På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

(M/M) joel och nathan del 10 (before)

här kommer nästa del då ;)
jag blir så ledsen när jag tänker på att nathan faktiskt dött :(
kommentera :D

När jag stog där i vattnet och höll om Nathan så hörde jag plötsligt någonting i det annars så tysta mörkret.
”Hörde du?” frågade jag tyst, fortfarande med huvudet lutat mot hans axel.
”Nej?”
Jag stog still en stund och lyssnade. Där var det där ljudet igen. Jag visste att jag hört det förut. Jag kände hur Nathan skälvde till lite och jag lutade mig en bit ifrån honom.
”Men Nathan, du hackar tänder ju!”
Han såg helt frusen ut och nu när jag såg på honom så hörde jag ju att ljudet kom ifrån hans skallrande tänder.
”Det är kallt ju”, flinade han.
”Men shiet, kom vi går upp. Varför sa du inte att du frös så mycket?” Jag tog tag i hans hand och började gå upp mot stranden. Jag hade faktiskt inte tyckt att det hunnit bli så kallt.
”Det var så mysigt att stå där med dig ju”, flinade han och tog upp sin handduk.
Jag tog upp min med och såg på honom.
”Och det hade ju varit väldigt mysigt för mig ifall du frusit ihjäl där i sjön..” sa jag med höjda ögonbryn.
Han skrattade lite och kom fram och la armarna om mig bakifrån.
”Du är inte sur va?” frågade han och lutade huvudet mot min axel.
Jag var inte sur och även om jag hade varit det så hade jag inte kunnat fortsätta vara det särskilt länge till när min sexiga pojkvän stog alldeles bakom mig. Jag vände mig om och skakade på huvudet.
”Nej det är jag inte, men vi borde nog gå in”, flinade jag.

Nathan hackade tänder enda tills vi kommit innanför dörren till hans hus och han kastade sen av sig handduken och drog på sig kläderna snabbare än vad brandmän gör vid uttryckning.
”Kommer du ihåg att du tyckte det kändes som en bastu för en stund sen?” flinade jag retsamt och tog på mig kläderna.
”Nej något sånt har jag aldrig sagt”, flinade han tillbaks och kröp upp i sängen för att sen linda in sig i täcket. Jag såg på honom och flinade. Han såg ut som en liten söt kattunge. Jag satt mig bredvid honom i sängen och han öppnade täcket lite för att lägga det om mig med.
”Har du haft en bra födelsedag?” log jag.
”En bra födelsedagskväll i alla fall. Eller säger man födelsedagskväll? Födelsekväll kanske”, sa han och pussade mig på kinden.
Jag skrattade lite och såg på honom.
”Födelsekväll kanske. Bra, jag vill att du ska vara glad.”
Han log och såg på mig.
”Jag vill att du också ska vara det..”, sa han och började sen skratta. ”fan vad smöriga vi låter!”
Jag skrattade jag med och rörde lite vid hans blöta hår.
”Och lite fjolliga.”
Han nickade.
”Och gayiga”, sa han och vi var tysta en stund.
”Nathan, vi är gay.”
Vi började skratta igen och Nathan välte ännu en gång ner mig i sängen.
”Jag har inte gett igen för att du kittlade mig än!” flinade han och stack sen in fingrarna vid mina revben.

Nästa morgon när jag vaknade så var det så där härligt varmt i sängen och det enda som hördes var Nathans snarkningar. Jag log och såg på honom. Han var så himla söt när han sov. Jag sträckte mig ner från sängen och tog upp mobilen. Jag gick in i kameraläge och tog sen ett kort på honom. Jag log åt bilden och la mig sen lite närmare honom och tog en bild på oss tillsammans. Jag tyckte om kort. Det fanns så himla många minnen och känslor i kort och det var kul att kunna ta fram gamla kort och komma ihåg vad man hade tänkt och känt just då. Jag låg kvar en stund och väntade på att Nathan skulle vakna men då han inte gjort det reste jag mig upp från sängen och klädde på mig. Jag satt mig sen vid hans skrivbord och slog igång datan. Jag visste att han inte skulle ha något emot det och jag ville inte väcka honom. Bakgrunden på datan föreställde mig och Nathan, kortet var taget för ganska länge sen. Det var från när vi varit nere på stranden en kväll. Jag klickade upp en ny internetruta och skrev i adressen till bilddagboken. Jag hade över 40 nya bilder att titta på men jag skulle inte ens orka kolla igenom hälften av dom. Jag visste inte ens varför jag hade en del som vänner. Som några av tjejerna från klassen till exempel. Allt dom la upp var ändå bara kort från dom senaste festerna som dom hade supit så mycket på att dom inte ens mindes vad dom gjort. Och så en del egobilder där dom stog och plutade med läpparna som dom haft på alldeles för mycket läppglans på. Jag suckade och gick in på Chrilles bilddagbok istället. Han hade i alla fall inga läppglansbilder. Jag kommenterade några bilder och gick sen in på min profilsida. Senaste besökaren: poisonlips.
Jag hade inte ens lagt upp några bilder på sistone så jag förstog inte varför han hade varit in på min. Jag klickade ändå in på hans sida. Jag kunde ju kolla vad han lagt upp för något. Den senaste bilden var på en kaffekopp, antagligen snodd från google. Det var ett par dagar sen och när jag läste texten förstog jag att den var ifrån den dagen jag och Nathan hade varit och ätit frukost på cafèet i stan.

Var på bästa cafèet i stan ^^
träffade sötaste killen också, synd att han gick så snabbt. Och ännu mer synd att hans pojkvän var med -.-

Jag bet mig i läppen och klickade snabbt på bakåtknappen. Jag ångrade genast att jag varit in på hans sida. Nu skulle han säkert få för sig att jag var intresserad av att se hans bilder.
Det som var bra med Nathans dator var att den hade bluetooth så jag kunde enkelt sända över dom två bilderna jag tagit med mobilen. Jag la först upp bilden på bara Nathan.

min älskling fyllde år igår (L)(L)(L)
så här söt ser han ut när han sover =)

Jag la sen upp bilden på oss tillsammans.

älskar dig nathan. och jag vet att ni är avundsjuka på mig som ligger här bredvid honom ;)
ignorera min morgonfrilla.

Jag vände mig om men Nathan sov fortfarande. Jag kollade runt på lite andra sidor och stängde sen av datan och kröp ner bredvid Nathan igen. Jag rörde mjukt fingrarna över hans axel och ner över bröstkorgen. Nog för att han var väldigt söt när han sov men jag skulle inte ha något emot ifall han vaknade. Jag fortsatte låta fingertopparna smeka hans hud längs överarmen.
”Lite längre ner.. det kliar”, mumlade plötsligt Nathan och jag skrattade till.
”Har du varit vaken länge?”
Han flinade och skakade på huvudet, fortfarande med ögonen slutna. Jag skrattade och la armarna om honom.
”Har du sovit gott?” frågade jag.
Han vände lite på ansiktet och gav mig en puss.
”Jätte. Har du?” frågade han och tillade. ”Har du varit vaken länge?”
”Jag har sovit gott.. nej inte så jätte länge”, log jag.
Nathan la armarna om mig och pussade mig igen.
”Kan vi inte ligga här hela dagen?” mumlade han.
”Lockande. Men jag måste hem om ett tag. Mamma skulle på någon kurs idag och jag tänkte laga mat tills hon kommer hem.”
Han log och såg på mig.
”Du är väldigt söt du. Men vadå har hon kurs fast det är söndag?”
Jag nickade.
”Jaa det var tydligen viktigt, det är bara en gång om året.”
Vi låg kvar en stund i sängen men gick sen upp för att göra oss klara. Jag flinade och kastade en blick mot Nathans röda tröja.
”Kan du inte ta på dig den?”
Han följde min blick och såg sen på mig med en, hoppas jag, spelad ilsken blick.
”Om du säger något mer om den där tröjan en enda gång till så..”
”Vadå?” avbröt jag med ett flin och Nathan kom av sig lite.
”Men.. nu vet jag ju inte”, flinade han och drog på sig en svart tröja med blått tryck.
”Kan jag hänga med dig hem eller?”
Jag log och nickade.
”Det är klart. Vi får skynda oss.”

En timme senare stog jag i köket och fräste grönsaker i en stekpanna. Potatisgratängen stog redan i ugnen och rostbiffen var bara att ta fram ur kylen. Nathan hade nyss dukat och satt nu vid bordet. Jag stängde av plattan och ställde stekpannan på ett grytunderlägg.
”Svartvinbär eller pärondry.. Vad är det?”
Jag såg förvånat på Nathan som låg ner över bordet med överkroppen. Han såg upp på mig och hade knappt någon färg alls i ansiktet.
”Jag fick bara ont i magen..” sa han och lutade pannan mot bordet igen.
Jag såg oroligt på honom och gick fram till han.
”Bara så där plötsligt?”
”Jag hade lite ont tidigare men nu blev det värre..”
Jag la handen på hans panna men han kändes inte särskilt varm.
”Jag tror inte att du har feber i alla fall. Det kanske blir bättre om du äter lite?”
Han skakade på huvudet.
”Jag vill inte äta.”
”Okej.. du kan väl lägga dig på mitt rum och vila lite så kommer jag när jag ätit klart.”
Jag drog upp honom från stolen och han såg verkligen inte frisk ut. Jag förstog inte hur det hade kunnat komma så plötsligt. Vi fortsatte uppför trappan och han la sig sen i min säng.
”Klarar du dig?” frågade jag oroligt.
”Se inte så skraj ut, jag håller inte på att dö”, sa han och flinade lite men la sen handen mot magen.
”Jag skyndar mig. Mamma borde vara här snart. Här har du en filt om du fryser”, sa jag och tog upp filten ifrån fotändan och la den bredvid honom.
”Och min dator står där”, sa jag och nickade mot laptopen som låg på golvet.
Om han bara låg i sängen utan att göra något kanske han bara skulle tänka på hur ont han hade.
Han log och nickade.
”Tack.”
Jag kastade en sista orolig blick mot honom innan jag gick ut från rummet och ner i köket för att ta ut potatisgratängen.

Det tog inte lång tid förrän mamma kom hem och hon såg helt överlycklig ut.
”Vad gulligt av dig Joel.”
Vi satt och ner vid bordet och jag berättade om Nathan som fått så ont plötsligt.
”Ojdå det lät ju inte bra”, sa mamma. ”Har du gett honom någon värktablett?”
Jag skakade på huvudet. Vad dum jag var som hade glömt en sån självklarhet.
”Jag tar med en upp sen.”
Mamma log och nickade.
”Då blir det säkert bättre. Hade ni kul där hemma igår då?”
Jag log lite och nickade.
”Middagen kanske inte var det roligaste men resten av kvällen blev bra i alla fall.”
”Vad bra. Det här var jätte gott!” log hon. ”Vi borde wooka grönsaker lite oftare. Det blir lite roligare än att äta dom bara som dom är.”
När vi ätit klart reste jag mig upp och tog fram en alvedon och fyllde ett glas med vatten. Jag gick sen upp till övervåningen och in på mitt rum.
”Alltså vad är det den här idioten inte fattar?!” frågade Nathan upprört och såg på någonting på dataskärmen.
”Vadå? Mår du bättre?” frågade jag och gick fram till sängen.
Han låg under täcket och med laptopen på magen.
”Nej jag har jätte ont men det är inte viktigt nu. Kolla. Fattar han inte att det inte är så jäkla kul för mig?”
Jag satt mig förvirrat på sängkanten och såg på skärmen. Det var min bilddagbok och bilden på Nathan när han sov och under hade Mike kommenterat.

poisonlips
jag tror att du är sötare när du sover ;)
jag skulle inte ha något emot att vakna bredvid dig ;) :p

under hade en okänd tjej kommenterat hur snygg hon tyckte Nathan var, men det verkade han inte bry sig lika mycket i. Vilket var förståeligt.
Jag bet mig lite i läppen och vände mig om mot Nathan. Det hade varit bättre om jag hade sett kommentaren först så att jag hade kunnat ta bort den. Jag ville inte att Nathan skulle bli på dåligt humör igen.
”Skit i honom”, sa jag och såg på bilden igen. ”Visst är bilden söt?”
Men han svarade inte utan nickade mot skärmen igen.
”Han har kommenterat nästa också.”
Jag klickade fram nästa bild, den på oss tillsammans. Den första kommentaren var ifrån Chrille.

ni är så himla söta ihop! Jätte mysig bild också, får ju nästan lust att krypa ner där emellan haha X)

Och nästa kommentar var ifrån posionlips som Nathan sagt.

posionlips
jag tänker inte ignorera din frilla för den är sexig ;) och jag är inte avundsjuk på dig, jag är avundsjuk på din boyfriend. tänk om det varit jag som legat bredvid dig ;)

Nu började jag också bli irriterad, mest för att den där Mike fick Nathan att bli upprörd.
”Han är väl en sån där som tror att han kan få vem han vill. Typ tror att han är guds gåva till mänskligheten”, muttrade jag.
Nathan nickade och såg surt mot skärmen.
”Jag kommer snart inte kunna låta bli att skriva något riktigt elakt till honom.. ah.”
Han stönade till och vred sig lite åt sidan.
”Jag fattar inte varför det gör så förbaskat ont.. vi åt väl samma mat igår?”
Jag ställde ner datan på golvet och strök handen över hans kind.
”Jaa det gjorde vi. stackars.”
Jag såg ledset på honom och tog upp glaset och tabletten och räckte honom.
”Här ta det här.”
Han stoppade tabletten i munnen, tog en klunk vatten och la sig ner igen.
”Du behöver inte sitta här och tråka..”, log han.
Jag skakade snabbt på huvudet.
”Det är klart jag gör. Vila nu.”

Efter en stund somnade Nathan och jag satt bredvid och strök han då och då över armen. Jag hoppades verkligen att han skulle må bättre när han vaknade igen. Det gjorde jämt ont att se Nathan må dåligt. Oavsett om det var psykiskt eller fysiskt. Jag vet inte riktigt hur länge vi satt där men jag måste ha slumrat till lite för Nathans ord fick mig att rycka till.
”Joel..”
Han höll sig för magen och vred sig åt sidan med ett plågat ansiktsuttryck. ”Joel, det gör för ont..”

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Jurrie - 9 dec 09 - 22:19- Betyg: