bror, smärta, jag |
Hej!
Nu är det två dagar kvar till jul och jag kan inte låta
bli att tänka, kommer min bror vara här nästa år ?
Min bror föddes med en genetisk sjukdom ( Duschenne mucular desort)
som gör att hans muskler bryts ner.
Min bror kommer inte uppleva sin 30års dag, kanske inte 25årskrisen.
Han är i dag 22 år.
Och jag har börjat komma ikapp verkligheten.
Han kommer inte se mina barn. Han kommer inte bli morbror.
Han kommer inte bli pappa.
Jag kan prata med min bror om allt, verkligen allt!
Kärleksproblem, sexställningar, alkoholproblem...
Min pappa har alkoholproblem för att han är deprimerad
för att hans son inte lever så länge som han borde.
Min mamma gör för mycket, hon bränner ut sig själv.
Min tvillingsyster undviker att vara hemma.
Min storasyster bor inte hemma.
Min pojkvän bor 8 mil ifrån, han flytta i somras,
innan vi blev tillsammans förlora han sina två bästa vänner.
Jag har sett alla dessa personer gråta för många gånger.
Jag har ser dom bära på stor sorg.
Just det där med att inse, att min bror kommer dö inom 5 år.
Det går inte att förstå. Även om jag ser han sakta försvinna.
Han är min STOREBROR, han ska alltid finnas här för mig, för oss.
Sorgen sätter inga gränser.
Jag verkar kunna bära på hur mycket som helst men ändå gå framåt.
I förrgår krampa min tvillingsyrra o blev medvetslös på en buss.
Och jag var cool lugn, fick liv i henne, på grund av min starka erfarenhet.
Ringde 112 samtidigt som jag gjorde allt annat i mina aoutopilothjärna.
Sett min bror vara så nära på att dö så många gånger när han äter.
Så jag får panik när folk sätter i halsen.
Då dyker alla känslor upp.
Detta med min syrra klarar jag av.
Men inte när folk sätter i halsen,
för att det påminner mig om all rädsla för min brors sjukdom.
Trots allt detta ser alla vänner mig som den gladaste i gänget.
Jag är glad, hela tiden, för mig, och min bror.
Hur är detta möjligt?
Jag gör det varje dag, men jag fattar inte hur...
|
| Kommentarer | | kysssen - 24 dec 11 - 17:23 | I dag är det julafton, och jag fick gråtattacker under inprinsip hela morgen, och jag kunde inte sluta gråta, fastän släktingar var här.
Tror smärtan verkligen längtade ut.. | | enDiktAre - 24 dec 11 - 04:18 | Det är är möjligt då livet fortfarande fortsätter. Han kanske
dör men du kommer förhoppningsvist fortfarande leva. Då
gäller det att bara leva det så bra du bara kan så länge det
du bara kan.
Du är stark! Men du får ju också vara rädd och ledsen när du
känner att det behövs.
Lycka till <3 | | Jakktar - 23 dec 11 - 20:41 | | Detta rörde mig och du är bra. | | Bluesky94 - 23 dec 11 - 18:12 | Asså hjälp vad rörande det var. Började till och med gråta. Tycker sånt här är så hemskt.
Men jag förstår det du säger i slutet, att du bär på så mycket hemskheter men samtidigt är den som håller allt uppe och alltid är gladast. Det brukar ofta vara så för mig också.
Men jag tror att det kan vara bra på ett sätt. För det första är det ju bra att du fortfarande kan ha kul emellanåt hur hemskt du också kan ha det ibland. Du har lixom inte förlorat allt, utan är fortfarande en del av glädjen. Det är tur det, det ska du vara glad för.
Men samtidigt tror jag att det kan vara ett sätt att bearbeta saker på. Din familj bearbetar det på sitt sätt. Kanske är detta ditt sätt att bearbeta det på, att du måste vara glad ändå, för andra och dig själv. Nu känner jag ju inte dig och hela din situation så jag vet ju inte om det stämmer heller...
Jag önskar dig all lycka! <3
(och om du vill prata så är det bara att skicka iväg ett mejl) | | bluesky - 23 dec 11 - 16:40 | Det är en liten del av detta jag kan känna igen mig i, då min syster var sjuk i cancer, men då fanns det ett möjligt slut på cancern...
Har du kontakt med andra familjer i liknande situation? En av de värsta sakerna med dessa scenarion är att man känner sig så ensam, att man är den enda i världen som upplever detta i sin familj. Om du har möjlighet så leta reda på någon jämnårig i samma sits som du och PRATA. Det kommer göra bördan mycket lättare
*kram* | | MimmiKitmiri - 23 dec 11 - 00:44 | Jag kan verkligen inte föreställa mig hur du känner dig. Men jag kan berätta att jag har nästan förlorat min pappa pga hans hjärta, och det kändes inget vidare.
Men stay strong, keep your head up and handle it.
Din bror kommer alltid finnas kvar i ditt hjärta och minnen. | | svampar - 23 dec 11 - 00:35 | | Du är stark. Din bror kommer alltid vara med dig. |
|
|
|
