Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(m/m) I love you, moron! ~ Kapitel 1

Kapitel 1 :)



Jag drack upp det sista av mjölken och satte sen glaset i den redan halvfulla diskmaskinen. På vägen till mitt rum stannade jag i hallen för att kasta en snabb blick på mig själv i spegeln. Jag hade tagit på mig mörkblå jeans, nitbälte, en svart t-shirt och en ljusgrå kofta med luva. Mitt vitblonda, korta hår var plattare där fram än där bak, precis som det skulle vara. Jag hade satt två små diamanter i de två hålen i mitt vänstra öra och ramat in mina guldbruna ögon med lite kajal.
När jag vände huvudet åt höger såg man en vägg där ett par inramade foton hängde. De flesta var på mig från det att jag var ett år tills jag började sexan. Fotona på min storebror Victor hade mamma gömt i källaren när han för två år sen bestämde sig för att flytta till Linköping. Jag saknade honom verkligen, han var den enda som förstod. Han skulle fylla arton nästa vecka också, men mamma skulle aldrig låta mig hälsa på honom och han skulle inte få komma hit.
Det fanns även ett bröllopskort på mamma och pappa. De såg väldigt lyckliga ut där de stod och poserade framför kameran. Mamma i lång, vit klänning och uppsatt hår. Pappa i svart kostym, röd fluga och ros i knapphålet. Men ända sen pappa lämnade mamma för en annan man när jag var nio, så har hon inte gett mig ett enda äkta leende. Fast vid det här laget var jag van vid det, det hade trots allt gått fem år.
Jag gick in i mitt rum och hämtade nycklar, mobil och Ipod med tillhörande hörlurar. Jag kastade en snabb blick på min bärbara dator och sen på klockan. Det var ungefär tio minuter kvar innan bussen skulle komma. Men det var ingen idé att stanna hemma med en mamma som snart nog skulle glömma bort sin ende son. Det var tur att jag skulle hem till pappa efter skolan och vara där ett par dagar. Min sportväska var stod klar och packad på golvet i mitt rum, jag skulle bara hem efter skolan och hämta den.
Jag stack in huvudet i rummet bredvid mitt där mamma satt framför datorn. Hennes långa fingrar dansade över tangenterna. Bredvid henne på bordet stod ett tomt whiskey glas, en halvfull whiskeyflaska och en kaffemugg. Hennes lockiga, mörkbruna hår var rufsigt och flera hårslingor hade lossnat från knuten i nacken.
Hon hade suttit uppe hela natten igen. Jag suckade lågt när jag tänkte på det. Orsaken till att hon satt uppe hela nätterna var för att hon var författare. Och på sista tiden hade hon tagit alldeles för många jobb. Hon tjänade bra, så pengar var inget problem för oss, fast vi hade valt att stanna kvar i huset som hon och pappa köpt för tio år sen.
”Mamma?” sa jag försiktigt.
”Mm?” svarade hon utan att släppa skärmen med blicken och tog en klunk ur kaffemuggen.
”Jag går nu.”
”Okej. Ha så roligt, älskling.” Hennes röst var som vanligt tonlös.
”Mhm.” Jag gick ut i hallen, tog på mig mina svarta converse och hängde väskan över axeln.
När bussen kom tryckte jag ner busskortet i den gröna lådan som satt vid busschauffören och satte mig långt fram.


Så fort vi var framme skyndade jag mig till mitt skåp och slängde in väskan. Alla som gick i D (7D, 8D och 9D) har ljusblå skåp medan de andra (A, B och C) hade andra färger. Ingen visste varför vi hade olika färger på skåpen, det var bara så det var. Jag tog biologiböckerna och gick bort mot no-salarna.
När jag kom upp till biologisalen var det redan 24 personer där inne som alla pratade i munnen på varandra. Ett pappersflygplan flög över mitt huvud och fortsatte nerför trappan innan det krockade med väggen. Jag suckade; alltid lika omogna. Vi hade precis börjat åttan, de borde ha mognat lite mer sen sjuan, men som vanligt var det alltid tvärtom. Att alla var så tidiga berodde nog på att vi skulle få en ny elev i vår klass idag. Själv var jag inte särskilt intresserad. Jag visste redan att han skulle söka sig till det coola gänget i klassen; Adam, Erik, Simon och Martin. Jag satte på min Ipod och tog en ny sida i mitt anteckningsblock och började rita. Snart växte en mangafigur fram – Sasuke, som är med i Naruto.
Några minuter senare öppnades dörren och vår klassföreståndare Markus – som även var vår lärare i NO – kom in med den nya eleven. Alla följde dem med blicken medan de gick och ställde sig framme vid tavlan. Tjejerna viskade och fnittrade medan killarna kastade ogillande blickar mot den nye och försökte se tuffa ut.
Vi hade fått veta att vi skulle få en ny elev i början av veckan. Tjejerna hade blivit alldeles till sig när de fick veta att den nya eleven var en kille. Var han snygg skulle de sätta klorna i honom direkt.
Jag stängde av Ipoden och stoppade ner den i fickan och studerade den nya killen. Någon av hans föräldrar kom säkert från Asien; Kina, Japan, Korea eller något sånt land. Men han såg inte riktigt ut som någon som kom från Asien. Det var något annat som jag inte kunde sätta fingret på vad det var.
Han hade svart hår med en massa blonda slingor och en snedlugg som täckte hans vänstra öga. Han var klädd i jeans, nitbälte, svart t-shirt och mörkblå skjorta som han kavlat upp armarna på. Han hade även tre hål i vänstra örat. Markus presenterade honom. Han tittade plötsligt upp och hans blå ögon mötte mina. Jag rodnade men bröt inte ögonkontakten.
”Det här är Liam Eriksson som har flyttat hit från Malmö.” Han såg på killen. ”Vill du berätta lite om dig själv?”
”Visst.” Han tog ett steg framåt, utan att bryta ögonkontakten med mig. ”Jag heter då Liam Eriksson och kommer från Malmö. Min mamma är från Japan så det är därför jag ser ut såhär.” Han var definitivt inte blyg. ”Jag bor med min mamma, pappa och storasyster. Jag fyller femton i maj. Det var väl allt.” Han såg på Markus som nickade.
”Tack Liam. Välkommen till 8D.” Liam log och Markus blickade ut över klassen. Hans blick fastnade hos mig.
”Du kan sätta dig bredvid Sebastian där borta,” sa han och gjorde en gest mot mig. Liam nickade och satte sig på stolen bredvid min. Jag slog snabbt ihop anteckningsboken så att han inte skulle se vad jag ritat – men försent!
”Snygg bild,” sa han och log. Jag blev röd om kinderna och försökte koncentrera mig på Markus som hade börjat prata där framme, men det gick inte så bra. ”Så du gillar också Naruto?” Jag nickade och han såg på mig med ett barns ögon. ”Jag älskar Naruto! Det är första gången jag träffar någon som också gillar det!” Jag rodnade ännu djupare, men blev också förvånad. Det var även första gången för mig som jag träffade någon som också gillade Naruto.


Jag slog lättat ihop biologiboken när lektionen var över. Vi hade börjat med sexualkunskap idag och både killarna och tjejerna hade varit hur fjantiga som helst.
Liam hade fått skåpet under mitt, så han väntade tålmodigt medan jag stuvade in biologiböckerna och tog fram svenskamappen + min nya stiftpenna. Precis när jag skulle stänga skåpet kom Liam fram och kikade på schemat som hängde på skåpsdörren över min axel.
”När börjar vi?” Det var egentligen en dum fråga när han hade schemat framför näsan, men jag var för upptagen med att tänka på annat. Om ni fattar vad jag menar?
”V-Vid hel.” Jag blev tomatröd om kinderna.
”Okej.” Han tog ett steg tillbaka så att jag kunde stänga och låsa skåpet – och andas normalt. Jag vände mig snabbt om, trängde mig förbi Liam och alla tjejer som samlats runt honom innan jag snabbt gick iväg mot salen vi skulle ha svenska i. Så gjorde jag alltid – gick till salen vi skulle vara i först av alla och satt utanför tills läraren öppnade.
Den är dagen var inte annorlunda, förutom att det var någon annan som kom efter några minuter och satte sig bredvid mig.
Jag tittade långsamt upp och mötte ett par isblå ögon. De satt ovanför en liten uppnäsa, i ett hjärtformat ansikte som var omringat av blont, axellångt hår – Louise Olsson. Hon var den populäraste tjejen på skolan och en av få här som pratade med mig. Men det berodde bara på att hon var galet kär i mig – något som hon inte höll hemligt. Jag hade fått ta emot slag och utstå förnedringar av nästan alla killar på skolan på grund av det.
Louise böjde sig ner så att våra ansikten var i samma höjd och log, fast innan dess hade jag stirrat rakt ner i klyftan mellan hennes bröst – vilket jag trodde var meningen.
”Hej sötnos! Vad gör du?” Jag kände en svag lukt av körsbär från hennes rosaglittrande läppar och kvävde en suck.
”Samma som jag alltid gör; väntar på att lektionen ska börja.” Hon stönade uttråkat och tog tag i min arm.
”Kom och gör något med mig medan du väntar. Du vill väl inte vara såhär resten av ditt liv? Trist och tråkig! Tillslut kommer ingen att vilja vara med dig. Men jag kommer alltid att vara med dig, snygging.” Hon gav mig ett bländade leende som visade en hel rad med perfekta, vita tänder. Jag svarade inte och satt kvar där jag var.
”Louise! Släpp honom!” Vi tittade upp samtidigt och hon släppte snabbt min arm. Leendet hade för länge sen försvunnit.
”Kevin! Hej! Vi pratade bara lite.” Hon låtsades titta på klockan. ”Kolla! Min lektion börjar snart. Måste gå! Ses sen, älskling!” Efter den sista meningen kastade hon en slängkyss åt mig och rusade nerför trappan. Jag tittade tacksamt upp mot min bästa vän – Kevin Lind. Han räckte mig sin hand och hjälpte mig upp. Jag log trött.
”Tack ska du ha! Du räddade mig – igen!” Han flinade och kliade sig i nacken. Det gjorde han alltid när han kände sig besvärad eller generad. Det var gulligt, tyckte jag.
Medan han pratade på om något som hade med en lärare att göra studerade jag min bästa vän. Han hade tjockt, mörkbrunt hår och glittrande, mossgröna ögon. Han hade en ganska bred mun med lagom fylliga läppar och en perfekt liten näsa som satt mitt i hans perfekt formade ansikte. Som om det inte var nog, så var han också lång och vältränad. Varenda tjej i skolan ville ha honom. Louises ansikte dök upp i mitt huvud. Nåja, kanske inte riktigt alla.
Jag ruskade på mig och kollade på Kevin igen. Idag hade han på sig jeans och en rosa t-shirt som det stod Love Me på. Att han inte frös i t-shirten förstod jag bara inte! Men han var en sån person som nästan aldrig frös, till skillnad från mig. Jag frös nästan hela tiden – även om det var sommar och 20 grader varmt!
Kevin, som log när han upptäckte att jag betraktade honom, tog ett steg framåt. Hans leende försvann och en bekymrad rynka dök upp mellan hans ögonbryn.
”Har det hänt något?” Jag undvek skickligt hans genomträngande ögon och vände mig om för att ta upp svenskamappen som låg på golvet.
”Det har inte hänt något särskilt.” Jag kramade hårt mappen som jag nu hade i händerna och bet mig nervöst i underläppen. ”Varför undrar du?”
”Sebastian!” Hans irriterande röst fick mig att hoppa till. Jag vände mig sakta om. Kevin såg menande på mig och suckade sen när jag ändå inte svarade. Han tog de få stegen som var kvar mellan oss och ställde sig framför mig. Jag försökte backa men stötte bara emot väggen. Jag var fast! Han satte sina vältränade armar om båda sidor av mitt huvud och lutade sig framåt mot mig.
”Skippa charaden, Sebbe. Jag vet att du är upprörd över något. Det står skrivet över hela ansiktet.” Jag tvekade, men bestämde mig för att berätta det. Förr eller senare skulle han ha lirkat det ur mig ändå.
”Det är mamma,” sa jag med låg röst. ”Hon har blivit värre. Hon satt uppe en hel natt igen. Och imorse var hennes röst helt tonlös. Jag svär på att hon kommer att glömma bort mig, Kevin!” Det var inte förrän han skickligt torkade bort ett par tårar med sin tumme som jag märkte att jag grät. När jag inte slutade lutade han sig fram och kysste mina våta kinder. Sen drog han sig tillbaka och såg mig i ögonen. Han visste att jag var svag för färgen i dem. Mitt största misstag var att berätta det för honom.
”Nina kommer inte att glömma bort dig. Du är hennes enda barn. Hennes son! Hon älskar dig.”
”Hon har ett konstigt sätt att visa det på,” mumlade jag. Det ryckte lite i Kevins mungipor.
”Oroa dig inte. Jag kommer alltid att vara vid din sida. För jag älskar ju dig.” Han lutade sig långsamt framåt och tryckte sina läppar mot mina.
Just det! Det var en sak jag glömde berätta; Kevin är också min pojkvän. Fast vi håller det hemligt. Jag tror ni förstår varför. Den här skolan har inget emot homosexuella – på utsidan. På insidan är det en helt annan sak. Om skolan visste att Kevin och jag var ihop, så skulle tjejerna svimma av chock – innan de skulle gå på mig – och killarna skulle retas och sedan banka skiten ur mig. Jag kunde inte ens tänka mig hur Louise skulle reagera om hon fick reda på det här.
Jag blev genast knäsvag – det blev jag alltid när han kysste mig – och särade på läpparna. Kevins tunga slank in i min mun och jag stönade lågt.
”Sebastian,” andades han in i min mun och jag svävade på små ulliga, rosa moln.
Plötsligt hörde vi hur någon harklade sig och vi stelnade till.



Jag älskar kommentarer
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Eclipse - 29 jun 11 - 19:59- Betyg:
Åh, jätte bra! Kan nog gissa vem som harklade sig... *ler och fortsätter läsa*
Uzumakinaruto - 15 jan 11 - 17:39- Betyg:
amfg, jag är ett stolt fan *W*
littleDandelion - 16 sep 10 - 01:33
Kyaaa!! *fangirlskream and noseblood* Jag gillar också Naruto! Jag vil också vara med!! X3
jagkanintegunga - 15 aug 10 - 21:22- Betyg:
Skitbra!:D Mejla nästa?
Diefucker - 13 aug 10 - 15:00- Betyg:
Jättebra!! :D Mejla när nästa del kommit ut. :)
Rainbow-escape - 12 aug 10 - 22:42- Betyg:
Alltså, du... skriver jättejättebra! *u* Ser framemot nästa del!

Skriven av
-FarAway
12 aug 10 - 18:43
(Har blivit läst 492 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord