Jag är kvinna (rak i modellen) |
I.
Du ville ha
kvinna, du sa
'Jag vill ha dig'
och tog!
Jag böjde nacken
bar din kärlek som
ett halsband -
hundhalsband
du tog
mig...
Nog är det underligt
hur hunden dyrkar sin väktare?
Stockholm -
på alla fyra såg jag dig
vältra dig i ett par dimmiga ögon
hög som det högsta klocktorn
berusad av misären,
helvetesaffären!
Lili skulle aldrig
sänt dig sina ögon
i en ask.
Nå, sträck på ryggen, vackre vän!
Ej längre skall jag för dig klä upp mig,
nej, hellre krälar jag som en hemlös för dina fötter
men ändå, då du böjt dig fram för att undersöka
trasbyltet som tillfallit dig
skall du låta dig skrämmas
av mina nyktra ögons rena trots
vari varje oförrätt sig spegla!
Spänn dina bågsträngar, mansgris och svin,
och mellan dina plufsiga läppar
skall jag placera en feminismens hårda näve
spela piano på dina tänder!
Aldrig skall jag som du, din Pilatus,
besudla mina händer med de oskyldigas blod.
Regnbågar paraderar över din veckade panna
slår upp sina läger mitt uppå din skalp
då dina trasiga fingrar skriker
'ta bort dem!'
Men vad nu, ja, vad falls?
Ingenting gör de dig, ingenting alls
Du fruktar dem som ej bär ditt blå banér
så ynklig inför de som vet mer
Ni har inte samma färg, ej heller likadan näsa
Men, min vän,
visa nu vilken färg du har i blodet!
Nog kan vi mötas i ett vänskapligt handslag
om du ser bortom huden, just såsom jag!
II.
Den röda telefonens argsinta vrål
klyver rummet i två delar
du har visst sagt dem att jag kan behöva
en tablett, en spruta (bältsäng och bår?)
Du, din slyngel,
ovårdade parvel!
Du var visst inte nöjd än?
Liksom ungarnas hjältinna
skall jag vrida om din näsa!
Är du rädd nu, ditt kryp,
ligger under sängen och gnäller
Jag lämnar dig där i en pöl av skam
då din värdighet ligger strimlad i papperskorgen
Inte kan du ens försvara det du säger
skulle vara kärlek!
Varför inte inkludera
alla?
Bittra är tårarna
jag fällt över dig
Du, bildad och klok,
borde veta bättre!
III.
Ännu en gång avgör tärningens ögon
hur nära varandra vi kan sitta
Han ler åt mitt förtret, kallar mig hetsig
men mjukt, han glittrar med sina ögon
En man, en riktig karl!
Men aldrig skall jag stryka hans kind
mer än i fantasier.
I hans drömmar skriker jag:
rör mig!
Men aldrig att jag
nedlåter mig
aldrig att jag
satsar ett enda öre
än mindre, förstås
mitt hjärta.
Men Gud, det brinner!
Innan morgonen gryr
skall jag dränka det i Seine
om du inte genast lindrar min plåga!
Å, människa,
trampa min själ!
Vi kan väl ge oss ut,
spatsera?
Fullmåne, natt -
klichéartad skönhet!
Från det vita hjärtat
sprängde vi fram
över himlavalvet
tryggt vilande mellan Pegasus' vingar
Jag är ingen poet, kan ej besjunga
trötta solnedgångar, vilande rosor
men din amorbåge
skulle jag i tusen
aldrig kunna klä i ord.
Du ler?
Du finner mig lustig?
Nå, släng hatten, min vän,
ända till stjärnorna!
Inatt skall vi vila
i björnens ide.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | QuIzTiD - 28 okt 15 - 01:41- Betyg:  | | Otroligt bra. | | SUPERPOWERLESS - 24 mar 10 - 16:32 | | åh. otroligt. verkligen. | | r_osa - 23 mar 10 - 21:50- Betyg: | | Det är inte lätt att skriva unikt,<3 | | sonix - 22 mar 10 - 20:28 | Har aldrig sett någon som skriver på ett så eget sätt förut, jag bara älskar det.
Dina texter är beroendeframkallande. |
|
|
|
