Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Britney

Britney kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Hon kände sig värdelös. Varför skulle hon leva? Hon orkade inte mer. Hela hennes liv hade hon kämpat, men nu hade hennes kraft tagit slut. Britney såg på sin handled och den var täckt av ärr. Hon såg ner på marken och skämdes. Hon var den mest dummaste, fulaste och äckligaste personen som fanns. Britney log svagt när hon tänkte på döden. Det var hennes enda utväg om hon ville slippa honom.

Länge hade hon planerat sitt nya självmordsförsök. Britney hade försökt förut, men aldrig lyckats. Hon kände sig så jävla misslyckad. Hon tog sorgset ett rakblad och skar upp ett gammalt ärr. Blodet rann utför hennes hand. Tårarna rann ner för hennes kinder. Varför skulle allt kännas så fel? Kunde det inte hända något bra för en gångs skull? Hon hatade att må så här dåligt. Hon ville att allt skulle bli som det var förut, innan allt hemskt tog sin början…

Hon tog över sina svettband över såren innan hon låste upp toa dörren och gick ut och såg sig omkring i skolan. Alla utom hon såg så glada ut. En del sprang omkring och en del satt och skrattade. Och där gick hon, den enda självmordsbenägna på hela skolan. Va fan skulle hon göra? Helst av allt skulle hon vilja lägga sig ner på golvet och dö. Det var något som hon ofta drömde om. Det var hennes högsta och enda önskan. Hon visste mycket väl att hon inte var som andra 14-åriga tjejer. De önskade sig saker, och hon önskade att hon fick dö. Fast Britney brydde sig inte. Hon ville inte vara ”som alla andra”, hon ville inte vara något hon inte var. En gång hade hon försökt. Hon hade spelat glad. Det hade hon klarat i en vecka, men inte mer. Det var för krävande att spela en roll, hon orkade inte tvinga sig själv att le när hon hellre ville gråta. Britney kände så mycket smärta, att hon glömt bort vad riktig lycka var.

När hon kom hem satt den hon hatade på hennes säng. Pappan log när han såg Britney. Britney kände sig spyfärdig av att bara se honom.
Hon undvek ögonkontakt och försökte hålla tillbaka tårarna när hon tänkte på allt han gjort henne. Pappan drog tag i Britney så hon ramlade ner på sängen. Tårarna började rinna ner för hennes kinder.
– Nej pappa! Pappa nej! Bad Britney med darrande röst. Hon visste vad som väntade. Han klädde av Britney och sen sig själv. Han smekte hennes kropp. Britney svalde hårt när han la sig ovanpå henne. Hon hatade det här. Pappan smekte Britneys kropp och flåsade upphetsat. Britney blundade. Hon ville inte se, hon ville inte veta av vad han gjorde med henne.
Hur många gånger hade hon stått ut med det här egentligen? Hon kände hur klumpen i halsen bara blev större och större när hon tänkte på det. Tänk om någon i skolan skulle få veta det här! Visst, hon kanske redan hade ett dåligt rykte, men det här skulle hemsöka henne hela livet. Nu var han inne i henne, och det gjorde ont. Hon kände hur tårarna strömmade nerför hennes kinder. Hon svalde hårt och bet sig hårt i läppen för att inte kräkas.

Så här hade han gjort med henne varje dag i sju års tid! Hur fan hade hon stått ut?! Och hur fan kunde hon tillåta det?! Britney såg ångesten framför sig. Den stod och log mot henne med ett äckligt flin. Pappan stönade högljutt. Britney böjde sig ner och spydde på golvet alldeles intill sängen. Pappan slog till henne i ansiktet och sa med bestämd röst:
– Det där får du torka upp sen när vi blir klara! Sen fortsatte han. Hon blundade hårt. Det gjorde så ont att hon skrek av smärtan. Han täckte hennes mun. Då fick hon nog. Britney orkade inte mer. Och hon som aldrig förut sagt ifrån, som aldrig gjort motstånd, knuffade undan sin pappa och sprang in i badrummet och låste om sig. Pappan bankade på dörren.
– Din jävla hora!! Du kan inte stanna där inne i all evighet! Och när du kommer ut ska jag slå dig gul och blå!

Timmarna gick. Britney satt i badkaret och försökte få bort hans vidriga lukt. Hon kände sig så äcklig. Britneys ögon var rödgråtna och hennes tunna kropp fylld av skärsår. Hur fan såg hon ut egentligen??? Hon tömde badkaret och tog på sig sin svarta, trasiga badrock. Hon ställde sig på vågen och tittade på vad den visade. 40kilo. Skolsyster hade varit på henne så många gånger, men hon kunde inte äta. Då kände hon sig bara ännu äckligare…!

Hon hängde en handduk över spegeln så hon slapp se sig själv. Hon skämdes över sig själv, hon var så jävla ful. Hon tittade igenom badrumsskåpet. Där låg saxen hon först skar sig med, och där låg rakbladen hon brukade ta med sig till skolan. Men vänta! Vad låg där??? En splitterny Gillette rakhyvel!!! Hon greppade den utan att tveka och tryckte den hårt emot handleden och drog. Ett litet falskt leende visades på hennes läppar när blodet rann. Hon satte sig ner och skar upp ett par sår till.

Sent på natten vågade sig Britney ut, i tron om att hennes pappa sov. Men hon hade inte den turen, han tog tag i henne innan hon hann smita in på sitt rum. Britney svalde hårt och väntade på det första slaget som träffade hennes öga. Det andra träffade hennes mage. Mer minns hon inte.


Nästa dag i skolan hade Britney en saftig blåtira runt ena ögat och så haltade hon av smärtan i kroppen. Vad fan hade han gjort med henne? Han hade säkert våldtagit henne när hon vart medvetslös. Fast Britney var inte förvånad, hennes pappa var ju ett äckligt svin. Och innan Britney ens hunnit låsa upp sitt skåp kom skolsyster och tog med henne in på sitt rum. Systern såg sorgset på henne.
– Hur är det, gumman? Frågade systern försiktigt.
– Bra! Ljög Britney.
– Skönt och höra! Och skär du dig fortfarande? La systern försiktigt till.
– Nej! Jag har slutat ljög Britney och log äckligt falskt.
– Bra, då kan du gå! Sa skolsyster och log tillbaka. När Britney gick ut skämdes hon smått, skolsyster ville ju bara hjälpa henne! Och varje gång ljög hon henne rakt upp i ansiktet.

Britney gick och låste in sig på en toa och grät.
– Åhh…! Jag hatar att leva! Jag hatar mig själv! Hon plockade fram ett rakblad och skar upp ett par sår för att lugna ner sig. Tankarna for runt i hennes huvud. När blodet rann kände sig Britney lycklig och log falskt. Hon önskade att någon kunde förstå hur skönt det egentligen var att skära sig. Hon såg på sig själv i spegeln. Håret stod åt alla håll och sminket rann. Gud, vad ful hon var! Fast hon orkade inte bry sig om sitt utseende längre, hon hade värre problem att handskas med. När hon tittade ner på sin handled igen tyckte hon att den bara var ful och hon blev ledsen. Hon hatade sig själv för att hon börjat skära, men hon hatade sig ännu mer för att hon inte kunde sluta skära.

Ute i korridoren bet hon sig i läppen. Hon brydde sig inte om vad klockan var, eller om hon missade någon lektion. Elever stirrade på henne, men hon brydde sig inte. Hon hörde hur glåpord viskades bakom hennes rygg, men hon stängde av. Allt hon tänkte på var att dö. Hon höll hårt i repet som hon snott ifrån trädslöjden. Hon gick ut på skolgården och knöt fast repet i ett träd som växte vid en sten. Hon ställde sig på stenen och la snaran om halsen. Tårarna droppade ner för hennes kinder när hon hoppade av stenen. Fast det var glädjetårar. Hon skulle ju få dö! Något hon länge velat. Britney blundade, men snart kände hon att det inte längre gjorde ont i halsen. Var hon död nu? Hon öppnade sina ögon och fick till sin besvikelse se att hon fortfarande var i liv och låg inne hos skolsyster. Hon hade ett stort, rött svidande sår runt halsen. Hon suckade tungt och då kom skolsysters smörja som Britney hört så många gånger förut.
- Gumman, jag kan ju hjälpa dig, vill du prata om det som hänt?
- Fan heller! Skrek Britney och sprang ut.


Hon vandrade omkring ensam på stan. Hon visste att systern skulle prata med henne nästa dag, men just nu orkade inte Britney, hon var så förvirrad. Så besviken, varför fick hon aldrig dö???? Vart skulle hon ta vägen nu då? Vem skulle hon vända sig till? Svar? Ingen. Allt kändes meningslöst. Hon satte sig ner på en bänk. Hon kunde inte sluta tänka på sitt misslyckade självmordsförsök. Varför kunde hon inte bara få dö? Det var hennes enda och högsta önskan! Att bara få somna in och slippa sina problem! Men som vanligt blev inget som hon ville! Snart kände hon en kall hand på sin axel. Hon bet sig i läppen och vände sig om. Det var hennes pappa. Han var skitfull när han satte sig ner bredvid henne.
- Min lilla flicka… mumlade han med darrande röst. Britney kände hur ilskan växte inom sig. Hon stötte bort honom och sprang därifrån.
- DIN JÄVLA HORA! röt han efter henne.

När Britney kom hem satte hon sig ner och funderade över hur hennes liv blivit om hon flyttat med sin mamma. Då kanske allt vart bra, och inte vart så här. Varför skulle allt vara så fel? Kunde det inte hända något bra för en gångs skull? Hon gick in i badrummet och satte sig på badkarskanten. Ångesten stod framför henne och skrattade. Hon täckte sitt ansikte med sina händer. Ångesten slet i henne och det gjorde ont. Hon tog ett rakblad och såg på det med tårar i ögonen.
- Ja, du får hjälpa mig igenom det här också, gamle vän… Sa hon tungt och skar upp ett sår med en djup suck. Ännu ett äckligt ärr att dölja.

Nästa dag i skolan hade det spridit sig rykten om Britneys misslyckade självmordsförsök. Eleverna glodde på henne och skrek glåpord.
- Där går hon ju! Skrek någon.
- Ja! Hon som försökte hänga sig! Skrek någon annan och började gapskratta. Britney låste in sig på toan. Hon orkade inte med mer skit. Vad hade hon gjort för att förtjäna detta??? Det hade hon undrat länge. Vad hade hon egentligen för mening med livet? Ingen älskade ju henne! Britney försökte tänka tillbaka på tiden när hon var liten, glad och utan bekymmer. Hon kom ihåg en sak mycket väl…

Första dagen i lekis, hon var sex år gammal. Hennes föräldrar tog kort på henne och sa gång på gång hur mycket de älskade henne. Hon log svagt när hon tänkte på det. Då hade hon varit älskad. Men det var inte så längre. Nu var hon hatad av allt och alla. Nu var hon bara en sak som alla gjorde narr av. Hennes hjärta var krossat. Då kom hon ihåg det hemskaste minnet i hela hennes liv. När hennes pappa våldtog henne för första gången! Britney var bara sju när det hände. Hon förstod inte vad hennes pappa gjorde med henne, det enda hon kom ihåg var att det gjorde ont och att hon inte fick säga det till någon. Britney suckade. Varför grävde hon i sitt förflutna för? Hon mådde ju bara sämre av det!
Ångesten slog henne hårt. Britney började gråta. Usch! Hon hade förlorat sin oskuld, som sjuåring med sin pappa! Hon skämdes och täckte sitt ansikte med händerna. Hon kände sig äcklig. Ångesten slog henne igen. Hon plockade upp ett rakblad och skar sig. Tankarna for runt och hon var tvungen att lugna ner sig. Hon såg på blodet när det rann. Det var vackert tyckte hon. Vackert och lugnande. Fast, när såren blev till ärr var det inte så vackert längre. Då var det bara fult. Varför hade hon börjat skära sig egentligen? Hon kom inte ihåg. Hur hade hon ens kommit på tanken?! Hon kom inte ihåg. Hon ville minnas, ville komma ihåg. Fast ändå inte. Hon skämdes så över allt som hänt. Och man ska inte gräva i sitt förflutna. Det kom hon ihåg att hennes syster sagt till henne innan hon flyttat. Man ska tänka framåt, inte bakåt. Man måste leva i nuet. Ångesten slet och drog i henne. Då började hon tänka på att dö igen. Hon kanske kunde skära sig i handleden till döds? Nej, hon vågade inte. Skulle hon dö, skulle det gå fort! Hon ville inte lida, för det hade hon gjort tillräckligt mycket redan! Hon kanske skulle hoppa från en bro? Eller dränka sig i dammen? Ta en massa piller eller försöka hänga sig igen?

När hon försökt tagit livet av sig första gången, hade hon hoppat från en bro men klarat sig. Andra gången hade hon försökt dränka sig, men inte lyckats. Tredje gången hade hon svalt piller, men de var för svaga. Och fjärde gången hade hon försökt hänga sig, men misslyckts då också. Hon kanske skulle skjuta sig i huvudet? Eller rymma? Bara sticka ifrån all skit? Nej, det kunde hon inte göra. Hennes pappa skulle säkert få tag på henne och slå henne gul och blå. Fast… Hon kanske kunde hetsa honom så han slog ihjäl henne? Nej! Usch vilka hemska tankar hon hade! Men hon kunde ju inte hjälpa det! Skolsyster sa alltid åt Britney att när hon ville ta livet av sig, skulle hon tänka på att livet hade en mening och att det var värt att leva. Men vad gjorde Britneys liv värt att leva? Vad hade hon för mening med livet? Hon kunde ju ändå inte bli något med sina dåliga betyg! Ibland tyckte Britney att skolsyster inte lyssnade på henne, att hon struntade i vad Britney sa och skapade sig en egen uppfattning. Tänk om skolsyster inte ens var en människa!? Tänk om hon var en robot! Britney suckade.

Hon kände sig som en ful idiot. Hon skar upp ett par sår till. Det var så vackert när blodet sipprade fram. För en stund kände hon sig problemfri. För en stund glömde hon allt. Hon stoppade ner rakbladet i backfickan och låste upp. Utanför stod två tjejer från hennes klass och glodde.
- Hej självmordsbruden! Sa den ena. Britney stannade upp och såg surt på dem.
- Har du tänkt göra några fler föreställningar? Som bruden som aldrig dog, del två! Sa den andra och skrattade högt. Britney spottade dem båda i ansiktet och skrek:
- Tror ni jag är rädda för er? Va?! Tror ni det!? Tror ni att ni är tuffa när ni sårar någon?! VA!? Svara då! Ni kanske inte törs!? Ni är inte så modiga alltså! Jag är inte förvånad! Jävla fjortisar! Britney pekade finger åt dem innan hon gick.
När Britney kom hem var hennes pappa inte hemma, och det var hon glad för. Hon satte sig ner i soffan och tog upp ett kort på sig när hon var elva. Britney var väldigt fin på det kortet. Hon var klädd i ett svart linne och ett par jeans som det stod ”love Life” på. Britney fnös. Om hon hade haft det byxorna på sig nu, hade det istället stått ”Hate life, Life sucks”. Britney granskade kortet noga. Hon hade rosa ögonskugga och log stort. Ett riktigt, fint och äkta leende. Hon såg verkligen normal, vacker och glad ut! Varför kunde hon inte få vara lika normal, vacker och glad nu då? Hon hatade att vara onormal, ful och ledsen! Tårarna rann ner för hennes kinder. Hon orkade inte mer. Hon gick och satte sig på sängen och öppnade sin låda där alla piller låg. Hon tog upp ett par starka piller och precis innan hon skulle svälja dem, tänkte hon efter. Skulle hon avsluta sitt liv, sitt enda liv bara för att hennes pappa tortera henne? Bara hon orkade, kunde hon ju prata med skolsyster och så kunde hon kanske hjälpa henne? Britney la ner tabletterna i lådan, plötsligt kändes inte döden så lockande, hon ville ge livet en sista chans.

Nästa dag i skolan tog hon mod till sig och gick till syster och berättade allt. Samtalet mellan dem pågick i flera timmar. När Britney kom ut därifrån kände hon sig glad. Ångesten fanns inte längre bakom henne och rakbladet i bakfickan var inte längre frestande. Och nu kunde eleverna se ett leende på Britneys läppar, något de inte sett på många år nu.

Skolsyster anmälde Britneys fall till socialen och de slutade med att Britney hamnade i fosterfamilj. Där började hon ett nytt liv. Hennes armar läkte och nu kunde hon gå i kortärmat igen utan att skämmas. Hon kom till en ny skola och skötte den exemplariskt. Hon fick bra betyg och blev populär och fick en massa kompisar. Någon månad senare fick hon också en kille som hette Kristofer, men kallades för Krille. Britney log för sig själv, hon var nöjd att hon gett livet en ny chans…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
angels_eyes - 7 maj 08 - 13:44
åh älskade vän..
BloodyArm - 11 nov 06 - 23:49- Betyg:
gud vad braa (:<3
familjeflickan - 30 okt 06 - 02:46- Betyg:
håller med de andra, men det var bra att hon blev bra!
äcklig pappa asså!!!
gullunge_92 - 12 sep 06 - 05:27
den va bra men slutet va lite långsökt..asså e man inne på å
ta livet av sej så ändrar man sej inte bara sådär..annars va de jätte
bra..hoppas du inte tar illa upp..
Sorgsen_varelse_ - 3 sep 06 - 20:49
Bra, men ja tror inte att nån m så starka självmords tankar skulle ändra sig bara sådär...
Hoppas du tål kritik. Storyn va jätte bra.. tills den kom till slutet.
Sandra91 - 6 jul 06 - 07:08
Jättebra novell, men en ännu bättre mening.
Du skriver grymmt bra Jossa!
Även om den var hemsk.
ida1 - 4 jul 06 - 00:18- Betyg:
Håller med kaakan90 !!!!!!!!!!!! VERIKLIGEN JÄTTE BRA NOVELL!!!
_becca - 23 apr 06 - 07:24
skit braa juh
kaakan90 - 31 mar 06 - 02:36
Oj , vilken historia.
Man sitter här och får knappt fram ett ord.
Bra skrivet. Gripande! Verkligen!
Nippitippan - 31 mar 06 - 02:26
jag har läst båda delarna om Britney och dom är skit bra"!!!
nejlika - 29 aug 05 - 06:38- Betyg:
jättebra...
spe det där med att blodet e vackert..men att det inte är fullt så vackert me ärren som blir...då får man ångest...
Emlan92 - 22 aug 05 - 21:23- Betyg:
Mycket bra skrivet
Den var verkligen levande
diktaren - 20 aug 05 - 10:14
Jag har läst båda delarna om Britney. Du skriver väldigt bra
och man vill läsa mer.
Tänker bara på de stackare som har/haft en sådan tragisk uppväxt. :(
icy_tears - 14 aug 05 - 06:54- Betyg:
Jätte fin novell! Något som du skulle kunna göra är att skriva en fortsättning om Britneys väg tillbaka till det "normala" Det skulle balansera novellen fint. Det var ju bara det korta stycket på slutet som berättade om det, och helt lätt, utan hinder kan det väl inte ha varit? Eller, vad vet jag, det är ju vad jag tycker.

Men den var suveränt skriven. Bravo! ^^
TrasigFlikka - 14 aug 05 - 05:43
berättelsen är inte om mig själv, så alla vet.
Denna skrev jag i svenskan i skolan.. :)
poesi_girl - 14 aug 05 - 05:15
FY VILKEN HEMSK HISTORIA; MEN VÄLDIGT BRA SKRIVEN!!!
HOPPAS ATT DET INTE VAR DIG SJÄLV DU SKREV OM.....
HARE BRA!
Tesslan - 14 aug 05 - 01:15- Betyg:
Jag hoppas för dig att det inte är du?
Cilises - 13 aug 05 - 20:01- Betyg:
Den var bra, men jag hade nog valt ett annat slut, men jag gillar den ändå:)
puss gumman<3

Skriven av
TrasigFlikka
13 aug 05 - 07:29
(Har blivit läst 446 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord