Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(m/m) we're gonna make it after all - del 6

nu tycker jag faktiskt att jag varit lite duktig som skrivit en ny del redan nu ;) hoppas ni gillar den :)
kommentera :)
jag har mailat alla som kommenterat när det kommit upp ett nytt kapitel. men om ni inte vill ha mail så får ni säga till :)


Jag lutade mig mot Matthew och njöt av att känna hans varma kropp mot min. Men även om Matthew var varm så var inte luften särskilt behaglig och efter en stund började det bli kallt.
”Hur mycket är klockan?” frågade jag.
Matthew tog upp mobilen och såg sen på mig.
”Halv 2. Ska vi åka in till stan och fika eller något?” log han.
Jag nickade och reste mig upp. Det skulle vara mysigt.

Det var skönt att komma in i värmen och vi gick fram till disken för att beställa. Vi tog båda en caffe latte och jag tog en morotskaka också. Matthew tog en munk. När vi betalat satt vi oss vid ett litet bord intill väggen.
”Jag ringer dig efter att jag pratat med Susan”, sa Matthew och tog en klunk ur muggen.
Matthew envisades jämt med att det var godare att dricka caffe latte ur pappmugg så även när vi var på något fik så skulle han ha mugg istället för glas.
”Okej.”
Jag visste inte vad jag mer skulle säga. När klockan började närma sig 3 gjorde Matthew en ansats att resa på sig.
”Det är nog bäst att jag är hemma när hon kommer”, sa han och sträckte handen över bordet för att krama om min hand. Jag skulle precis krama tillbaks den men hejdade mig när jag såg vem som kom in genom dörren.
”Matthew..”
Han log och nickade, fortfarande med min hand i sin.
”Matthew?”
Han släppte snabbt min hand och vände sig om mot den som uttalat hans namn. Susan.
”Hej, vad gör du här?” log han.
”Jag slutade lite tidigare så jag tänkte bara gå förbi och köpa en cappuccino..” sa hon och kastade en snabb blick på mig. Jag log och ville samtidigt fort ta mig ut från fiket. Hon kanske inte hade sett att vi hållit varandra i handen i alla fall. Fast i ochförsig skulle hon ändå snart få veta att Matthew var kär i mig. Matthew reste sig snabbt upp.
”Jaa men ska vi gå hem då?” frågade han och log igen, men jag såg att han fick kämpa med leendet.
Susan nickade sakta, gav mig en till blick och såg sen lite misstänksamt på Matthew.
”Okej. Hejdå Logan”, sa hon och tog sen ett till synes fast tag om Matthews hand och gick ut från fiket.

* * *

”Värst vad ni verkade ha trevligt då”, fnös Susan och började gå mot trottoaren med snabba steg. Klackarna klapprade mot marken. Matthews hand hade hon släppt.
”Vi har inte träffats på flera år faktiskt”, sa Matthew lugnt och försökte hänga med i hennes tempo.
”Så du var tvungen att sova över hos honom utan att säga ett ord och sen tillbringa hela nästa dag med honom?!” sa hon och det glimmade till i hennes ögon av ilska.
”Ta det lugnt Susan, jag vet att jag borde ha ringt.. men det kom upp lite annat.”
Susan blängde på honom igen och fortsatte mot deras lägenhet. Det här skulle nog inte bli så lätt för honom.
”När ska han åka hem igen då?” frågade hon och det gick nästan att ta på svartsjukan.
Hon visste om att han var bi, annars hade hon antagligen inte brytt sig lika mycket.
”Om några dagar.. men..”
”Bra”, avbröt hon och drog upp dörren till lägenheten.
Matthew suckade tungt och följde med uppför trapporna.
”Det är en sak vi behöver prata om Susan.”

Han hade frågat ifall hon ville ha kaffe men hon hade bara snäst till om att hon inte var sugen längre. Så han tyckte inte det var någon idèe att dra ut på det. Han hade frågat ifall dom kunde sätta sig i soffan och det var där dom satt nu.
”Det är så att.. jag har inte varit riktigt ärlig om Logan.. han är inte bara en kompis från Jacksonville. Vi var faktiskt ihop. Och det var bland det jobbigaste jag gjort att behöva lämna honom.”
Susans ansiktsuttryck avslöjade ingenting om vad hon tyckte eller tänkte.
”I alla fall så saknade jag honom väldigt mycket och till slut blev det för jobbigt så jag försökte låta bli att tänka på honom.”
Han behövde inte nämna att han först blivit ihop med Susan bara för att försöka distrahera sig. För han hade faktiskt varit kär i henne. Även om han inte älskade henne.
”Jaha.. var det du som bjöd hit honom till London också?”
”Nej. Jag hade ingen aning om att han skulle komma. Vi sprang bara in i varann.”
Hon nickade och sa ingenting mer för tillfället.
”Men jag har egentligen aldrig slutat ha känslor för honom. Och nu när vi träffades igen så kändes dom ännu starkare.” Han såg på Susan och den där ilskan glimmade till i hennes ögon igen.
”Är du kär i honom än?”
Nu kom det jobbiga.
”Jag älskar honom. Jag vill göra slut.”
Det kändes som timmar innan hon sa någonting och hon flög upp från soffan.
”Va?! Vill du göra slut med mig för att någon.. gammal pojkvän dyker upp?!”
”Han är inte bara ’någon’. Han betyder jätte mycket för mig. Jag tycker ju om dig också men det känns inte rätt mot varken mig själv, dig eller Logan att vara ihop med dig när jag älskar honom.”
Plötsligt började Susan gråta istället och det var så mycket värre än när hon skrek.
”Älskar du mig inte längre? Va?”
Han svalde och reste sig upp.
”Susan.. jag är ledsen att det blev så här.. Det är inte du som har gjort något fel. Det är bara det att jag älskar Logan.”
Han tog några steg mot henne men hon backade på en gång.
”Och när han har åkt hem då? Hur ska det funka? För du kan inte komma tillbaks till mig då Matthew!”
Han hade tänkt på det. Han visste inte hur dom skulle kunna ordna det här. Snart skulle Logan befinna sig långt bort igen. Men han älskade honom ändå och han tänkte inte vara ihop med Susan längre. Det skulle funka. Han visste det.
”Jag kommer inte tillbaka. Jag skulle aldrig göra så mot dig.”
Susan torkade bort tårarna och såg på honom igen.
”Då får du fundera ut någonstans att bo också”, sa hon och den kalla rösten var tillbaks. Men hon hade rätt. Det var hennes föräldrar som köpt lägenheten så den var i princip hennes.
”Jag ska göra det. Jag kan ringa till mamma imorgon och höra om jag kan bo där ett tag.”
”Idag. Du får ringa idag. Och när jag kommer tillbaks ska du helst vara härifrån”, sa hon och vände sen på klacken och gick ut i hallen. Efter en stund hörde han dörren slå igen med en smäll.

* * *

Jag satt i soffan och bet på naglarna. Det var inte ofta jag gjorde det men nu var jag nervös.
”Snart har du inga fingrar kvar”, log Jennie och satt sig bredvid mig i soffan. ”Det går säkert jätte bra.”
Jag såg på henne.
”Jag hoppas det.”
Jag slog på teven och försökte koncentrera mig på programmet men det gick inte särskilt bra. Så ringde det plötsligt och jag kastade mig på mobilen.
”Hallå?” flämtade jag fram.
”Hej, vad andfådd du låter”, sa mamma.
”Åh, hej mamma.”
Det var inte det att jag hade något emot att prata med mamma, men jag hade trott att det var Matthew.
”Hur har du det?” frågade hon.
”Det är bra. Lite kallt bara”, flinade jag.
”Jag kan tänka mig det. Har ni gjort något kul?”
Det var frestande att berätta att jag träffat Matthew igen men det var bäst att vänta med det tills jag visste helt hur det låg till.
”Jaa vi har varit på bio och stan”, log jag.
Vi pratade en stund till och sen fick Jennie ta över telefonen och prata en stund hon med. När hon la på tog jag snabbt mobilen igen och tittade nervöst på den.
”Vad vill du ha för mat ikväll? Jag har köpt köttbullar, köttfärssås och kyckling”, sa Jennie.
”Kyckling”, svarade jag snabbt men fortsatte titta på mobilen.
”Logan, han kommer ringa. Du behöver inte sitta och titta på mobilen hela tiden.”
”Jo”, mumlade jag.
Hon log lite och reste sig upp.
”Blir det bra med ris till?”
Jag nickade igen. Och så ringde det. Den här gången kollade jag vilket namn det stog och det var Matthew.
”Hallå?”
”Hej”, sa Matthew och jag hörde att han var dämpad.
”Hur gick det?”
”Hon.. skrek och sen grät hon och så skrek hon igen.”
Jag tyckte så synd om honom. Men samtidigt förstog jag Susan. Jag visste hur det kändes att bli lämnad av Matthew, även om vi inte hade gjort slut på det sättet.
”Okej.. hon kanske förstår bättre om ett tag.”
”Hon bad mig flytta i alla fall. Så jag ska ringa mamma.”
”Var du tvungen att flytta idag?” frågade jag förvånat.
”Jaa. Jag hoppas mamma och pappa är hemma bara. Jag vet att dom inte skulle ha något emot att jag kommer hem men det skulle kännas bättre att prata med dom innan än att bara åka hem dit”, sa han.
”Men kom hit då. Jennie skulle inte ha något emot det. Så hinner du prata med dina föräldrar.”
”Säkert?” frågade Matthew och lät genast gladare.
”Jaa, självklart. Ska jag komma och hjälpa dig med väskorna? Eller är Susan hemma?”
Hon skulle nog inte vilja se mig där hemma.
”Nej det är hon inte. Men jag klarar det, du kan väl komma ner och öppna åt mig sen bara. Och tack.”
Jag log och nickade.
”Ring när du är här.”
Jag gick in i köket där Jennie hade börjat med maten.
”Är det okej om Matthew sover här?”
Hon vände sig om och såg på mig.
”Självklart. Hur hade det gått?”
”Inte så jätte bra tror jag. Och han var tvungen att flytta idag.”
”Oj. Det lät inte lätt. Men det är klart han får sova här. Så länge han behöver.”
Jag log och kramade henne snabbt.
”Tack Jennie.”
Jag hjälpte till med kycklingen och dukade sen till 3 personer. Matthew hade säkert inte ätit.

