någon och få hjälp innan det far helt åt helvetet.
Det är ingen vacker värld för den som har en ätstörning vilket du nog vet.
Just nu skulle jag anta att du klassificeras som "ednos" för att du uppnår inte alla krav
till bulimia ( men ednos är inte mindre farligt för det.)
Ednos ( eating disorder not otherwise speciefied är presic lika farligt som alla andra.
Försök att inte falla ner för djupt. Det är inte värt det. Jag känner människor
som spyr upp till 40-50 gånger om veckan, och det är inte helt orimligt att det skulle kunna bli du
om du inte försöker få hjälp nu.
Om du vill prata vidare så finns jag ! |
| Madvis - 22 maj 12 - 23:33 |
| Det du beskriver passar väldigt mycket in på mig, och min kurator klassade det som en ätstörning. |
| ProstheticHead - 22 maj 12 - 23:32 |
Haller med svampar.
Jag hade sjalv bulimi i mina tidiga tonar. Det borjade ungefar som du beskriver, och i efterhand kan jag se att jag var atstord redan da. Det tog inte lang tid forran jag spydde minst en gang om dagen, och efter det kom hetsatningen. Som minst vagde jag 45 kilo.
Snalla, sok hjalp redan nu. Det ar inte vart det! |
| svampar - 22 maj 12 - 23:03 |
| Enligt mig har man en ätstörning när man har en osund relation till mat, alltså t.ex att man mår dåligt över hur man äter utan att ändra kosten till det bättre. Du känner att du har kontroll, men det gör man även när man börjar röka. |
