Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Bandit och jag" del 2

Bandit slängde med huvudet när vi kom fram till stallet. Jag red in på stallplanen och hoppade av honom där.
-Vi har varandra du och jag, eller hur?
Han frustade lågt, som om han förstod och höll med. Jag ledde in honom i stallgången och började sadla av honom. Då kom Anita gående mot oss.
-Hej Agnes! sa hon. Hur går det med Bandit? Hon kastade en snabb blick på mig.
-Hej, jo det går bara bra.
Bara bra var kanske att ta i lite grann, för jag hade ramlat av några gånger och Bandit är inte alltid som en snäll sagohäst…
-Vad bra, sa hon och studerade mig när jag borstade av honom. Jag är faktiskt väldigt imponerad av ditt arbete med Bandit.
Hon log milt mot mig och jag log tillbaka.
-Tack, sa jag.
Jag tog ett fast grepp om Bandits grimma och ställde in honom i boxen. Så fort han kom in så rusade han till krubban, men han blev genast besviken när han såg att den var tom.
-Såja, bli inte ledsen. Jag har en morot i fickan som du ska få. Han glupsade snabbt i sig moroten och gick sedan för att dricka.
Jag gick in till sadelkammaren för att hämta mina saker. Sedan cyklade jag långsamt hemåt genom skogen.
När jag kom fram till huset ställde jag cykeln mot väggen och öppnade ytterdörren.
-Hallå?
-Hej älskling! Hur har dagen varit?
-Hej mamma! Jätte bra, Bandit sköter sig.
-Vad kul! Kom så går vi och äter, maten är klar.
Efter maten så gick jag in på mitt rum. Jag slängde mig på sängen med armarna korsade under huvudet. Jag var nog världens lyckligaste! Plötsigt började mobiltelefonen att ringa.
-Hej det är Agnes, sa jag.
-Hej Agnes! Det är Anita.
-Åh, hej!
-Jag har en sak jag måste berätta.
-Jaha?
-Ja, när du hade cyklat hem så hade vi ridlektion med nybörjarna. Hanna ville rida Bandit, så jag lät henne göra det. När vi tränade på galoppfattningar så gick sadelgjorden upp och då skrek Hanna på Bandits rygg. Bandit blev så rädd så han började stegra sig så att Hanna ramlade av. Hon blev träffad av hans hovar och var tvungen att åka till sjukhus. Hennes föräldrar tyckte det var farligt att ha sånna hästar här i stallet. Så jag har bestämt mig för att sälja Bandit.
Jag blev helt chockad. Jag hittade inte det rätta orden att säga. Jag förstod inte vad hon menade. Eller rättare sagt, jag ville inte förstå. Men plötsligt så började jag tänka på det Anita precis hade sagt och jag fick genast fart igen.
-Men du förstår väll att en nybörjare inte kan rida på honom!? Skrek jag. Och det var ju inte hans fel för att han blev rädd när hon skrek!? Du kan inte sälja honom! Du får inte! Skrek jag i luren. Tårarna bara rann och rann.

-Men Agnes då, sa Anita. Det är farligt att ha en sån häst i stallet.
-Sluta! Jag vill inte höra mer!
-Men Agnes...!
Jag slängde på luren. Tårarna forsade i floder och kudden blev helt blöt. Hur kunde hon? Förstår hon verkligen ingenting? Stackars Bandit. Jag visste mycket väl att jag också kunde köpa Bandit, men jag hade inte så mycket pengar.
Jag somnade innan klockan var åtta den kvällen och jag började drömma om hur jag skulle kunna rymma med Bandit…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Junior_
31 maj 11 - 16:58
(Har blivit läst 305 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord