Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Hampus med de vackra blå ögonen och jag (DEL5)

Jag vaknade upp nästa morgon, sträckte lite på mig och kände hur jag blev iakttagen.
- God morgon Linnea sa Hampus som låg bredvid mig
- God morgon sa jag och log lite generat.
Vi reste oss båda upp och gick ut mot köket han öppnade kylen och tog fram juicen och hällde upp två glas, han gav det ena till mig och behöll det andra själv. Jag satte mig ner vid bordet och han gjorde det samma, jag kunde inte låta bli att titta lite på honom då och då, jag är säker på att han märkte det men han sa inget. Vi satt där tysta när vi hörde nyckeln vridas om i låset och dörren ryktes upp och sen hörde vi en smäll dörren stängdes och in kom Filip. Han hade varit borta hela natten, jag ville veta vad han hade varit men vågade inte fråga rädd för vad svaret skulle bli.
Han kom fram till mig tog mina händer och kramade mig hårt. Jag såg hur hans händer hade massa sår och var helt röda. Vad hade han tagit sig till?
- Hampus skulle du kunna gå härifrån nu jag måste prata med min syster.
- Ja det är klart jag ringer dig senare sa han innan han försvann från lägenheten.
Filip satte sig ner mitt emot mig Han kollade på mig och sa
- Allt kommer bli bra nu Linnea jag lovar dig, det kommer bli bättre.
- Va? Vad är det du menar, vad har du gjort?
Hans blick försvann från mig och sen tillbaka, han verkade inte vilja svara på frågan
- Filip vad har du gjort, förklara för mig vad kommer bli bättre? Vad har du gjort.
Jag fortsatte upprepa frågan om och om igen men han sa inget han bara kollade på mig, Trodde han att jag skulle förstå vad han menade utan att han behövde säga det rakt ut. För det gjorde jag inte. Jag började bli förbannad och jag ville veta vad det var han hade gjort.
Jag hörde mobilen ringa inne sovrummet, Filip kollade mot sovrummet och sedan mot mig. Jag kollade på honom frågande och sedan gick jag in till sovrummet och svarade.
- Hallå
- Hej är det här Linnea Gustawsson
- Ja det är det
- Hej Linnea, jag heter Annelie ringer från sjukhuset, vi skulle gärna uppskatta om du kunde komma hit så fort som möjligt det gäller din pappa.
- Eh? A okej jag kommer sa jag tveksamt och sen la jag på.
Jag vände mig om och gick ut till köket kollade på Filip, nu visste jag var det var han hade menat, men jag visste inte riktigt vad det var han hade gjort. Jag kollade på honom, sen sprang jag till hallen och tog på mig och gick ut från lägenheten. Jag var tvungen att gå till sjukhuset, jag ville inte men jag var tvungen att ta reda på vad det var som hade hänt, för Filip ville inte säga något och enda sättet att få reda på det var att besöka honom och se vad som hänt.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
_becca
5 apr 10 - 16:16
(Har blivit läst 219 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord