Du ville så väl,
gav så många löften.
Dina träningskläder var försvunna,
men du hade ingen kompass.
Vi välte glasskiosken ihop,
du på ditt sätt,
jag med mina tankars kraft.
Vid spegeln hade du din bästa dialog.
Pratade om moln som inte fanns,
i färger som Gud glömt måla om.
Du var djup och känslosam
sa du.
Borde kanske lyssnat mer på dig
tror jag
Du talar, nej du predikar om Kärlek
som inte finns.
Jag minns blodiga rakblad, depressiva texter,
det var dina verk.
Du ville bli bekräftad.
Det fick jag ge till dig,
när jag sopat vårt golv rent från
ditt livs porslin.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| steelbird - 4 mar 13 - 13:20 |
| Tack alla ! Det stärker mig och jag kan gå vidare. |
| Vilsna_flikkan - 26 jan 13 - 16:43 |
| Klockren! Du är bra |
| gbg_95 - 12 jul 10 - 23:24 |
| Älskar den, vackert! |
| smuttsigflicka - 29 jun 10 - 12:39 |
" när jag sopat vårt golv rent från
ditt livs porslin. "
älskar det, |
Ferdos-Lina - 24 jun 10 - 01:31- Betyg:  |
Dikten ar bra och på nåt vis stark och mystisk
så den var bra verkligen |
| Sandra91 - 23 jun 10 - 16:08 |
Jag gillar att den på något sätt är lite mystisk, men ändå så
att man kan ta till sig av den. |
| Tula - 21 jun 10 - 19:05 |
| Fint! |
| tssvatrordu - 21 jun 10 - 14:02 |
| Stark:) |
