Du Gav Mig Plats |
Min själ blir så lugn då vinden blåser.
Vinden låter mig få veta, likt en lätt pust.
Om och om igen, tänder vi en flamma.
Vi har upptäckt, att vi är rätt så lika.
Det känns fint att kunna veta.
Då var morgon som gryr.
Att det finns någonting att se fram emot.
Vi har börjat känna varandra, då dagarna går.
Även om du vill gå en helt annan väg.
Vi är som solen och månen.
Du skiner, visa världen hur vacker du är.
Du gav mig plats att kunna utvecklas
|
|
|
|
