Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Livet" del 6

Dagarna gick och varje dag efter skolan så gick jag till stallet och tog ridlektioner. Jag började brinna för det här med ridning, jag tyckte att det var riktigt kul! Mamma och pappa jobbade om eftermiddagarna och Saga gick på fritids, så ingen märkte att jag inte var hemma. Men Lovisa verkade misstänktsam.
Hon undrade varför jag gick åt helt fel håll än var mitt hus låg och jag svarade att jag bara ville ta en liten promenad… då rycker hon bara irriterat på axlarna och börjar gå mot hennes hem. Vi pratade nästan inte med varandra i skolan längre. Men hon hade sina kompisar, och jag hade mina hemliga ridlektioner. Men en dag på bussen så satte sig Lovisa bredvid mig på bussen.
-Alltså du, förlåt om jag typ har ignorerat dig, sa hon.
-Äh, det är okej, sa jag blygt.
-Nej det är det inte! Hon tittade upprört på mig. Jag vill ju vara med dig! Sa hon. Jag tycker ju om dig!

Jag visste inte vart jag skulle släppa blicken någonstans, så jag tittade lite generat runt i bussen.

-Ja… sa jag. Men jag tycker ju om dig också. Lovisa tittade osäkert på mig.
-Säkert? Sa hon.
-Ja, det är klart.
Lovisa skrattade, och jag tittade på henne. Äntligen så kändes det bra mellan mig och Lovisa igen.

När vi klev av bussen och Lovisa gick åt sitt håll och jag gick mot stallet så hörde jag plötsligt hur någon kom springandes bakom mig. Jag vände mig snabbt om. Det var Lovisa.
Ånej, var min första tanke när jag såg henne. Tänk om hon får reda på vart jag skulle gå någonstans! Det skulle vara jätte pinsamt om hon berättade för hela klassen att jag rider!

-Amir! Flåsade hon. Vänta!
Jag stannade och väntade in henne.
-Kan inte jag få följa med dig hem? Frågade hon och tittade på mig med hundvalps ögon.
-Jo… Kanske.
-Vadå kanske! Vill du inte att jag ska följa med dig hem eller?! Hon tittade surt på mig.
-Jo, det är självklart! Sa jag snabbt. Det är bara det att jag måste göra en grej först…
-Vad är det för en ”grej” då?
Lovisa slängde med sitt långa hår och tindrade med ögonen. Jag han inte ens tänka ut ett bra svar innan jag kände hur hon pressade sina läppar mot mina. Jag tappade andan.

-Nå? Sa hon. Får jag följa med dig eller?
Jag nickade.
-Schysst! Hon log brett och jag log tillbaka. Men vart är det vi ska egentligen? Frågade hon.
-Alltså, lova att inte berätta för någon, sa jag.
-Okej, jag lovar.

Kunde jag lita på Lovisa? Jag fick hoppas det…

-Vi ska till stallet som ligger bakom busken där borta, svarade jag och pekade.
-Va? Stallet? Rider du?!
-Eh… ja det gör jag. Men du lovade att inte säga till någon! Jag tittade oroligt på henne.
-Nejdå, sa hon.

Jag gav ut en lätt suck.
-Puh, bra! Sa jag och log mot henne, men Lovisa bara stirrade rakt fram.

När vi kom in i stallet så gick jag fram till Drufus och klappade honom på mulen.
-Usch, så smutsigt allting är här! Sa hon förskräckt. Hon försökte borsta bort alla halmstrån som hade fastnat på hennes kjol.

-Varför är du här, Amir? Varför rider du? Lovisa tittade konstigt på mig och jag kände mig som en idiot.
-Jag tycker det är ganska kul, faktiskt. Du kanske vill prova?
-Aldrig att jag sitter på en sådan där sak! Sa hon och tittade menande på Drufus. Den kan ju bära en massa sjukdomar, fnös hon.
Jag ignorerade Lovisas kommentarer och började sadla Drufus. Han la sitt tunga huvud på min axel.
-Du är bäst. Viskade jag i örat på honom. Du skulle aldrig göra något dumt, eller hur?

Jag gick och hämtade hjälmen och ledde sedan ut Drufus på stallplanen. Lovisa kom småjoggandes efter oss och hon lutade sig försiktigt mot staketet runt paddoken. Jag började värma upp Drufus genom att skritta runt och göra volter och vändningar. Lovisa släppte aldrig blicken på oss och det såg verkligen ut som om hon hoppades på att jag skulle ramla i backen. Efter ett par minuter så kom Fredrik gåendes.

-Tjenare! Ropade han.
-Hej! Jag höjde handen mot honom.
-Och vem har vi här då? Har Amir lyckats skaffa sig en tjej? Fredrik flinade retsamt mot mig.
-Nej, nu går jag hem! Fräste Lovisa. Och med snabba steg började hon gå bort från stallet.
-Ojdå, vad var det med henne? Frågade Fredrik förvånat.
Jag suckade tungt och gav Drufus en klapp på halsen.
-Inget, bry dig inte om henne, mumlade jag. Fredrik ryckte på axlarna.
-Okej då kör vi igång då! Fatta höger gallopp…

När jag kom hem från stallet så slängde jag mig över sängen och blundade hårt. Vad var det med Lovisa? Varför blev hon så sur när vi var i stallet? Tänk om hon berättar… Tänk om hon blev sur för att hon fick reda på att jag rider… Tänk om hon inte vill vara min kompis längre? Tänk om…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Junior_ - 5 okt 11 - 20:11
Tack båda två! :D
ABC_123 - 5 okt 11 - 19:46- Betyg:
Åå vilken bra!! Snälla skriv nästa snabbt! Och maila nästa! :D
ABC_123 - 5 okt 11 - 19:44- Betyg:
Åå vilken bra!! Snälla skriv nästa snabbt! Och maila nästa! :D
Carrre - 5 okt 11 - 18:53- Betyg:
aww.. :/
hoppas det blir bra mellan dom!! :)
maila nästa ;)

Skriven av
Junior_
5 okt 11 - 13:28
(Har blivit läst 149 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord