Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Svårt. Kapitel 1.

*Nej, sluta!! *
Onej, inte igen, jag har fått nog !!
Marias bäste vän Julia hade för ett tag sen gått bort i ett självmordhopp från det höga klipporna,
i parken.
Hon hade sett sin bästa vän, hoppa från klipporna och sett hennes kropp slås sönder i 100bitar.
Hon går in på toaletten, och gör sig klar för skolan.
Det här är första dagen, efter sommarlovet på Junior high school...utan Julia också
för den delen .
Vad skulle folk tänka på om henne ? "Hon som lät sin bästa vän dö!"

Hon tog sin mascara på ögonfransarna och lånade sin fostermammas kajalpenna.
Maria var en kort 14-årig tjej.
Han hade lite brunaktig hy, och hade det bruna håret uppsatt i hästsvans.
Hon bodde hos en foster familj i södra kalifornien då hennes pappa
gått bort i bilolycka, och hennes mamma blivit alkholist.
Hon hade det jobbigt i kortare förklaring, men hon var glad, över att hennes kille
Simon fanns där för henne.
När hon kom till skolan 1h efter, stod Simon och väntade utanför.
Hon möttes av en puss på kinden.
Det var Simon, och en av hans kompisar, som också var Marias kompis.
-Hej snygging, hur är läget?
- Hej, Jo, sådär. Skulle helst vilja slippa...men vad har jag för val?
- Du....jag beklagar...suckar Erik, deras kompis med en sorgsen min.
- Det är okej...jag saknar henne bara, jag önskar jag bara kommit lite tidigare...

(Fortsättning??? )
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Made
12 jun 06 - 18:27
(Har blivit läst 166 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord