En midsommarnatt efter nio månader tog det slut |
Du stod och väntade på mig på stranden.
Din varma blick,
som glittrade av begär.
Min oförmåga att ge dig kramen,
som jag visste förväntades.
En midsommarkväll
där solens strålar dröjt sig kvar på dina kinder.
Dina läppar mot min panna,
för nionde månaden i rad.
Mitt ansträngda leende,
som efter den åttonde månaden råkat tröttna.
Stranden som fylldes av människor,
glada människor, som badade, drack och lekte.
Din så uppenbara vädjan
om min närhet.
Mina genomskinliga försök
till att inte se.
Sedan.
Det där menande ögonkastet
genom röken från engångsgrillarna.
En vacker främling
som inte var du.
Ett charmigt nyhetsbehag
med till synes muskulös kropp.
En spänning, snarare än
välbekant trygghet
(som jag så lätt förväxlar
med vardagstristess)
Mina solbrända ben och vickande höfter,
som ledde mig över sanden, fram till hans avslappnade hållning.
Min fråga,
om vem han kände här?
Hans svar,
om att han var kompis till dig.
Men Suck!
En irritation som häftigt blossar upp i mig.
Mina känslor
som plötsligt är utleda på dig.
Mina lungor
som kvävs i din kärlek.
Min kropp
som vill slita sig fri.
Ett invärtes skrik
som önskar att du inte fanns.
Och en frustration som är total
då du kommer fram till mig med en skadad fot,
full av glas från en krossad ölflaska,
och behöver åka till sjukhuset och sy.
Varför måste du vara så jävla klantig?
Och varför måste jag bry mig?
En uppdiktad vänlighet där min röst motvilligt säger
"Om du verkligen behöver,
kan jag åka med till sjukhuset."
Din slokande existens,
som jag vet är alldeles för osjälvisk
för att förstöra min kväll med ett sjukhusbesök,
som skakar på huvudet
och lämnar blodspår efter sig
när den haltar fram till taxin.
Ditt rop efter mig,
om att jag kan ringa om jag tänker på dig.
Min sellektiva dövhet,
och uteblivna samtal.
Och vi båda vet,
att det är slut.
...
patrik
(det känns tomt)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | r_osa - 28 jun 10 - 19:46- Betyg:  | | Ordligt perfekt! |
|
|
|
