"Livet" del 5 |
Nästa morgon tog jag bussen till skolan istället för att åka bil med mamma. Pappa hade fått sitt jobb och han skulle börja jobba redan nästa vecka på en restaurang.
När jag kom in i bussen så vinkade någon åt mig. Det var tre stycken tjejer ifrån min nya klass.
-Hej Amir! Ropade Lovisa.
-Hej! svarade jag och satte mig bredvid dom längst bak i bussen.
-Hur mår ni? Frågade jag. Jag log charmigt.
Lovisa fnissade.
-Bra! Svarade dom i kör.
-Vad bra då! Sa jag. Alla började skratta hysteriskt.
När vi var framme vid skolan så gick jag till mitt skåp och tittade på schemat. Vi skulle ha matte, så jag tog fram mina böcker och började gå mot klassrummet. Jag satte mig bredvid Lovisa och hon log mot mig. Jag log tillbaka, så mycket att jag fick ont i käkarna.
Skoldagen var lång men när den väl tog slut så hoppade jag på bussen igen. Precis när jag skulle sätta mig ner så ropade Lovisa på mig.
-Amir! Kan du inte sätta dig här?
-Okej, sa jag och jag gick och satte mig bredvid Lovisa.
-Vart är dina kompisar? Frågade jag.
-Åh, de åker inte hem med den här bussen. Varför undrar du? Frågade hon.
-Äsch, jag undrade bara, svarade jag och ryckte på axlarna. Lovisa makade sig lite närmare mig. Hon slängde med sitt långa blonda hår och tindrade med sina ljusblå ögon. Plötsligt kände jag hur mycket jag faktiskt tyckte om Lovisa. Det kändes som om vi varit kompisar i evigheter. Även om vi bara hade känt varandra i knappt två dagar.
-Vart bor du? Frågade hon.
-Otemarsvägen, svarade jag.
-Vad kul! Då ska vi av på samma busshållsplats! Utropade hon. Hon skrattade till och la sedan sitt huvud mot min axel. Jag log.
Några minuter senare var vi framme vid Otemarsvägen. Jag slängde över min ryggsäck på axeln och gick ut ur bussen, tätt efter Lovisa. När vi kom ut så gick vi över vägen.
-Jag ska åt andra hållet än vart du ska, sa hon.
-Okej, sa jag. Men vi ses imorgon.
-Mm… Du Amir, sa hon.
Jag nickade.
-Du är väldigt söt. Hon log generat mot mig. Sedan sträckte hon på sig och jag kände hur hennes läppar snuddade vid mina. Jag hörde hur hon fnittrade och sedan så sprang hon iväg, in mot skogsstigen. Mina läppar sprack upp i ett stort leende. Och sedan så började jag med lätta steg gå hemåt. Aldrig hade jag trott att det skulle bli bra i den nya skolan. Men det verkade ju faktiskt ganska bra… trots allt.
Jag funderade på om jag skulle ta en promenad förbi stallet. Fast den där Fredrik var faktiskt ganska konstig. Skulle jag våga ta mig ner till stallet en gång till? Efter många ”om och men”, övervägde jag att det kan väll inte vara så himla farligt med en gammal skrynklig gubbe? Jag svängde in på grusvägen på väg till stallet. Det var varmt och skönt och fåglarna kvittrade fridfult omkring mig. Jag gnolade lyckligt hela vägen till stallet och när jag kom fram så öppnade jag försiktigt stalldörren.
-Hallå? Ropade jag. Inget svar.
-Hallå, är det någon där?! Ropade jag, lite högre den här gången.
-Vem där? Hörde jag någon säga.
Jag smög in till stallgången.
-Nejmän hejsan! Det var Fredrik. Vad kul att du vågade dig hit igen!
-Ja, sa jag och nickade.
-Kom så får du hälsa på Drufus igen, sa han.
Jag började långsamt gå fram till boxen där Drufus stod. Han frustade lågt och spetsade öronen när jag sträckte fram handen genom gallret.
-Jag tror han tycker om dig, sa Fredrik. Drufus slickade mig på baksidan av handen. Jag fnittrade till.
-Förresten, sa han. Jag har tänkt på en sak… Jag tror du skulle bli en perfekt ryttare för Drufus! Han log stort med sina gula tänder och jag backade förskräckt bort ett steg.
-Är du inte klok?! Fräste jag. Han är ju hur stor som helst! Jag flämtade upphetsat och Fredrik skrattade åt mig.
-Haha! Lägg av, han är mer snäll än stor! sa han och flinade.
-Men jag kan ju ingenting om hästar! Jag har aldrig suttit på en häst! Sa jag irriterat.
-Men du kan lära dig, sa Fredrik klyftigt. Jag tittade undrande på honom. Var han seriös? Eller skämtade han bara med mig?
-Är det sant? Frågade jag. Menar du att du vill att jag ska lära mig rida? På den största hästen i världen? Jag tittade med stora ögon på honom.
Han skrattade åt mig.
-Nja, största hästen i världen är han knappats. Men sanning talar jag. Drufus behöver motion, och min rygg orkar inte med ridningen just nu. Om du kommer hit en timme efter skolan varje dag och rider på honom så skulle du göra både mig och Drufus en stor tjänst.
Jag funderade tyst för mig själv. Kunde man lite på en gamling? Han kanske var rentutav sagt galen?! Eller så behövde han faktiskt hjälp med Drufus, den stora svarta hästen med de stora svarta ögonen…
Visst skulle det vara ganska spännande att lära sig rida…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Junior_ - 25 sep 11 - 19:03 | | Tack allihopa!! | | M_123 - 24 sep 11 - 14:25 | | Jättebra del! Maila nästa :D | | ABC_123 - 23 sep 11 - 19:43 | | Åå så bra!!!!!!!!!!!!!!!!! MAILA NÄSTA!!!!!!! :D | Carrre - 23 sep 11 - 19:01- Betyg:  | åh vilken bra del ^^
maila mig när nästa (gärna ännu längre) delen kommer! :D |
|
|
|
