Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Britney 2

Lycka. Hon smakade på ordet. Var det såhär det smakade? Det var ju gott ju! Den här godisbiten hade hon aldrig förut smakat på. Men nu fick hon, äntligen HON ta den ur känslornas godisskål. Förut hade hon bara knaprat på beska och sura godisbitar som hette olycka, depression och ångest. Men nu behövde hon aldrig mer äta dem! Hon svalde lyckan med ett leende. Varje dag var som en film för Britney. Hon hade aldrig vetat förut att livet kunde vara såhär kul och enkelt! Dagarna gick snabbt och hon var ofta med sina kompisar och Krille. En dag när Britney kom hem hade hon Krille med sig. Fostermamman Katrin och fosterpappan Karl var mycket trevliga mot honom.


- Så trevligt att ni har gjort våran dotter sällskap! Sa Karl och skakade hand med Krille. Britney log och drog tag i Krille och så sprang de upp på rummet och låste dörren. Britney la sig på sängen och Krille böjde sig över henne och kysste hennes läppar. Britney var så lycklig. Hon älskade det här. Krille la sig bredvid henne och log.
– Vet du en sak Britney? Du är det mest underbaraste som hänt mig… sa Krille med ett leende.
– Är jag? Gud vad du är gullig! Britney satte sig på hans mage och kysste hans läppar hungrigt.
- För innan jag flyttade hit hatade alla mig och jag var nära att ta livet av mig flera gånger. Du skulle inte ha känt igen mig om du sett mig då, jag var ett vrak! Sa Britney med allvar i rösten.
– Jag är glad att du aldrig tog livet av dig, gumman! Krille skulle precis kyssa Britney när hon stötte bort honom och gick mot skrivbordet och satte sig ner på en stol.
- Vad är det, älskling? Frågade Krille med oro i sin röst och satte sig upp.
- Jag kom ihåg en sak som hänt mig bara… Britney brast ut i gråt. Hon såg sin pappa framför sig…

Britney låg och sov i sin säng, klockan var tre på natten. Plötsligt vaknade hon av att någon ruskade om henne. Hon öppnade sakta ögonen och såg sin pappa. Han var full och stank av sprit. Hon förstod vad han ville. Han log ett äckligt flin när han såg att hon var vaken. Han drog ner sina byxor och tog fram sin kuk. Han försökte få in den i Britneys mun men hon svor åt honom.
- Jävla äckel! Jag tänker aldrig suga av dig! Pappan slog Britney blodig.

Britney öppnade sina ögon och såg att hon inte var där. Hon skakade när Krille höll om henne.
- Såja, lugn gumman… Jag är här… Britney skämdes, Krille skulle inte behöva se det här. Hon ville ju vara perfekt i hans ögon! Hon ville inte att Krille skulle få se hennes ångestattacker! Suget efter blod kom snabbt. Ångesten kom in i rummet och sa med raspig röst:
- Jag är tillbaka. Britney stelnade till. Krille satte ner Britney på sängen och torkade hennes tårar.
– Gumman, gumman då… viskade Krille och strök handen igenom hennes hår.
- Krille, förlåt… Du borde inte se det här… du borde inte se när jag mår såhär… snyftade Britney.
- Jag vet vad du gått igenom, och ens förflutna kan spöka ibland… Då är det inte konstigt att du kan må såhär. Känn inga skuldkänslor, okej? Jag är här för dig! Britney såg in i Krilles mörka, vackra ögon.

– Tack. Sa hon och kysste honom varsamt och han svarade. De satt där och hånglade en bra stund innan Krille bäddade ner Britney under täcket. Hon grät fortfarande.
– Ring mig ikväll då, gumman? Jag vill veta hur du mår… Krille strök handen igenom hennes hår. Britney nickade när Krille gick. Hon somnade snabbt.

Britney vaknade av ett ryck. Hennes handledar törstade efter blod, hennes handleder törstade efter rakbladet. Hon ville inte, hon visste vad Krille tyckte om hennes gamla ärr. Men ångesten satt där och skrattade åt henne. Hon visste att det fanns bara ett sätt att tysta den. Att skära sig. Britney tog rakbladet och högg i sin läkta handled. Blodet rann ut för handen och lugnet spred sig i kroppen. Ångesten gav Britney en godis ur känslornas godisskål. Hon fick lurad. Hon slängde iväg den och tryckte en handduk emot handleden. Hon ville glömma det hon just gjort. Krille och hennes bästa vän Kicki skulle bli så besvikna om det visste det…

På morgonen vaknade Britney med tårar i ögonen. Hon hatade sig själv för att hon skurit sig igår. Hon tog två svettband och drog över ärren. Sen mötte hon Krille som vanligt vid affären. Britney kysste honom och tog hans hand och de begav sig emot skolan. Britney hoppades att Krille inte skulle märka något, men han såg i hennes blick att något inte stämde. Så han stannade upp. Britney bet sig i läppen när hon förstod att han fattat att något stod på tok.
- Britney, har du skurit dig igen? Frågade han bestämt.
- Ehm… Nej Sa Britney med låg, darrande röst.
- Få se din handled Krille tog tag i armen och drog bort tröjan och såg de två svettbanden som satt på hennes arm. Krille suckade och drog bort dem. Britney försökte slita sig, men hans grepp var för starkt. Hon vände bort sin blick, hon var äcklad av sina egna ärr. Krille drog sin hand över den skadade huden innan han släppte armen. Britney drog över svettbanden och tröjan och sjönk ihop på en bänk. Krille satte sig bredvid henne och såg sorgset på henne.
- Varför? Varför har du börjat med den där skiten igen för, va? Du lovade ju att aldrig göra det igen, gumman. Krille strök Britney över kinden, men hon vände ryggen till.
- Låt mig va. Jag är ett äckel. Fattar du inte det? Va? Jag är en vidrig person som inte kan hålla löften. Ingen kan älska en idiot som jag. Jag är en äcklig tjej som vart sin pappas sexslav i 7år. Sa Britney argt om sig själv.
- Jag fattar inte vad du ser i mig egentligen. Jag är bara en trögfattad, äcklig idiot. Du är värd någon så mycket bättre än jag. Du behöver inte ta hand om mig. Sök lyckan någon annanstans. Jag är inte värd dig
- Du vet att det där inte är sant Britney Sa Krille lågt.
- Jo det är det! Jag är en idiot som ingen kan älska! Så har jag haft det nästan hela livet! Jag fattar inte ens varför jag lever! Jag fattar inte varför jag inte svalde de där tabletterna. Jag fattar inte vad som fick mig att tro att livet kunde bli bättre.

När hon kom hem från skolan fick hon en chock när hon såg vem som satt i köket. Hon kände hur illamående hon blev. Allt han gjort henne passerade för hennes ögon. Han log ett äckligt flin åt henne. Det var hennes pappa.
- Va fan gör han här?! Skrek Britney och pekade på sin pappa som om han vore en främling.
- Han har rätt till att träffa dig en gång i veckan har socialen bestämt, svarade Karl lugnt.
- Vet inte de vad det där äcklet gjort med mig då?! Han har utsatt mig för incest! Jag tänker inte vara i samma rum ens! Britney sprang upp på sitt rum och la sig ner och grät.

Hon skakade. Tänk om hon skulle få flytta hem igen! Hon som hade haft det så bra under det året hon bott här! Det här var ju hennes hem ju! Hon kände sig illamående och ångesten satt bredvid och pekade på skrinet där hennes gömda rakblad låg i. Hon täckte sitt ansikte med händerna. Ångesten påminde henne om allt hennes pappa gjort genom att spela upp filmen om hennes liv i hennes hjärna om och om igen. Snart kom hennes fostermamma Katrin in och satte sig på sängen.

- Gumman? Hur är det? Britney for upp och gick och satte sig på datastolen.
- Va fan tror du?! Jag mår skit! Jag mår illa av att se det… det… det där äcklet! Röt Britney till svar.
- Det där är ju faktiskt din pappa.
- Nej! Han är inte min pappa! Karl är min pappa, punkt slut!
- Britney, ge honom en chans! Han kanske har förändrats! Socialen har berättat att han är mycket lugnare och mycket snäll i barns sällskap! Försökte Katrin muntra upp henne med.
- Ser du inte igenom hans rollspel?! Sådär var han emot mig också innan han började våldta mig! Han är som en tickande bomb! Han bara spelar att han blivit ”god” för att han ska få hem mig igen och tillfredsställa sina sexuella behov! Fan heller! Då tar jag livet av mig! Britney svalde den sista meningen hårt. Hon trodde aldrig att hon skulle tänka så igen.
- Britney, du menar inte det där.
- Jo! Det gör jag! Jag har faktiskt försökt göra det typ fyra, fem gånger, mamma! Fatta! Jag kan göra det om jag bara vill!
- Gumman, du ska vara där varannan helg sen också så försök vara trevlig. Ok?
- Fan heller! Britney sprang ut ur rummet och hem till Kicki.

- Britney? Sa Kicki oroligt när hon öppnade dörren till sin lägenhet.
- Kicki, du kan aldrig gissa vilket äckel som sitter hemma hos mig…
- Din pappa…? Sa Kicki med låg röst.
- Japp… Och mamma tyckte jag skulle vara snäll mot honom för jag ska vara där varannan helg! Britney brast ut i gråt.
- Lugn, är det så hemskt? Britney blängde surt på Kicki.
- Ja, det är hemskt! Det fattar du väl!
- Jaja, vi får väl rymma då… Sa Kicki och tände en cigg.
- Rymma…? Sa Britney och tittade upp.
- Ja, rymma. Jag har velat rymma länge för att komma bort från all den här skiten… Rymmer du så hänger jag mer än gärna på. Glöm inte det. Britney nickade och gick hem och tänkte över det Kicki sagt.

På kvällen hade Britney och Kicki bestämt sig för att rymma. Krille ville så gärna följa med, men Britney sa åt honom att stanna, så det blev ett jobbigt adjö.
- Kom ihåg att jag kommer aldrig sluta älska dig, gumman. Krille kysste Britney på kinden innan hon och Kicki försvann.
- LOVE YOU FOREVER! Skrek Britney tillbaka.
- Skrev du nått till dina föräldrar innan du stack nu då som du sa? Frågade Kicki när Britney lugnat ner sig.
- Ja, det finaste avskedsbrev man kan tänka sig… svarade Britney och mindes varenda ord.

Mamma och pappa…
Jag klarade inte av att se honom idag och inte att jag skulle vara snäll mot honom. Snälla, ni måste förstå. Mina läkta sår blev upprivna när jag såg honom… Jag klarar inte av det…! Tänk på att han, som du sa mamma var så snäll, som du mamma sa att jag skulle vara trevlig mot våldtagit mig i sju år! Tänk på det! Ni tycks inte förstå att varje gång jag ser honom minns jag allt som han gjort mig! Så jag rymmer inte från er, utan från djävulen. Jag orkar inte med att må dåligt för att jag är rädd att socialen en dag ska säga att jag ska flytta tillbaka… Jag är rädd för att höra det hela tiden, och det orkar jag inte… Jag kan aldrig tacka er nog för att ni har gett mig de bästa månaderna i mitt liv. Ni lärde mig att livet var kul… Ända tills han kom… snyft… Glöm aldrig att jag älskar er.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
_knasb4rn - 27 mar 08 - 23:44
fyfan , hemskt . och så jävla bra. ögonlocken svider
tussen94 - 26 maj 07 - 04:50- Betyg:
ja grinar nu, de nvar så bra! mascaran rinner...
BloodyArm - 12 nov 06 - 00:02- Betyg:
guud vad bra (': <3
familjeflickan - 30 okt 06 - 02:54- Betyg:
håller med de andra!!
gullunge_92 - 14 sep 06 - 02:54
jätte bra..denna va bra rakt igenom
Sorgsen_varelse_ - 3 sep 06 - 21:03
okej. Bättre! Än d andra kapitlet asså.. Hela historien va asbra, ja va bara tvungen att läsa båda innan ja fattade d.
Martiina__ - 10 aug 06 - 21:05
MER!
Sandra91 - 6 jul 06 - 07:17
Vill ha mer :)
Får som sagt aldrig nog av det du skriver ^^
ida1 - 4 jul 06 - 00:24- Betyg:
Håller med TrashBarbieDoll!!!!!
TrashBarbieDoll - 16 maj 06 - 04:15
DOM ÄR ASBRA, du har ju världensskrivar talang ^^
kommer det någon fortsättning? ^^
_becca - 23 apr 06 - 07:31
as bra fan sitter här å gråter fan på båda delarna . det måste måste komm en förtsättning
Emlan92 - 22 aug 05 - 21:35- Betyg:
Den var nästan lika bra som den första, du måste skriva en förtsättning!!
Cilises - 15 aug 05 - 21:04- Betyg:
gud, så målande, ja längtar efter fortsättning
Puss gummsan<3
icy_tears - 15 aug 05 - 06:17
Ojoj, såå bra ^^ Kanske lite mycket hoppande mellan olika platser men annars var den jäätte bra!

Skriven av
TrasigFlikka
14 aug 05 - 07:56
(Har blivit läst 308 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord