Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Kärleksdikter

Historien om min bror och mig

Om du fick veta att din bror skulle dö inom 5 år, hur skulle du reagera då?
I början tänkte jag som alla andra säkert hade gjort, jag kan inte leva utan min bror.
Men tack vara erfarenheten utav att leva med ett handikappat syskon vill jag nu leva för han.
Han har gjort mig till den jag är i dag. Utan han hade jag aldrig varit så stark.
Utan han hade jag aldrig överlevt.

Min bror har sjukdomen Duchennes muscular desort, förkortat DMD.
Och nu ska jag förklara hur den fungerar.

Min bror var som ett helt normalt barn upp till 5 års ålder.
När han var 5 år började han få svårt och resa på sig, han började trilla ihop.
Jag var 1 år när detta hände. Och jag kommer ihåg att han trilla över trösklar, han var tvungen att använda både ben och armar för att kunna resa sig upp. Han kröp runt med mig på golvet, vid 5 års ålder kröp han mer än vad han gick. Han blev märkvärt svagare och svagare.
När han var 12 år gammal fick han en magsond i magen, eftersom han satte i halsen när han åt den ’’normala’’ vägen.
När han var 12-13 år gammal upptäckte man att han var allergisk mot gräs när han helt plötsligt inte kunde andas. Jag var väl runt 9 år när detta hände, och jag kommer ihåg hur han sa att han bara ville dö. Jag och mina två systrar stod utanför hans rum, varav jag och min tvillings syster bara stod och gapskratta, vi hamna i chock, i självförsvar. Mamma ringde ambulansen, min bror var borta i några dagar, och kom hem med massa nya apparater.
I dag är han 21 år och använder dessa apparater regelbundet, för utan dem överlever han inte.

Hans sjukdom fungerar såhär.

När vi tränar går eller över huvudtaget rör på oss, bryter vi ner muskler. Men vi kan bygga upp musklerna igen, vi får till och med mer muskler. Våran kropp fungerar såhär pga ett ämne i kroppen som heter dystrofin. Men min bror har inte lika mycket utav det ämnet pga ett fel på en x kromosom. Så han kan inte bygga upp lika mycket muskler som han förlorar. Vilket gör att hans muskler bryts ner . Och alla vet att hjärtat är en muskel.

Hans hjärna funkar som din och min. Han har läst matte D . Och han är exakt lika smart som alla andra. Men som alla vet, att vara handikappad för med sig en enorm särbehandling. Så han kommer aldrig att kunna få jobba med det han vill.
Jag har blivit mobbad pga att min bror är handikappad, men jag har aldrig skyllt på han. Visst har det varit svårt att vissa inte har kunnat acceptera att min bror är som han är. Men jag är bara glad över att han accepterar sitt liv.
Jag är glad över att han trivs i sig själv. Och jag är Jäkligt glad över att jag har han som bror.
Det är något speciellt med alla som lever med ett handikapp. Dom finns alltid där för en, för dom vet hur viktigt det är att finnas till för någon medens man kan.
Och dem lyckas alltid plocka fram något bra ur alla problem som finns här i världen. Jag vet att han kommer gå bort inom 5 år.
Och nu kommer ni att förstå . Att även tid läker de flesta sår . Hjärtat brister, men går att laga med kärlekens klister. Väggar ger vika och du vill bara skrika. När någon viskar i ditt öra, det är okej, jag kan höra, jag kan lyssna, jag kan hjälpa. Dela din smärta med mig så klarar vi det mesta.

’’Han skämtar om att han inte kan bli mer än 30 år. Men är lycklig ändå.
Om ett botemedel kommer vill han inte ta det. För att han inte kommer känna igen sig själv.
Om du hört ordet stark förut vet du nu vad det betyder.’’
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Airya - 22 mar 11 - 12:40
sitter med tårar i ögonen, du berättade historien om din bror och din familj på ett vackert sätt. Kärleken sken igenom orden <3
Tänker på er och skickar över hundratals varma kramar och fortsätt gläjd över eran tid ni har <3
Cariinawii - 19 mar 11 - 21:42
jag vet inte vad jag ska säga... Jag hoppas att det sker ett
under, hoppas att han klarar sig, ni är säkert ett underbart stöd
för honom. Otroligt alltså. <3
kysssen - 9 feb 11 - 16:34
tack<3
ajda_tina - 8 feb 11 - 19:41
Mina ögon är fyllda med tårar. Jag hoppas att ni hjälper honom
genom allt ! Vilket jag tror ni gör. Detta visar hur stark du
och din bror är. Ni är säkert båda två underbara männiksor!
Ha de bra, och hälsa din bror de också :)
SessanKiller - 7 feb 11 - 23:16- Betyg:
fyfan. Gråter. Kommer aldrig överanvända ordet stark igen, utan att tänka på din bror.

Skriven av
kysssen
7 feb 11 - 22:11
(Har blivit läst 178 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord