Så olikt lika |
Han älskade att leka med mitt psyke,
älskade att leka med mina känslor.
Han skakade om min värld varje gång.
Han visste ju att
jag gillade honom men jag visste att han
kände någonting för mig med, någonting innerst inne han
hade svårt att visa. Annars skulle han inte höra av sig
hela tiden, inte bli så arg när jag varit med någon annan.
Men vi hade ju ingenting speciellt,
iallafall ingenting
riktigt bekräftat, fast någonting hade vi ju, någonting
man inte kan sätta ord på.
Jag hade svårt att förstå honom men han hade
fått fast mig från första början, från första kramen,
från första kyssen. Det som inte betydde någonting
men som betydde massor. Hans busiga blick och
hans mjuka, fuktiga läppar som fick
mig att rysa. Han var så snäll, så snäll när
vi låg brevid varandra men så elak när vi inte var nära.
|
|
|
|
