(M/M) I varje andetag - kapitel 10 |
Kors i taket! Två kapitel på samma dag, det är sjukt för att vara mig.
I alla fall, tack för kommentarerna. De är liksom fantastiska.
Och ifall någon minns det så sade jag vid kapitel 5 att var femte kapitel skulle vara helt annorlunda och ja, detta är kapitel tio och därmed annorlunda.
Kapitel 10
Jag har mött skönheten själv med gudomliga läppar kyssandes emot mina och fingrar dragandes genom mitt hår. Skönheten den vackra med tårspår i ansiktet. Den fagra man vars liv innehåller synnerligen för mycket smärta. Skönheten själv är för bra för att vara trasig.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man är en varelse skapad för att uträtta underverk. Uträtta underverk för ingen annan än mig. Ett uppdrag han lyckats göra raka motsatsen till.
Förstod du hur ont det gjorde i mig av att se dina tårar rinna? Att det kändes som om en rysligt ond varelse stack en kniv i mitt bröst, träffade rakt i hjärtat och vred om. Att allt jag ville göra var att sudda ut sina tårar och ta din smärta och placera den hos mig själv. Förstod du det, Christoffer?
När jag såg människan sitta där, ihopsjunken med ansiktet gömt i händerna, visste jag att det var du, trots att jag inte ville tro på det. Jag ville inte veta att du var lika trasig som jag själv, men jag insåg det då. Att du var en trasighet med lagat yttre och krossat inre.
Hold your head up high
And this pain will die
Somehow, somewhere, just try
You're living in the dark
Where no one can see your tears
But hold your head up high
Din sorg fick mig att tänka över min egen sorg och jag kom fram till att jag skulle kunna dubbla den ifall jag på så vis kunde laga dig. Jag skulle ha klarat av det, för din skull. Dina tårar plågade och krossade mer i mig än allt annat – och då kände jag dig inte ens.
Jag vet inte hur jag vågade dra in dig till mitt hem, eller min brors hem rättare sagt, men att lämna dig kvar ensam var inte ett alternativ. Du kunde ha fräst åt mig och bett mig fara åt helvete, men du gjorde det inte. Troligtvis skulle du gjort det ifall situationen varit annorlunda, för jag såg hatet i dina ögon då min bror presenterade oss för varandra.
Du försvann direkt efteråt, lämnade festen, som jag senare skulle få veta att det var din bästa vän som arrangerat. Allt bara för att du inte ville vistas i min närhet. Du avskydde mig som pesten.
Ändå kysste jag sig där på min säng och ändå, till min obeskrivliga glädje, besvarade du kyssen. Min tunga lekte med din.
Det var du som drog dina fingrar genom mitt hår. Det var din kropp jag pressades emot och det var dina andetag jag kände emot min hals.
Come on let me hold you, touch you, feel you,
Always
Kiss you, taste you, all night
Always
Come on let me hold you, touch you, feel you,
Always
Kiss you, taste you, all night
Always
Jag gjorde det jag lovar mig själv för att inte göra. Jag gav efter för begäret. Begäret av att bruka min drog. Du var min drog från allra första början och som alla droger finns det nackdelar med att använda dem. Mitt hjärta skrek av saknad och om nätterna kunde jag inte sova av smärta. En smärta som uppstod pågrund av att jag inte hade tillåtelse att vända mig om och vidröra dig, för du fanns inte liggandes bakom mig i min säng.
I wish you were here
I wish you were...
I wish you were here
I wish you were here
I wish you were...here
Wish you were here
Trots att jag inte ville det, hade du väckt ett hopp inom mig. Ett hopp om att jag faktiskt, en gång till, kunde få chansen att bli älskad av en annan människa. Jag ville inte hoppas av den enkla anledningen att hopp alldeles för ofta minskar allt mer för att tillsist sluta att upphöra helt. Då var det bättre att jag ensam förälskade mig i dig än att du skulle besvara min kyss. Fast jag kan inte neka att jag var över att du faktiskt gjorde det.
Kunde du tänka dig Christoffer att dina skogsgröna ögon var det vackraste jag sett i hela mitt liv? Kunde du förstå att jag att jag hela tiden ville vara med dig, men att jag inte vågade för hatet som strålade ut ur skogens källor? Att dina ögons hat skrämde iväg mig.
Jag har mött skönheten själv med en kropp vacker nog att dö för och med honungslen mörk röst. Skönheten den vackra med bländande blick och värmande andetag.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man för fantastisk för att vara sann, för otrolig för att existera. Borde egentligen skratta och le, men det krossade inre förhindrar det att inträffa.
Låtarna som var med: Nomy – Hold your head uo high, Blink 182 - Always och Incubus – Wish you were here
Ja, detta var då det här och ja, kommentarer är alltid lika trevlig att läsa.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Andastyst - 16 okt 09 - 23:22- Betyg:  | | *grinar som en bäbis* *hinner inte kommentera utan hoppar på nästa del* | | idantica - 4 sep 09 - 20:34 | | åh! det här är så bra. så bra så bra så bra! och vad jag älskar ditt upplägg av allt, helt underbart | | NeMriA - 2 sep 09 - 21:13 | jag håller med Haley typ till sådär 100%
på saken inom parentes också. hrm. | | WalkingTheDemon - 2 sep 09 - 13:00 | | Bra :)) | | EMORAiNBOW - 1 sep 09 - 21:59 | | Du vet att jag älskar dig och dina verk... men ändå känner jag för att det behöver skrivas ännu en gång: JAG ÄLSKAR DEN HÄR HISTORIEN!!! Den är så fruktansvärt unik och genomtänkt och jag älskar varje ord, varje stavelse, kan inte vänta tills jag får läsa nästa del. Och jag är så nyfiken på att veta vart det gick snett, hur det blev så fel mellan dem... Åh, du har gjort mig frustrerad här!! Och det är bra, tro det eller ej ;) |
|
|
|
