mitt liv min historia |
Folk som känner mig, känner mig på ytantror att jag e lycklig
det händer aldrig den bortskämda gulliga roliga tjejen någonting hemskt,
ja det e så folk brukar säga men dete så fel, så fel som det bara kan bli.
När jag var sju så dog min kusin, ni som läser deta kansk e bara rycker på axlarna och
tänker vem bryr sig? men det skiter jag i för det här är mitt liv min historia!
Jag tog min kusins död väldigt hårt, han var bara sjuton!! han
stod mig väldigt nära, ett år efter det dpg morfar,. men i samma veva så vart jag mobbad.
Jag vart mobbad för att jag var anorlunda enligt dom i min klass, jag stack ut...
jag plattade aldrig mitt lockiga hår jag sminkade mig aldrig, Jag vart utnytjad av min då varande
kille han ville bara va i hop med någon. men iallafal som att de inte räkte med det så vart jag misshanlad....
under nästan fyra år vart jag misshanlad mobbad varje dag, jag hadde inget stöd hemmifrån
inte ens min lärare gjorde något för han mobbade mig åxå. och tänk inte nu
stackars liten! för jag vill facktist säga Tack! Tack! för att ni tryckte ner mig så
för efter det vart jag stark självsäcker visste vem jag var och vad jag ville
Jag insåg att ödet är inte förutbestämt! det e mitt liv jag som skriver manuset
det e jag som styr! efter dessa helvetes år så träffade jag nya underbara vänner en underbr kille
ja jag e kycklig nu! nu när jag vet att det e jag osm bestämeer attd det inte får hända i gen!
jag kan hjälpa andra och det tänker jag göra!
|
|
|
|