[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 24' |
usch på mig D: eehehe ^^,
Mario Gonzales
Första gången Mario vaknade den natten var att Liam kröp ur tältet. Speciellt diskret var han inte när han slet i blixtlåset. Bara av ren nyfikenhet hade Mario krupit efter, när han väntat ett par minuter förstås. Då hade Liam stått nere på bryggan och tittat ner i vattnet.
Rätt som det var hade Liam hoppat i, Mario väntade i en evighet på att Liams huvud skulle dyka upp igen, men det hände ingenting. Först hade han trott att Liam var under bryggan, men när han gick ner för att titta var inte Liam där.
Mario hoppade helt enkelt efter och försökte guida sig själv i mörkret tills han fick tag på en arm, ett ben eller vad som helst. Stackaren hade hostat upp halva sjön och erkänt att han inte kunde simma. Mario brydde sig inte så mycket, det var många som inte kunde simma, speciellt äldre. Men de flesta i deras ålder kunde oftast sprattla tillräckligt mycket för att hålla huvudet över vattnet.
Liam hade sett livrädd ut ända tills de kröp ner i sovsäcken igen. Visst var han säkert livrädd då också, för han låg med ryggen mot Mario. Och det blev säkert inte bättre av att Mario hade armen runt honom, men för Mario kändes det faktiskt bättre. Skivan bytte låt men Mario märkte det knappt för han var så trött att han näst intill somnade direkt.
”Mario”
Mario vaknade till och sträckte på sig, andra gången han vaknade den natten.
”Mario!”
Någon petade till Mario hårt i sidan. Inte lite hårt heller, det kändes som att han skulle få ett blåmärke. När han öppnade ögonen låg Liam där och såg smått panikslagen ut.
”Vad är det?”
”Jag måste på toan” Liam såg väldigt plågat ut, som att han legat där och tänkt på det väldigt länge. Mario förstod inte varför han inte bara gått ut.
”Men gå på toan då. Skogen ligger ju utanför”
”Jag vill inte ensam”
Mario kröp ur sovsäcken, det var väl bäst att han följde med så att Liam inte sprack. Bergsprängaren som stod och surrade stängde han också av, skivan var ändå slut.
”Kom då”
Liam låg kvar i sovsäcken, Mario suckade lite, ville han inte på toan längre? För då var det ganska onödigt att väcka honom.
”Men jag har inget på mig”
Mario vände sig om och blundade, han öppnade inte ögonen förrän han hörde blixtlåset på tältet öppnas. Då följde han efter ut. Det var ganska kallt ute, kanske för att solen inte riktigt börjat gå upp än. Alltså kunde han inte ha sovit många timmar.
”Titta inte”
Mario vände sig om och blundade igen, han förstod fortfarande inte varför Liam inte ville gå själv. Det var knappt mörkt ute och det hade gått ganska bra att gå och bada själv. Då skulle det väl inte vara så farligt att gå på toan själv. Visst hade Mario räknat ut själv att någon som Liam skulle vara ganska krävande. Fast Mario tycket om honom ändå, även om Liam var som han var. För Mario var väldigt säker på att det skulle finnas en personlighet långt där inne. Den fick bara aldrig chansen att visa sig, men det kanske skulle det med lite hjälp.
När Liam kom tillbaka och såg nöjd ut skyndade sig Mario in i tältet igen och störtade ner i sovsäcken. Han hade nästan frusit fötterna av sig därute. Så fort han lagt huvudet på kudden somnade han om igen.
Förhoppningarna om att Mario faktiskt skulle få sova var helt i onödan för precis när han somnade petade Liam till honom i sidan igen.
”Sover du?” Liam viskade, men det fanns ingen anledning eftersom att Mario nu redan var vaken.
”Nej”
”Okej”
Det blev tyst igen, men Mario vågade inte helt chansa på att han skulle få sova. Därför väntade han tålmodigt tills Liam började slappna av och andas tyngre. När det kändes riskfritt och Liam inte petat på honom på en kvart så blundade han. Men precis då satte sig Liam upp tvärt med tårar i ögonen.
”Erik” Pep han så att det gjorde ont i Mario.
Mario spenderade tjugo minuter till att krama Liam, även om Mario var väldigt säker på att han vid ett tillfälle gjorde det värre. Men efter de där tjugo minuterna lugnade Liam ner sig tillräckligt för att lägga sig ner igen. Mario gjorde samma sak, men tack vare att Liam haft ett stadigt tag i hans hår hade han fått ont i huvudet. Dessutom var hans hjärna inställd på att vakna vid den tiden, så han kunde ändå inte sova.
Ett tag funderade han på att flytta ut Liam till Kim istället så kunde han ta Simon, men det var taskigt. Så Mario tog bara med sig sitt snabbkaffe ut och lät Liam ligga där själv. Snabbkaffe var förstås inte alls samma sak som det han hade hemma. När han kunde mala bönorna själv och koka kaffet direkt, men ute i skogen var det snabbkaffe eller inget kaffe alls.
Där satt han och glodde en bra stund innan Milan visade sig, Milan kunde inte riktigt sova i tält. Han tyckte det var obekvämt men Mario gissade på att han legat på Albin hela natten. Det kunde ju inte varit allt för obekvämt.
”Vad vill du ha till frukost?”
”Spelar det någon roll vad jag vill? Du kommer ändå bara koka ihop någon nyttig gröt” Milan hade en poäng där, och han gav faktiskt Mario en bra ide. Han hade inte haft en tanke på att han kunde göra gröt. Men nu när Milan sagt det var det de första han gjorde, de andra kunde fixa vad de ville men Milan skulle inte äta godis till frukost. Det kunde han göra senare, eller helst inte alls.
När Mario och Milan ätit upp hade fortfarande ingen visat sig. Båda två gissade på att Alice skulle visa sig sist, men hon kunde sova sig genom ett världskrig utan att bli det minsta störd. Det kanske var i hennes tält han skulle placera Liam. Men då kanske han skulle försöka väcka Mario ändå, om det inte gick att väcka Alice. Han kanske skulle få för sig att Alice dött eller så, när hon bara var väldigt svårväckt. Om det närmade sig lunch utan någon rörelse från hennes tält fick väl Mario gå dit och hälla vatten över henne.
Så småningom visade sig Kim och Simon också, de satt och knaprade på choklad och pratade vilt om något som Mario inte fattade. Säkert ett dataspel eller något i den stilen. Alla visade sig faktiskt utom Liam och Alice.
Mario kröp in i sitt tält, Liam såg inte ut att sova, för han hade satt på sig badbyxor och låg i en liten boll på sovsäcken. Han hade ena armen över huvudet och såg faktiskt förjävlig ut. Mario la sig bredvid, men det skulle han inte ha gjort för Liam rullade ihop sig mer.
”Mår du inte bra?” Korkade fråga av Mario egentligen, det var faktiskt ganska uppenbart.
”Jag har ont i huvudet, det är varmt”
Varmt var det för alla så Mario brydde sig inte om det så mycket.
”Du har ju inte ätit något” Om Mario räknat rätt hade Liam bara ätit en korv under gårdagen, och det var inte alls mycket att leva på. Såklart att Liams energi var i botten då. Om han bara ätit en korv så skulle han vara död för länge sedan.
”Har du druckit något då?”
”Nä, jag har inget att dricka”
”Men Liam, du är ju uttorkad i så fall” Mario hittade en vattenflaska i kylväskan och tvingade Liam att sitta upp Liam var inte alls med på noterna och gjorde sig så tung som det bara gick, men Mario gav inte upp. Han satte sig till och med bakom Liam så att han inte skulle kunna lägga sig ner igen.
”Drick” Liam verkade inte alls vara intresserad av vattnet i flaskan men Mario kunde allt vara ihärdig han också om han bara ville. Det fungerade lite för Liam drack upp halva flaskan, vilket Mario nöjde sig med för stunden, i vätskeväg alltså.
”Kom nu så går vi ut och äter”
Liam välte demonstrativt åt sidan och hällde ut resten av vattnet över Marios ben. Alltså var Liam inte så sugen på det där med att äta heller. Han såg mest trött ut, blek i ansiktet och knallröd i ögonen.
”Har du sovit något?”
”Lite kanske”
Mario fick lov att lämna tältet ensam, Liam lovade bara att han skulle komma ut senare, efter att han fixat något. Eftersom att Mario inte förstod vad han menade med det hade han bara snällt krupit ut och lagt sig i en av solstolarna. Den där modellen som var livsfarlig och kunde klappa igen om man la sig lite fel eller rörde på sig för mycket. Därför vågade Mario inte röra sig ens lite, det gjorde ont att bli hopfälld i en solstol som egentligen inte ens borde få finnas på marknaden.
Solen värmde sådär behagligt utan att bli outhärdlig, så att Mario fick gåshud över armarna. Hans badbyxor som Liam lyckats blöta ner torkade fort. Som lovat visade sig till och med Liam efter en stund.
Julia och Hanna hade kommit på ett sätt att terrorisera tyskarna nere vid stranden. De verkade som att de lurade stackarna genom att lära dem helt fel svenska. Kim var borta, var han tagit vägen hade Mario helt missat. Det märkte han först nu när han satte sig upp, Simon var också borta men Milan satt där och hånglade med Albin som om ingen tittade på.
”Vart är alla?” Liam såg sig omkring för att få syn på någon. Antagligen ville han helst få syn på Kim eller Alice. Mario ryckte på axlarna, det kanske var dags att väcka Alice, Kim fick klara sig själv. Det gjorde han alltid på ett eller annat sätt, om inte annars brukade han vara bra på att skrika sig ur situationer.
”Du kan väl gå och väcka Alice”
Liam gick snällt iväg och Mario la sig ner igen, han ville ogärna titta på Milans eviga tungbrottning, syrebrist kallade han det. Mario var inte säker på om Milan eller Albin fick någon luft över huvud taget.
”Alice var inte där, men hon lämnade en lapp” Liam kom tillbaka med ett papper i handen. Mario suckade, så hon var alltså ute på äventyr, men båda bilarna stod kvar. Det skulle antagligen aldrig få reda på vad hon gjort i flera timmar.
”Läs den då”
Liam stirrade på pappret en lång stund innan han vände på det.
”Be… e” Började han och snurrade på pappret igen, som om det skulle gå lättare för honom då.
”Befara icke mina… herrar…”
Mario lyfte på ögonbrynet, typiskt Alice att använda konstiga ord och skriva kryptiska meddelanden
”… jag är snart tillbaka… 0645”
”Vadå 0645, menar hon klockan?”
Liam ryckte på axlarna och Mario skakade bara på huvudet, det var ingen ide att försöka förstå sig på henne. Hon var lite egen av sig den människan, men det gjorde det hela så mycket roligare. Det var en omöjlighet att ha tråkigt när hon var i närheten, även om inte ens Mario förstod orden hon sa ibland. Men det var inte hennes fel, hon hade bara knasig dialekt. Mario hade ingen dialekt direkt, han hade bara en lite brytning som knappt hördes, mer än på vissa ord. Det var allt om hans språkkunskaper, bortsett från att han kunde tre språk flytande, och då räknade han inte med rövarspråket.
Alice bestämde sig inte för att komma tillbaka förrän under eftermiddagen då Mario dragit igång grillen och slängt på bakad potatis i folio och grillade fläskkarré till alla. Det vattnades särskilt mycket ur munnen på Milan som älskade grillat mer än något annat. Mario gav ansvaret till Milan en stund för att se vad Liam höll på med. Han låg i tältet och sov så Mario lät honom vara. Det var taskigt att väcka honom bara för att de skulle äta. Eftersom att Liam inte verkade vara så inne på att äta ändå, men bara han drack så var Mario nöjd och Liam hade faktiskt två vattenflaskor bredvid sig, den ena tom och den andra med hälften kvar.
Mario gick och satte sig på en handduk som låg på gräset och tog emot en papptallrik av Milan som stod och delade ut mat till alla utom Julia. Milan och Julia var inte bästa kompisar och det sytes att de var arga på varandra av någon anledning. Men de lyckades hålla sig så att de fick lite matro i alla fall. Nästa år skulle Julia inte få följa med vart de än bestämde sig för att åka. Hanna kunde få följa med för hon var lugn, hetsade aldrig upp sig och pratade inte mer än nödvändigt. Ibland sa hon faktiskt åt Julia också, vilket var mer än vad de flesta vågade göra.
Efter maten ordnade Mario en soppåse där alla kunde slänga sina begagnade tallrikar och bestick. Mest för att alla inte bara skulle låta det ligga på marken, någon stackade skulle tvingas städa efter dem i så fall. Mario tassade även iväg och hämtade bergssprängaren så att Liam inte skulle vakna, de behövde faktisk musik där ute.
”Men sätt på något bra” Julia protesterade genast mot Marios sleeping at last, ingen annan klagade så Mario brydde sig inte om att byta. Julia verkade inte gå med på det och stängde av.
”Ingen vill lyssna på ditt jävla remixade fjortisdunk” Alice tryckte på play igen och Julia satte sig ner. Det var svårt att säga emot Alice för hon hade alltid flera förolämpningar på lager som hon mer än gärna delade ut till höger och vänster.
Efter det roade sig Alice med att spela gitarr för alla, hon var duktig på gitarr, det där med sången var värre. Men det fanns fler än en som gärna stod för den, även om varken Simon, Kim eller Albin kunde sjunga så bra de heller. Mario skrattade så han tjöt efter att Kim avslutat sin version av Magnus Ugglas trubaduren. Han var inte ensam om att skratta heller, Alice kom av sig efter halva låten för att även hon var tvungen att vika sig dubbel. Kim kände sig inte det minsta förolämpad, tvärt om verkade han tro att de skrattade med honom och fortsatte in på nästa låt. Nu var det så att alla skrattade åt honom, men inget ont menat.
”Fy fan vad ni två är äckliga, kan ni inte sluta hålla på” Julia riktade in sig på Milan och Albin som inte kunde låta bli varandra. Då passade Mario på att smita iväg för att hämta en tröja i tältet. Det var inte så kallt, men han var trött på att bli uppäten av myggor som mer än gärna satte sig på hans armar. Vilket var mer än det han stod ut med. Myggorna på detta ställe verkade gilla myggstiftet istället för att undvika det.
”Är du vaken nu?”
Liam satt mitt i tältet och kramade en kudde.
”Har ni roligt?” Liam lät inte det minsta road, han såg lika plågad ut som vanligt.
”Varför kommer du inte ut?” Mario hoppades att Liam inte suttit där ensam allt för länge. Det var synd om honom i så fall, fast och andra sidan var det rätt förstårligt om han inte ville vistas där ute när alla började bråka med varandra eftersom att ingen ville ha fel.
”Äsch” Liam ryckte lite på axlarna och tog ett hårdare tag runt kudden, som att det var hans ensa kompis. Det var antagligen så Liam såg det också.
”Jag har ju ingen att sitta med ändå”
”Jo mig”
Liam såg lite tveksam ut innan han följde med Mario ändå, där kunde han inte sitta ensam.
”Julia då?”
”Äh skit i henne” Ingen annan brydde sig om Julia, utom Simon förstås som mer än gärna skulle dela tält med henne.
Liam tog med sig sin väska ut också, den var antagligen väldigt betydelsefull för honom medans den, för alla andra såg ut som vilket väska som helst.
”Det är kallt”
Mario drog av sig tröjan att precis satt på sig och gav den till Liam som nästan försvann i den. Det såg faktiskt väldigt gulligt ut.
Mario gled ner på handduken igen med Liam efter sig, Liam satte sig framför och la armarna runt Marios hals.
”Jag måste kunna gömma mig” Förklarade han och var noga med att gömma ansiktet mot Marios hals sådär som han gjort kvällen innan. Antagligen betydde det att Liam inte ville prata eller titta på någon.
Julia reagerade inte ens, hon var fullt upptagen med att käfta emot Milan som verkade ha tröttnat på henne.
”Vad har du gjort med Fia då?”
”Jag har gjort slut med Fia” Milan lät stolt, kanske lite väl stolt, Mario var också stolt över sin bror som lyckats komma över sin bögskräck.
”Så du ger henne hiv och sen dumpar du henne?”
Mario satt bara och vände huvudet mellan de två individerna som verkade vilja slå ihjäl varandra och antagligen skulle göra det också, om de fick chansen.
”Jag har inte hiv” Milan var snabb när Albin började titta misstänksamt på honom, som om han också var rädd för att smittas.
”Jag bara sa så, faktiskt” Milan la armarna i kors och såg bestämd ut.
”Klart du har, alla bögar har hiv” När Julia sagt det reste sig Liam upp och gick iväg med väskan över axeln. Rätt in i skogen gick han och Mario kunde inte göra annat än att para titta efter honom.
”Så jävla onödigt sagt” Mario gav Julia mördarblicken innan han gick efter Liam, för om Mario mindes rätt, ville inte Liam vistas ensam i skogen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PlEaSeKiLlMe - 20 dec 09 - 18:11- Betyg:  | | Skit bra snälla säg att det kommer ett nytt kapitel jätte snart ? :D:D Mejla nästa ? :D:D<3 | | WalkingTheDemon - 19 dec 09 - 15:18 | | åh D: | | Mp3 - 19 dec 09 - 00:10 | Liam </3 Vad gör du med min pojk, kvinna?! Han lider. Sluta få honom att lida.
Och jag är kär i den här historien, på allvar. Du skriver obeskrivligt bra <3 | | addictedXO - 19 dec 09 - 00:06- Betyg: | | aw dom e så otroligt söta! (även fast dom inte vet de) men fortsätt mejla :D |
|
|
|
