Ibland vaknar Markus i ett sting av ensamhet. Och så sköljer det över honom, att han inte vet vad ensamma människor lever för.
-
Det finns några andra, där ute. På andra sidan, i förmiddagssolen. Markus fingrar efter morgongryn i ögonen. Vägen bort från hennes hår mot de ojämna kuddarna är lång och otrampad. En bit in vilar känslan av att han aldrig kramade henne länge nog. I början ska han bara vakna utan att sakna innerligt och brännande.
-
Ånger är en bomb i hjärtat och magen samtidigt. Kroppen sprängs när man försöker gräva ut den.
-
Det mjuka och varma försvinner och kläderna kliar mot huden. Små tankar biter bort stora köttstycken från bröst och rygg. Han försöker andas så naturligt som möjligt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
citronkakan - 21 nov 11 - 01:53- Betyg:  |
Oj, (kan redan börja med att säga att jag hatar att kommentera, får fan aldrig fram det man vill få fram och de slutar alla likadant och tråkigt ändå, men what the heck) den var väldigt... i mina fingrar. Eller alltså, bra. Målande. Annorlunda. Jag gillar den. "Ånger är en bomb i hjärtat och magen samtidigt. Kroppen sprängs när man försöker gräva ut den.", kunde inte sagt det bättre själv.
Peace |
| blindsided - 18 nov 11 - 21:39 |
| Alldeles, alldeles underbart. |
| glasbit - 18 nov 11 - 15:09 |
| målande, fantastiskt! |
| sweetconfusion - 16 nov 11 - 19:06 |
| Älskar just det första & sista stycket, men hela dikten är underbar. |
| sweetconfusion - 16 nov 11 - 19:06 |
| Älskar just det första & sista stycket, men hela dikten är underbar. |
| Freaket_93 - 16 nov 11 - 17:54- Betyg: |
| Skriv mer om Markus och strax har du en roman. Jag älskar den här dikten. |
| sonix - 14 nov 11 - 20:24 |
| ljuvligt. |
