Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

( TH FF ) First sight ( del 7 )

här kommer en till del på First sight, den här är längre XD
komentera gärna <33




~ Courtney ~


Jag ville inget heldre än att stanna hemma första dagen. Mamma blev så glad av att jag sagt ` Ja ´, om jag sa nej nu skulle det såra hennes känslor.
Jag ville inte såra henne heller men jag ville inte heller följa med, vad skulle jag ha för nytta av det? Träffa mammas vänner, jag har aldrig riktigt haft några egna vänner.
Alltid varit den udda, utstötta tjejen som alltid blev retat, som alltid blev utskämd för hela skolan, det var hemskt.
Jag skakade av mig dem minnerna, jag ville inte tänka på dem. Men mitt liv var tråkigt, inget hände, bara samma saker hela tiden.
Mamma, Liza, har alltid stöttat det jag gör som yrke. Jag får knappt mycket stöd av någon förutom mamma.
Alla hade retat mig för det jag ville bli, när jag var yngre, det jag ville göra när jag blev äldre. Dem sa att jag aldrig kunde bli något för jag var phsykiskt sjuk. Jag hade alltid ignorerat deras idtiotiska ord.
Dem hade retat mig för jag ville bli en danserska men jag nådde mina mål. Jag blev och är en danserska i moderndans, jag var stolt över det.
Jag brukade träna i vårat garage där mamma gjort om till en dans studio, det fick jag i 15-års present.

" Hur är det? " frågade en trevlig, familjär röst. Jag kollade ut ur fönstret och märkte att bilen rörde sig. Jag hade inte märkt när motorn startade och lämnat vårt hus, vägen, kvarteret.
Jag öppnade munnen för att fråga vart vi var påväg men kom ihåg att vi var påväg till mammas väninna Simone istället log jag och svarade.

" Bra, bara bra " svarade jag mamma och kollade ut genom fönstret igen. Det var fin utsikt. Vi körde förbi kusten, träden blåste i vinden, båtarna reflekterade mot vattnet så ett blankt ljus syntes på vattenytan, det var fint.
Jag visste att mamma skulle fråga hur det gått med dansen, det gjorde hon alltid när jag kommit hem från en resa eller semester.
1, 2, 3 , tänkte jag och väntade på mammas typiska tradition fråga.

" Courtney " sa mamma och det lät inte som en fråga, jag visste redan vad hon skulle fråga men jag tänkte inte avbryta henne.

" Ja? " sa jag och log. Jag tror inte mamma vet om att hon frågar den frågan efter en resa eller när jag varit borta från hemma.

" Hur går det med dansen? " frågade mamma och log åt mig, jag log men åt frågan och inte åt henne.

" Det går bra " sa jag och det gjorde den också. " Jag har varit på 2 auditions " sa jag entusiastiskt. Dans fanns i mitt blod, jag älskade det. Mamma hade varit en danserska i Hip-hop, man kunde inte riktigt föreställa sig det.
Mamma har alltid varit den spralliga " tjejen ".

" Jaså? hur gick det? " frågade mamma och verkade studsa av glädje.

" Jag vet inte, ingen har hört av sig än " sa jag, min röst lät besviken men det var inte något man reagerade på.

" Åh " sa mamma bara och kollade på vägen igen. Det kändes som om vi hade åkt i bilen i flera timmar eller så var det bara jag som hallucinerade.
Mammas röst lät mer besviken än vad min gjort tidigare i konversationen. Jag kollade på vägen framför mig, jag hade ont i huvudet så kanske om jag kollade på vägen tillräckligt länge skulle den sluta.
Mamma svängde in på ett kvarter där det såg ut som att inte många bodde där, bådde den där Simone här?

" Här är vi " sa mamma enkelt och log, hon svängde in på en uppfart som var väldigt vacker.
Röda rosor som klängde sig i runt varandra, den gröna trädgården med två äppelträdi mitten. Huset var i sig väldigt fin, vit med blåa knutar. Mamma log glatt för sig själv och stängde av motorn efter vi parkerat.
Hon öppnade dörren och klev ur, hon stängde den men en smäll som kanske till och med kunde höras för döva.
Jag öppnade min egen dörr och suckade, jag ville vara hemma, jag stängde dörren efter mig och gick hasandes efter mamma. Mamma skuttade glatt upp för den lilla trappan som ledde till dörren, jag följde efter henne men inte lika glatt.
Mamma log och knackade på dörren.

" Kom igen, Courtney, snabba på " sa mamma och hennes leende försvann och blev till en seriös min. Jag kollade upp på mamma och tog två steg i taget för att komma upp för trappan snabbare.
Jag ställde mig bredvid mamma och lade armarna i kors, jag ville hem. Vi hörde fotsteg och sedan att lås som vreds om och dörren öppnades.

" Liza, kom in, kom in " sa en kvinna som atnagligen var lika gammal som min mamma. " Ahh, du måste vara Courtney " sa kvinnan och sträckte ut handen, jag tog hennes hand och skakade den.

" Japp, det är jag " sa jag, min röst tveksam. Hon släppte min hand.

" Jag är Simone " sa kvinnan och gjorde en gest som välkomnade oss in. Jag nickade åt Simone och log, jag var precis påväg att ta av mig skorna. " Nej, behåll skorna på " sa Simone och gick förbi mig, mamma följde efter henne med glada steg.
Jag behöll skorna på och följde efter mamma och Simone, hon verkade trevlig.

" Mina söner kom hem från Italien idag " sa Simone, jag satte mig ned på en redan utdragen stol vid köksbordet.

" Jaså, det gjorde Courtney också " sa mamma och nickade mot mig, jag spärrade upp ögonen i förvåning, nej, nej, jag hade fel.

" Hmm, vad kul jag ska hämta dem " sa Simone och försvann ifrån rummet. Rummet kändes trevligt och varmt, det var ett köksbord i mitten av rummet, där jag satt, spis, diskho, och allt lite längre bort bredvid varandra. Tre stora fönster i bakre delen av rummet så man såg mammas bil.
Det var ett trevligt litet hus, tyckte jag. Fotsteg hördes igen men den här gången var det fler än ett par. Jag hörde att ett par fotsteg lät mjuka och kvinnliga medans två andra slog i trappan lite hårdare.
Simone kom in i rummet igen med två personer bakom sig.


~ Tom ~

Just precis där satt hon, hon satt där med ansiktet i händerna. Hon kollade upp när mamma, Simone, kom in i rummet. Hon var så vacker.
Hennes blonda hår var utsläppt och luggen låg över hennes panna, jag kunde föreställa mig lukten igen. Den där hallon liknade, söta lukten.
Hon hade samma kläder - en röd långärmad T-shirt, ljusa, bleka jeans - jag log. Chansen hade varit 1 mot 100 och den ynka chansen vann.

~ Courtney ~

Jag stelnade till, inte i skräck utan i förvåning. Simone var den Simone och hennes söner var dem sönerna. Jag drog ena handen över ögonen för att kolla om det här verkligen hände mig.
Jag vet inte vad för slags känslor jag kände, en jag dock kände igen var att jag kände mig lättat. Jag kände mig lättad på något konstigt sätt, jag var lättad för att nu visste jag var han var.
Hon log mot mot mig och jag var tvungen att le tillbaka mot honom. Jag hörde Simones babbel i bakgrunden, han, Tom, han var den ända jag kunde se på.



Vad tycker ni?
Komentera gärna <33
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
xDOLPHiNx - 11 sep 09 - 22:57
iiiiih! :D
Matildaaaz - 27 jul 09 - 20:35- Betyg:
Gryyym <33
izzzzy - 21 jul 09 - 12:43
jaa, självklart <33
Sandra353 - 21 jul 09 - 11:07- Betyg:
Jätte bra och jäte läntar tills nästa del, mejlar du då?
izzzzy - 21 jul 09 - 09:24
Of course <3
snovit1 - 20 jul 09 - 22:35- Betyg:
Bra :D:D Men kan det inte komma från alla te snast ? (aaa)
Älskar den!! Meila gäna nästa:D<3

Skriven av
izzzzy
20 jul 09 - 19:46
(Har blivit läst 335 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord