Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(M/M) joel och nathan del 7 (before)

nu tycker jag att jag är lite duktig som skrivit en till del idag ;) fast jag vet inte om den är särskilt bra -.- men kommentera i alla fall :)
och tack för alla kommentarer på den förra delen :)



Jag visste inte hur länge jag hade legat på golvet i Nathans rum när mobilen började ringa. Tårarna rann fortfarande och jag höll brevet krampaktigt mot min bröstkorg. Jag släppte det ändå efter en stund och tog upp den ringande mobilen. Jag kunde inte ens se namnet genom tårarna. Såret jag haft inom mig hade rivits upp och blivit tusen gånger större och djupare.
”Hallå?” fick jag fram.
”Joel? Vart är du gubben? Har det hänt något?” frågade mamma oroligt.
”Jag.. är hos Nathan”, hulkade jag fram och såg ner på brevet. Jag klarade inte ens av att sitta utan sjönk liggande ner på golvet igen.
”Men lilla vän. Jag kommer. Det var över två timmar sen du gick.”
”Nej!” sa jag och hulkade till igen. ”Nej kom inte. Jag kommer hem snart.”
Jag behövde vara här ensam. Även om det kanske skulle ta kol på mig.
”Är du säker? Jag kommer gärna annars”, sa mamma oroligt igen.
”Jag kommer snart”, sa jag tyst och la på.
Jag hade ju vetat när jag gick till huset att Nathan var borta. Men det kändes inte lättare för det. Jag var precis lika ledsen och rädd som den där förra kvällen. Jag tog tag i brevet igen och lät tårarna rinna. Och Nathan tyckte jag var stark.. Jag kände mig som den svagaste personen i världen. Men så reste jag mig ändå upp. Jag vek ihop papperet och la det i fickan och gick sen fram till garderoben och tog ut Nathans skjorta. Jag snyftade till igen och gick sakta mot dörren. Jag behövde inte hans kläder för att minnas hans lukt men jag ville ha den ändå. På så sätt fanns något från Nathan hemma hos mig. Något som aldrig skulle tas ifrån mig.


”Sa du inte att du var trött på ditt rum?” frågade Nathan och tog några steg runt om i mitt rum. Själv låg jag i sängen. Jag kände mig helt mätt av den där muffinsen.
”Jo.. det är så tråkigt.”
”Vi kan måla om det! Jag tror det kan bli skitbra”, log han. ”Vilken färg vill du ha?”
Jag flinade lite och såg på honom.
”Svart kanske. Med en fondvägg?”
Just nu var mitt rum vitt och tråkigt. Nathan nickade.
”Det är ingen dum idèe. Vi kanske kan behålla en av väggarna som fondvägg då? Vitt är väl snyggt till svart?”
Jag såg mig omkring och nickade. Det skulle kunna bli riktigt snyggt.
”Jo vi kan testa det”, log jag. ”Men vi har varken färg eller penslar. Är inte sånt asdyrt?”
Nathan suckade lite.
”Jo antagligen. Men jag kan kolla hemma om vi kanske har några penslar i alla fall”, sa han och tog upp sin mobil. Hans mamma hade skickat ett sms för ett tag sen om att han behövde komma hem för att dom skulle åka på kalas hos hans farmor. Nathan gillade inte sin farmor. Hon var inte en sån där snäll tant som sa ’Här ska du få en slant.” Och ’Vad stor du har blivit!’. Hon var mer lik butter i snövit och dom sju dvärgarna. Jag hade träffat henne en gång och det räckte.
”Okej vad bra. Ringer du när du är tillbaks?”
Han log och nickade.
”På en gång”, sa han och pussade mig mjukt innan han tog upp sin väska. ”Hejdå så länge”, log han och försvann sen ut från mitt rum.
Det blev alldeles för tyst och tråkigt så jag slog på en skiva och startade datan. Jag la mig ner i sängen igen och väntade på att datan skulle ladda klart. Det var faktiskt en bra idèe av Nathan att måla om rummet. Det skulle nog göra stor skillnad. Jag loggade in på msn och klickade sen in mig på en av färgaffärernas hemsidor. Det kanske stog priser där. Det kom upp en ruta på msn om en förfrågan av någon som ville lägga till mig. Jag hade ingen aning vem det var men accepterade ändå. Jag kollade sen på hemsidan igen efter svart färg. Förhoppningsvis kunde Nathan hitta penslar. En ny ruta kom upp på msn och den här gången var det någon som ville prata med mig. Jag klickade upp rutan och kände igen mailadressen från den som nyss velat lägga till mig. Och jag kände igen bilden. Han kanske var en stalker ändå.

mr. Brightside säger:
Hej! :) Tänkte att det var lättare att prata här än på bilddagboken. Och du hade ju ändå din msn där ;) Jag är Mike alltså.

Die die kitty säger:
hej, jo jag förstog det.

Vad ville han hela tiden?

mr. Brightside säger:
Din pojkvän verkade inte så glad (a) hoppas jag inte gjorde något dumt. Men det var ju gulligt av han att bjuda på frukost :)

die die kitty säger:
du kanske missuppfattade det, han var inte sur :)
jo han är världens gulligaste (L)

Hah! Nu borde han väl ge sig.

mr. Brightside säger:
Det tror jag nog att du är ^^
Vad gör du?

die die kitty säger:
försöker hitta någon billig färg att köpa -.- du råkar inte veta någon bra affär?

mr. Brightside säger:
Oh vad ska du måla?
Jo det råkar jag faktiskt göra. Min pappa jobbar som målare ;)

die die kitty säger:
mitt rum. svart ^^
Okej.. och han köper från en bra affär?

Kunde han inte bara säga namnet på en gång istället för att.. dra ut på det?

mr. Brightside säger:
Han beställer från nån hemsida, men vi har typ ett ton färgburkar i garaget X) Du skulle ha svart? Du kan säkert få köpa billigt av pappa.

Jag bet mig lite i läppen. Det hade varit mycket bättre om han bara sagt en affär. Han kanske till och med lurade mig bara för att få ses? Men nej det kunde han väl ändå inte göra.

die die kitty säger:
okej, men annars kan jag nog hitta någon annanstans ^^

mr. brightside säger:
Nej men det är väl onödigt ^^ Jag kan höra med pappa på en gång.

Och en kvart senare hade vi, eller rättare sagt Mike, bestämt att vi skulle ses vid affären en bit bort och sen gå hem till honom så att jag kunde få köpa färg från hans pappa. Det kändes verkligen konstigt men om jag kunde få billig färg så var ju det bra. Jag visste dock att Nathan inte skulle gilla det här. Men han slapp ju följa med i alla fall. När jag kom fram till affären såg jag en kille stå med ryggen mot mig. Iklädd ett par jeans och en grå jacka.
”Mike?”
Han vände sig om och log som om det var 10 år sen vi sågs.
”Tjena Joel! Jag visste inte från vilket håll du skulle komma.”
Jag log lite och nickade, faktiskt lättad över att han inte visste vart jag bodde.
”Åt vilket håll bor du då?” frågade jag.
”Hitåt”, flinade han och började gå.
Hans hus låg inte så långt ifrån Chrilles och det var ett ganska stort hus med tillhörande garage. En blå bil stog parkerad på uppfarten. Mike tog med mig till garaget och han hade rätt. Det var jätte många färgburkar där inne.
”Shiet”, flinade jag. ”Det är som en färgaffär.”
Han flinade tillbaks och nickade.
”Jag vet. Ganska praktiskt när man behöver något. Vi målade om i vardagsrummet för inte så länge sen.”
Jag hittade en svart färgburk, eller en liten hink rättare sagt. Jag hajade till lite när jag såg Mikes ingående blick.
”Vad?”
”Nej jag fastnade bara lite med blicken. Dina jeans är snygga, men jag tror faktiskt att det är just du som gör dom snygga”, sa han lite fundersamt och flinade sen.
Jag rodnade lite och såg snabbt ner. Varför skulle han säga sånt där för? Jag hörde hans steg närma sig och såg upp igen.
”Och du är väldigt söt när du rodnar faktiskt”, flinade han.
Jag svalde hårt och försökte skratta.
”Jaa jätte söt. Verkligen. Så hur gick det med den där killen från festen?” frågade jag snabbt och tog ett lite bättre tag om hinken.
”Killen från festen?” Han såg lite undrande ut. ”Jaha han. Nej honom har jag inte pratat något med”, log han. ”Vilket får mig att tänka på din pojkvän som släppt taget om dig igen! Han borde inte göra det. Inte när han har en sån söt kille. Både till utseendet och personligheten”, sa han lite fundersamt och drog sin tungpiercing mot tänderna.
”Alltså tack eller något. Men Nathan vet att han kan.. släppa mig, utan att jag är med någon annan.”
Jag skulle inte ens behöva säga det där. Mike flinade lite och nickade.
”Så klart. Har du hittat färgen du ska ha?”
Vi gick ut från garaget och upp mot huset. Jag sneglade lite mot Mike och han såg fortfarande lika glad ut. Han var sminkad idag med. Och det bruna håret var lite ostyrigt. Jag var väl tvungen att medge att han såg bra ut. Jag stannade på trappen och lät Mike öppna dörren. Hans pappa kom ut i hallen och log vänligt mot oss.
”Hallå, det var du som ville ha lite färg?”
Han såg ut att vara i medelåldern. Lite gråaktigt hår, några rynkor vid ögonen och ganska lång.
”Jaa, om det är okej”, sa jag och höll fram hinken.

Det blev betydligt billigare än vad det skulle ha blivit i en affär och jag tackade så mycket.
”Jaa det är nog bäst jag går hem nu”, sa jag vänd emot Mike. ”Men tack.”
Mike log och nickade.
”Bara kul att kunna hjälpa till.”
Jag såg på honom och nickade och la sen handen på handtaget för att öppna, och lika fort drog jag bort handen igen. Mike måste ha tagit i handtaget bara någon sekund innan mig vilket resulterade i att jag lagt min hand ovanpå hans. Han drog bort sin hand lika fort och såg faktiskt en aning generad ut. Jag såg ner och öppnade snabbt dörren.
”Hejdå då”, sa jag och skyndade mig nerför trappen med hinken i handen. Mike skulle säkert få för sig att jag gillade honom snart bara för att jag verkade så nervös. Och då skulle det bli ännu mer fel.

Väl inne på mitt rum igen började jag plocka ner affischer från väggarna. När jag hörde mammas steg från nedervåningen kom jag på att det kanske kunde vara bra att fråga henne först.
”Mamma?” ropade jag.
”Jaa? Vad är det?”
”Är det okej om jag målar om mitt rum?”
”Om du vad?”
Jag hörde hennes steg i trappen och sen kom hon in på mitt rum.
”Jag och Nathan tänkte måla om mitt rum. Är det okej?” frågade jag igen.
Hon såg sig omkring på mitt rum och sen på mig.
”Det är väl inget fel på vitt. Vad tänkte du måla för färg?”
”Svart.. med en vit fondvägg”, sa jag och såg spänt på henne.
Jag väntade mig inte direkt att hon skulle le och säga att det var en jätte bra idèe. Men jag hoppades i alla fall att hon skulle gå med på det.
”Svart?! Men Joel, det finns väl någon annan färg du kan välja? Svart blir ju så dystert.”
Men jag gillade svart. Och det behövde inte alls bli dystert. Det skulle bli skitsnyggt.
”Men.. Jag har redan köpt färg”, log jag och mamma kunde inte låta bli att le lite hon också.
”Så egentligen spelar det ingen roll vad jag säger?”
Jag flinade och skakade på huvudet och tog ner ännu en affisch. Efter en stund gav hon med sig.
”Okej då, om du verkligen låter en av väggarna vara vita så att det blir lite ljus på rummet i alla fall.”
”Jag lovar.”

Så nu var färgen fixad, godkännandet från mamma, och väggarna snart tomma. Det var bara Nathan och penslarna som saknades. Jag hade lagt ut tidningar på golvet och dragit på mig en gammal t-shirt som jag ändå inte använde. Väggarna var väldigt släta redan så något spackel skulle inte behövas. Fastän jag väntade på att Nathan skulle ringa ryckte jag till när mobilen väl började ringa.
”Hej”, log jag och hörde därefter Nathans röst.
”Hej. Nu är jag äntligen hemma. Jag tänkte allvarligt rymma!”
Jag skrattade lite.
”Jag tycker faktiskt synd om dig. Hittade du några penslar?”
”Jaa flera stycken. Jag kommer över till dig nu.”
”Okej bra, hejdå.” Jag skulle precis lägga på då jag hörde Nathans röst igen.
”Jo du, jag tror du kommer vara en väldigt sexig målare”, sa han och skrattade lite innan han la på.

När Nathan kom in på mitt rum satt jag på golvet och försökte bända upp locket till hinken med en kniv.
”Jäkla skit”, muttrade jag och såg upp på honom. ”Vi får hacka hål i den. Det går inte att öppna den.”
Han skrattade lite och la ifrån sig penslarna.
”Ska jag hjälpa dig?”
Han lossade mjukt kniven från min hand och försökte även han öppna hinken.
”Vilken färgaffär gick du till?” frågade han och koncentrerade sig på hinken och försökte få loss locket. Jag ville inte ljuga för Nathan men det kändes inte bra heller att säga att jag träffat Mike.. igen.
”Hallå?” flinade han och såg på mig.
Jag log lite.
”Mike hade lagt till mig på msn.. och så sa han att hans pappa var målare och hade massa färg hemma.”
Nathan stannade upp lite i försöket att öppna hinken och såg på mig.
”Vadå var du hem till honom?”
Jag nickade.
”Jaa jag fick den billigare.. Så jag tyckte det var bra.. Men han är verkligen dryg.”
”Alltså.. Jag vet att du inte kan rå för att han skriver till dig. Och det var inte ditt fel att han kom till fiket. Och det är klart att fler än jag tycker att du är snygg. Men du gick hem till honom bara så där? När jag var borta?”
Jag gillade inte Nathans tonfall. Och den där glada blicken var borta. Han fick det att låta som att jag smugit bakom ryggen på honom. Och det hade jag väl ändå inte.. Jag hade ju inte direkt smitit hem till Mike för att hångla upp honom.
”Men.. Färgen blev ju billigare. Och det var inte som att jag tyckte det var kul att vara där med honom”, började jag.
”Du kunde väl ha väntat på mig annars”, sa Nathan, fortfarande med ett lite dämpat tonfall. Han fick loss locket och såg på mig igen, utan något leende.
”Det kändes inte nödvändigt. Jag skulle ju bara hämta färgen. Det gick jätte fort.”
”Men han hann säkert säga hur het han tycker att du är? Han försökte säkert göra något också.. han skrev ju att han ville testa dina läppar”, mumlade han.
Jag ville inte att han skulle låta sur mot mig. Det var ju inte mitt fel att Mike gång på gång sa eller visade att han tyckte om mig. Och jag hade absolut inte besvarat något utav det.
”Du får väl prata med honom istället! Det är inte mitt fel”, sa jag, lite högre än vad jag tänkt.
Nathan såg en stund på mig utan att säga något.
”Skit samma.”
Jag såg lite surt tillbaks på honom och tog sen upp en av penslarna. Jag lyfte bort hinken till ena väggen, doppade penseln i färgen och började sen måla. Jag kunde göra det minst lika bra utan Nathan. Jag tvingade mig själv att inte vända mig om och kolla vad han gjorde. Den här gången hade det faktiskt varit han som var dum. Jag fortsatte dra långa tag med penseln och det blev faktiskt riktigt bra. Efter en stund hörde jag Nathans steg bakom mig men jag vände mig fortfarande inte om. Sen hörde jag hans röst alldeles intill örat.
”Du är faktiskt väldigt sexig när du målar.”
Jag kände hur hela jag mjuknade lite när jag kunde känna hans andetag alldeles mot halsen. Men jag vände mig ändå inte om.
”Du jag är ledsen, det var dumt av mig att bli så sur”, sa han och la försiktigt händerna på mina höfter. Och jag råkade måla lite snett.
”Jaa det var faktiskt”, sa jag och vände mig om.
Han såg på mig med sina vackra ögon och jag såg ångern i dom.
”Jag blev bara lite orolig att du skulle tycka han var bättre än mig.. Han kysser säkert bättre. Och är jätte rolig.”
Jag la ena armen om honom då jag inte ville att han skulle få färg på sig, och kramade honom.
”Jag tror inte han kysser bättre än dig och jag vill ändå inte testa. Du vet att jag älskar dig Nathan, du är bäst”, log jag. ”Även om du är dum som inte fattar att du är underbar”, la jag till med ett flin.
Nathan såg på mig, fortfarande med händerna på mina höfter.
”Det är du som är bäst. Jag är ledsen, jag ska inte göra det igen. Du kan väl bara berätta om du tänkt träffa honom igen? Så är jag.. förberedd.”
Jag släppte honom och nickade.
”Jag har inte tänkt träffa honom igen. Även om han säkert kommer fortsätta stalka mig”, flinade jag och doppade penseln i hinken igen. ”Hjälp till nu. Du kan ta den där t-shirten”, sa jag och pekade på den jag tagit fram till honom. Jag vände mig sen om och fortsatte måla. När Nathan sen ställde sig en bit bredvid mig och började måla såg jag att han inte tagit på sig t-shirten utan bara dragit av sig sin egen.
”Och du sa att jag var sexig som målare”, mumlade jag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
NeMriA - 4 okt 09 - 16:27
de är så söta <3
WalkingTheDemon - 3 okt 09 - 18:31- Betyg:
BRA :D <3
Jurrie - 3 okt 09 - 18:18- Betyg:
Åååååh:D Skit bra! ^^ Läääängtar efter nästa del! xd
chicada - 3 okt 09 - 14:42
SuperB!!:O<3 Väntar spännt på nästa del..;)
xXfreaKo - 3 okt 09 - 14:41
haha. det sista vatt jue roligt ;DD
skit bra verkligen, som vanligt (a)

mehjla nästa :)
Pumisa - 3 okt 09 - 00:22- Betyg:
sista meningen fick mig att skratta såhär: hohoho
inte tomte utan mer som... pedofil xD
SoGetLost - 2 okt 09 - 22:45- Betyg:
jätte jätte bra:D:D jätte jätte glad du fortsatt skriva:D:D:D meeeer:D

Skriven av
ilenna
2 okt 09 - 21:47
(Har blivit läst 289 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord