Första punkten, att inte gå vidare |
Hon guppar och gungar obekymrat fram i fuck me- klackar, Markus nuddar inte vid marken. De går lagom nära varandra. Någon ser avundsjuk ut, han förstår inte varför.
-
Ibland har Markus svårt för verkligheten. Den slingrar, stönar och saknar botten. Markus är inte ens i närheten av marken, han nuddar inte botten. Linnea blir en flicka i solglittret och så landar han. Så länge brukade han flyga för att få landa såhär, hos hans lilla fågelhjärta.
Det svämmar inte först över i kanterna, allting kommer samtidigt, alltid utan orsak.
Det finns inte mycket att likna Markus vid. Kanske ett ljud, han minns ofta det gnistrande knäppande skärande snöfallet. Kanske lavendel. Ibland gräver Sofia med stora tag hål i hans hjärta. Hon bor i honom och han älskar henne hänsynslöst.
-
Här blir allting mörkt igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | nattblick - 9 sep 14 - 11:41 | "han minns ofta det gnistrande knäppande skärande snöfallet"
Du måste vara en vacker person som han skriva så sjukt vackert! | Sannathefail - 9 apr 12 - 20:04- Betyg:  | | Åh, 'fuck me-klackar' var jävligt udda och speciellt. Du skriver jävligt speciellt och beroendeframkallande. | | Freaket_93 - 31 mar 12 - 21:27- Betyg: | | "han minns ofta det gnistrande knäppande skärande snöfallet." - Helsåld |
|
|
|
