( Twilight ff ) Bree ( Serie 1, del 14 ) |
Jaha, några orkar visst inte läsa på engelska så det blir väl svenska här då.
Komentera gärna <33
Del 14
Joseph hållde mig tillbaka. Jag visade mina tänder och sparkade med fötterna på golvet. Carlisle och Esme, Edward och Bella, Alice, Carmen och Elzear uppstog framför oss. Dem såg mig och Esme gick över i panik direkt.
” Vad hände? ” frågade Esme och strök mig över håret.
” Ja, Emmett ” tvekade Joseph, tvekade om att berätta för dem ” Ja, Emmett liksom överaskade oss ” sa han tillslut och skrattade, hans skratt lät falskt och oroligt.
” Edward, gå och hitta Emmett ” beordrade Carlisle och vinkade iväg Edward. Edward nickade bara och försvann ut igenom bakdörren i köket.
” Bree? Bree, du måste lugna ner dig ” sa Alice och försökte hålla mina ben stilla, hon fick ett stadigt grepp om mina ben och höll dem stilla. Jag försökte sparka av henne med lyckades inte så bra, mina knän rörde sig men inte mina fötter. Tillslut gav jag upp att sparka, Joseph kysste min panna när jag inte rörde mig så mycket, han sa åt mig att lugna ner mig, sluta bråka, Jag gav upp, låg still, rörde mig inte och stängde mina ögon. Jag vilade mitt huvud på Josephs axel, jag låg så still att mänskliga ögon skulle tro jag var död.
” Bree ” frågade Alice mig ” Bree? Kan jag släppa dig? ” frågade hon och hennes grepp blev lättare. Jag svarade henne inte, ignorerade henne. Jag andades regelbundet och dem visste att jag inte kunde sova, jag önskade verkligen att jag kunde.
“ Bree? “ frågade Joseph, hans röst var precis vid mitt öra. Jag mm-ade en gang men öppnade inte ögonen. Han kysste min pappa, lättad.
“ Vi kommer släppa dig nu, okej? ” frågade Joseph. Jag svarade inte. ” Okej? ” frågade han igen.
” Okej ” svarade jag honom och öppnade ögonen. Alice grepp om mina fötter blev lösare, jag rörde mig. Alice reagerade väldigt snabbt och sedan var hennes grepp tillbaks, jag kollade upp.
“ Jag stretchade bara “ sa jag och hon mimade ` förlåt ´. Hon släppte taget om mina fötter, jag tog stöd av Josephs knä för att ställa mig upp. Jag var fortfarande arg på Emmett, även om jag redan visste hur han blev. Elzear var inte förvånad, han observerade oss bara och Carmen var bredvid Bella med en arm om hennes axlar. Rosalie och Jasper, Kate och Tanya var dem ända som inte sett min scen. Jag rättade till mina kläder, jag hade fortfarande min jacka på, och kollade på alla ansikten i rummet. Bakdörren öppnades och två personer kom in i rummet där vi stog.
” Vad vill han? ” snäste jag åt Edward och kollade snabbt på Emmett. Edward sa inget utan höll upp ena handen för att tysta mig. Jag väntade och väntade men Emmett eller Edward sa något. Edward knuffade fram Emmett, mot mig, jag höjde ett ögonbryn och lade armarna i kors och väntade igen.
“ Så “ började Emmett, kollade ner på mig och sedan på Joseph. ” Jag är ledsen, jag visste inte att ni var kvar här nere. Jag gick bara ner, j-jag är ledsen ” fick han fram, han kollade ner på mig i hopp tt jag skulle förlåta honom. Han såg ut som ett barn, ett stort barn.
“ Jag förlåter dig “ sa jag och kramade om honom, han kramade om mig och försvann upp när jag släppt honom. Det var nästan omöjligt att tro att Emmett var så stor, nalle björn.
” Ni behöver inte oss här längre ” sa Carlisle och började gå mot trappan som ledde ner till hans och Esmes rum. Bella och Edward följde efter dem och sedan försvann ut genom ytterdörren, resten följde dess exempel, sedan, själva igen.
“ Jag visar dig mitt rum “ sa jag till Joseph och började gå mot trapporna.
“ Visst “ sa han, glad over det. Vi sprang upp för trapprna och igenom korridorerna. Jag stannade utanför Alice och Jaspers rum, jag behövde prata med Jasper. Jag visade vägen till mitt rum för Joseph och knackade på Jaspers rum. Han öppnade dörren och kollade konstigt på mig, jag gjorde en gest med handen vilket betydde att jag var välkommen in. Jag klev in i deras rum, Alice var inte där.
“ Han var bara snäll “ sa jag till Jasper “ Du kan inte behandla honom som din fiende, du har precis träffat honom, han var bara snäll mot Alice. Han kommer inte direkt kidnappa henne ” sa jag. Han lade armarna i kors, försvar. Han suckade.
” Kom igen, Jasper, säg något ” han suckade igen, jag försökte bara förgäves. Det här gick rätt ner i brunnen. Jag skakade på huvudet när jag gick ut ur rummet, jag suckade ljudligt och tog ett kliv över trösklen. Jag kollade på Jasper och skakade på huvudet igen.
” Jag överreagerade ” sa han och log lite, jag fick fram något ur honom. Jag borde få nobel priset.
” Tack ” sa jag tyst ” Du är snäll mot honom ” sa jag och det var ingen fråga utan bara ett krav jag hade. Jag sprang iväg till mitt rum, jag öppnade dörren och såg Joseph sitta i den svarta skinn fåtöljen.
” Det gick snabbt ” sa han och log mot mig. Han var så optimistisk. Han vinkade mig till sig och klappade med handen på hand ben. Jag gick fram till honom och satte mig ned på hans knä, han strök mig över håret. Han kollade in i mina ögon väldigt länge, jag vilade mitt huvud på hans axel och tryckte en hand mot hans bröstkorg, där hans hjärta inte längre slog. Han kysste min panna och började nynna på en gammal låt, hans nynnade lugnade ner mig, jag ville sova men förstås så kunde jag ju inte det, jag kunde inte sova. Efter en stund slutade han nynna och flyttade sig i fåtöljen så jag var tvungen att flytta mig efter honom. Jag flyttade mig till hans andra knä, han kollade in i mina ögon och hans ansikte närmade sig mitt. Han kysste mig lätt på läpparna och höll ena handen bakom min nacke. Jag suckade.
” Vad? “ frågade han oroligt efter min suckning.
“ Ursäkta mig “ sa jag och sprang ut genom rummet, ner för traporna och ut genom ytterdörren. Jag ville verkligen veta vad han tänkte, så varför inte få reda på det.
“ Edward “ mumlade jag och kollade mig omkring.
“ Jepp? “ sa han och kom ut ur skuggornas mörker från skogen. Han var själv. Jag kunde bara se hans ögon och hans blänkade tänder, resten av honom var för mörkt.
“ Vad tänker han? “ frågade jag so mom han visste vem jag menade.
“ Vem? “ frågade han förvirrat. Jag himlade med ögonen och pekade med fingret upp till rummet som var tänt, mitt rum. ” Han? ” frågade han, lika förvirrad som av min tidigare fråga. Jag nickade. Jag väntade på Edward. “ Han tror du är arg på honom “ sa han.
“ Va, nej, jag är inte arg på honom. Något mer? ” frågade jag och drog ena handen genom håret. Han log stort. ” Nå, säg då ” beordrade jag honom och väntade igen.
” Du kommer älska det här! ” sa han och hans leende blev ännu större.
“ Säg då “ sa jag. Jag började förlåra mitt tålamod. ” Säg då ” sa jag igen.
” Han älskar dig ” sa Edward, jag öppnade munnen i chock. ” Är du förvånad? ” sa han. Det här kanske var en dålig ide.
“ Ja “ sa jag medan jag skakade på huvudet, oförstående. Edward skrattade och försvann in i skogen igen. Jag kanske skulle ta det här med Alice istället, jag bestämde mig för att sök upp henne. Jag öppnade ytterdörren och kom in i värmen igen. Alice satt på första trappsteget med en uttråkad min, hon klappade med handen bredvid henne, jag sate mig ner.
” Det här är enkelt ”började hon och hennes uttråkade ansikte var borta. ” Han älskar dig, så är det bara, han älskar dig ” sa hon och log mot mig. ” Vi ses ” sa hon och försvann upp för trapporna. Vilken bra förklarning jag fick, jag var glad att han älskade mig men orolig för hur mycket.
Det var del 14, på svenska, hehe. Hur många delar ska jag skriva om Bree?
Just nu finns det 14 delar men hur många ska jag skriva upp till 20? 25? 30? 35? 40?
Skriv gärna hur många delar ni tyckar jag ska skriva.
Komentera gärna <3333
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | izzzzy - 19 jul 09 - 21:54 | | Varsågod XD | Sandra353 - 19 jul 09 - 21:46- Betyg:  | | Så nu kan jag komentera :P Jätte bra :D och tack för att du gjorde de andra på svenska :D | | izzzzy - 19 jul 09 - 12:49 | | öhm kanske, vi får se | | Sandra353 - 19 jul 09 - 12:19 | | Du ska skriva många, men kan du inte ladda upp 11-13 på svenska också så kan jag läsaden här annarssåkan jag nog ite fortsätta läsa Bree för jag är sämst på engelska |
|
|
|
