Dåliga sidor |
Längesen jag skrev nått här nu.. Kommer ni ihåg mig? :p Jag saknar dikta!
Hur som helst..
Ni vet när man precis lär känna en person, då visar man oftast bara sina bra sidor. Man är "bättre" än man egentligen är. Och det är först när man lärt känna varandra som dom dåliga sidorna kommer fram.
Jag och min pojkvän har nog den konstigaste relationen någonsin. När vi började prata, hade jag pojkvän. Han var en idiot och det tog slut ganska fort. Och efter det började min nuvarande pojkvän hålla på, att han hade tyckt om mig hela tiden osv.. Efter någon månad gav jag oss en chans, och allt har varit riktigt bra.
Det har gått några månader bara och haha.. Fan va vi har tjafsat, för att sen bli vänner igen. Skrikit åt varandra, för att sen brista ut i skratt. Blivit irriterade på varandra för att på en sekund bli nykära igen. Han vet exakt ALLA mina dåliga sidor, och jag vet hans. Vi har träffats fem gånger bara, men pratar på skype i mååånga timmar om dagen. Oftast hela nätterna (00-05:00)..
Han kan göra mig så sjukt förbannad ibland. Vill typ kasta ut honom för ett stup och sen springa ner fort som fan för att ta emot honom.
"Jag lägger inte på förrän du ber om ursäkt," brukar vi säga om vi tjafsat. Vi lägger aldrig på om vi inte har blivit vänner igen, om vi inte måste (om han ska iväg och jobba).. Men då säger vi "vi löser det sen, jag älskar dig" ..
Det jag skulle prata om är om det är bra att man vet om dåliga sidor fort eller om dom kommer som små överraskningar sen? Nu kanske det låter som att vi bråkar mycket, men det gör vi inte. Dock tror jag att vi måste lösa det där med distansen snart, för det är det som gör oss så jävla griniga.
Jag är långt ifrån bra, men jag älskar att han accepterar mig och älskar mig ändå. Ibland kan jag vara rent förjävlig, men han stannar. Jag hoppas med hela mitt hjärta att han är den rätta. Det känns så..
|
| Kommentarer | | essii - 21 apr 12 - 15:52 | Jag och min andra halva så har aldrig ännu grälat, förstås har vi inte varit så länge tillsammans som par, men vi har aldrig tjafsat, vi stöder varann och kan prata med varann om allt faktiskt,
och vi har sagt att om vi tjafsar ska vi reda ut det på en gång och inte låta det hänga i luften, men ja, jag ville ha vänskapsgrund innan jag blev tillsammans med honom, men nu så e vi både nästan bästa vänner och ett par.
Men det viktigaste ändå, man ska kunna accepteras, som du har i det sista där, bra att han accepterar dig och inte försöker ändra dig till något du inte är. Bråk stärker förhållanden, och jag tycker det är dumt att göra slut för nåt "litet" bråk,
bråken stärker, även om de inte är roligaste, men som du har skrivit, man lär sig att se personernas dåliga sidor, jag har sett saker och sidor i min halva varför jag vill ha honom, samtidigt sidor jag tycker mindre om. Men man kan ju inte
börja ändra någon person för att försöka få den till en perfekt människa. Men man blir starkare utav dåliga dagar. Jag vet inte om det här låter som en predikan eller som ett svar, men jag vet att bråk gör en starkare från tidigare förhållanden, bättre och dåligare sidor är mänskligt. INGEN är perfekt, alla har vi bra och dåliga sidor..
Och det är något vi bara måste klara av. :) | | svampar - 21 apr 12 - 08:09 | Jag vet faktiskt inte.. jag och min pojkvän var inte riktigt vänner på samma sätt som ni innan vi blev tilsammans. Det går bra ändå, det känns som om jag har kännt honom i hela mitt liv, och ändå har det bara gått två år :) vi bråkar sällan, kan nog räkna upp alla gånger på ena handen, och jag tror inte vi väntar så stora bråk heller.
Känner som du, det sista du skrev.
Men ja.. jag kan inte svara på det du undrade. Jag vet bara att det går bra för oss ändå :) |
|
|
|
