sista chansen |
Jag blev bort adopterad vid cirka ett år ålder
Mina nya föreldrar var inte dom bästa
Jag fick fyra nya syskon jag var yngst!
Vi var två flickor å tre pojkar..i min familj var pojkarna mera världa..
konstit fast vi var helt vanliga finländare!!en helt vanlig finländsk familj.
Har under hela min uppväxt undrat hur det skulle ha varit i fall mina biologiska mamma och pappa skulle ha haft mej,
tyvärr var de alkoholister!
Min biologiska pappa dog när jag var 5 år gammal..Förstod inte då vad det betydde men nu vid äldre dagar så förstår jag att jag aldrig kommer att få träffa honom....
känner en sorts hål inom mej som aldrig kommer att fyllas, kommer att lämna tomt av undran!!kommer aldrig att få reda på vem min far var eller hur han var!
Har frågat människor som kände honom,
men det är inte samma sak som om jag skulle träffa honom själv!
Då jag en gång var och träffade alla mina släktingar så fick jag se alla utom min mamma, jag var där i en vecka utan att ha sett henne..
Kvällen för jag skulle åka hem bad jag att jag skulle få se henne jag som inte annars tror på gud så gjorde det bara!!Trodde inte på under eller sånt...
Men sista dagen precis innan jag skulle till bussen så gick jag till banken för att ta ut pengar så sod en kvinna i kön fram för mej som jag kände igen,
hon tittade mej djupt i ögonen...vi kände en sorts kontakt!!!
hon gick och jag funderade inte mera på de, men när jag satte mej i bilen och åkte till bussen sa min biologisk syster att där är din riktiga mamma,
och när jag tittade på henne så var det kvinnan som hade stått före mej vid banken!!!
|
Kommentarer | JennnyJ - 12 nov 06 - 06:32 | :) |
|
|
|