”Matthew är här utanför nu”, sa Jennie från fönstret och jag skyndade mig ut i hallen och sen ut i trappuppgången efter att jag tagit på mig skorna.
”Hej”, sa jag när jag öppnat dörren och kramade om Matthew.
”Du ska få en riktig kram när jag ställt ifrån mig dom här”, flinade han och nickade mot väskorna.
Vi gick upp till lägenheten och när Matthew ställt ner väskorna och tagit av sig jackan kramade han om mig.
”Jag älskar dig Logan”, sa han tyst.
”Jag älskar dig med.”
Vi stog länge och höll om varandra.
”Det kommer bli bra”, sa jag tyst och släppte honom.
Han log och nickade.
”Vi kommer klara det.”
Och den här gången skulle det stämma.

”Vill du ha kyckling och ris? Vi ska alldeles snart äta”, sa jag.
Han log och nickade.
”Det låter jätte gott.”
När vi kom in i köket ställde Jennie skålen med ris på bordet och vände sig sen om mot Matthew.
”Hej Matthew, jag hörde vad som hänt”, sa hon och såg medlidsamt på honom. ”Men du ska se att det ordnar sig.”
Han log och nickade.
”Jaa. Tack för att jag får sova här”, sa han och satt sig vid bordet.
”Så länge du behöver.”
Jennie och Matthew hade ju också känt varandra länge eftersom jag och Matthew i princip suttit fast i varandra förut.

”Det lät verkligen som att hon tyckte att jag hade.. lurat henne på något sätt.. men det har jag ju inte. Jag ville bara vara ärlig. Och det är ju dig jag älskar. Men jag visste ju inte att du skulle komma hit och att det skulle bli så här. Så jag hade ju omöjligt kunnat berätta det för henne tidigare”, sa Matthew.
Vi satt i soffan under täcket och pratade. Och det hade vi gjort ett bra tag nu och det började mörkna ute.
”Det var bra att du var ärlig. Det kommer hon också tycka sen. För du ångrar dig inte va?”
Han skakade på huvudet.
”Inte en sekund. Det är dig jag vill vara med”, log han.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
SoGetLost - 5 nov 09 - 11:29- Betyg:
kaffe i pappersmugg<333:D
*jätte glad igen*:D:D skit söta ju:) mejla nästa:)
WalkingTheDemon - 4 nov 09 - 20:31- Betyg:
Braaaa :'D
Fiiiaaas - 4 nov 09 - 19:07- Betyg:
åhhh så gulliga dom e

mejla
Mp3 - 4 nov 09 - 18:24
Mååååååh.

Så söt. Så söt.
Pumisa - 4 nov 09 - 17:46- Betyg:
Jättebra ^^

Skriven av
ilenna
4 nov 09 - 16:57
(Har blivit läst 273 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord