( Twilight ff ) Bree ( Serie 1, del 6 ) |
Weeeeeeeey, äntligen hemma från tre varma veckor, i spanien. Jag har skrivit ganska många delar på pappas data, tyvärr hade den inte internet men det dög.
Har skrivit upp till 14 delar nu, lägger in 2-3 delar per dag.
Läs och njut XD, komentera gärna <33
Jag log för mig själv. Spegeln i min hand var lätt att krossa, ändå gjorde jag inte det. Jag kollade in i spegeln, mina ögon var lätt gyllene färgade. Färgen passade mig bättre än den svarta som jag haft tidigare, innan jakten. Dem döda djuren låg på marken, och såg väldigt, väldigt döda ut. Jag blundade och skakade på huvudet. Jag öppnade ögonen igen, Alice stog inte framför mig, som hon gjort förut, hon höll armen om mina axlar och placerade in slinga bakom örat. Jag vände huvudet mot henne och log, hon tryckte bara till om mina axlar, jag kunde inte förmå mig själv, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde.
” Bree, Bree!, det börjar göra lite ont ” erkände hon och tryckte händerna mot min mage.
” Förlåt ” sa jag och backade undan från henne. Hon suckade.
” Ska vi dra? ” frågade jag och gjorde mig redo för språng.
” Visst ” svarade hon och ställde sig bredvid mig.
Jag böjde mig ner så jag kunde röra marken med händerna, jag drog fingrarna genom löven och den våta leran. Jag ställde mig upp, igen, jag kollade upp på Alice som kollade på mig nyfiket. Jag fnittrade och sprang.
” Fusk ” muttrade Alice efter mig, jag skrattade bara och sprang vidare genom skogen. Löven yrde omkring bakom mig och vinden efter mig slet i buskar, och trädens grenar.
Nu skulle jag kunna gå i skolan, även om jag redan gjort det i flera, flera år. Jag skulle behärska mig mer, stå emot den oemotståndliga doften, som alltid suktade mig. Med jakten kände jag mig faktiskt självsäkrare, tryggare. Jag skulle ändå behöva jaga mer, Alice var bra att jaga med, hon sa inte så mycket men hon är väl den som ger mest stöd.
Jag hade inte insett att Alice sprang bredvid mig, jag sprang inte jätte snabbt men ändå i övernaturlig hastighet, Alice sprang i samma takt med mig.
” Bree ” sade Alice, jag kollade bakåt och såg att hon hade stannat och höll armarna i kors. Jag suckade och sprang tillbaka till Alice.
Alice pekade, man såg huset, och sedan kollade på vägen jag sprungit före henne. Jag hade passerat huset och var på väg att springa för långt.
” Oj ” viskade jag och Alice skrattade. Vi gick i normal människotakt till huset, vi klev ur skuggorna från skogen och gick upp för trappan. Jag drog upp nycklarna som jag lagt i fickan och låste upp dörren. Dörren gled upp och Alice gick före mig in, jag stängde dörren och torkade av mig leran på jeansen. Det blev ett mörkbrunt streck på dem och skulle bli tvungen att tvättas, sen.
Alice försvann uppför trapporna och lämnade mig i hallen, det var väldigt tyst i huset. Jag kollade mig omkring i hallen, det var som vanligt, en välprydd hall. Bellas och Edwards väskor låg på golvet, in slängda i hallen. Dem var hemma. Jag ignorerade resten av vad hallen hade att visa mig, jag joggade ner för en trappa, istället för att gå upp till mitt rum, Carlisles kontor låg längst bort i korridoren. Det var bara Esme och Carlisle som bodde på nedervåningen. Jag sprang längst bort i korridoren, till hans kontor och knackade på.
” Kom in ” sa en manlig, trevlig röst.
Jag öppnade dörren, och Carlisle satt med näsan i en bok, han stängde boken och lade den försiktigt på skrivbordet. Han kollade upp på mig och log.
” Bree, vad kan jag göra för dig? ” han lät väldigt entusiastisk.
” Jag undrade bara om Bella är hemma, eller om alla är hemma? ” sa jag och försökte låta bli att låta nyfiken.
” Jo då, alla är hemma ” sa han och skrattade till, lite åt min fråga.
” Okej ” sa jag och började fumla lite med fingrarna, jag vände mig om och gick ut ur dörren.
” Jo, Bree ” sa han precis när jag skulle stänga dörren.
” Ja? ”
” Det var bra att du jagade idag, med Alice, du behövde det verkligen och nästa gång. Dra inte ut på det, okej? ”
” Självklart ” svarade jag bara och log.
” Färgen passar dina ögon ” sa han till mig och öppnade boken igen.
Jag stängde dörren efter mig och sprang upp för trappan. Jag hörde inga ljud uppifrån eller nerifrån, jag hörde inte mina egna fotsteg, ens. Jag sprang uppför trappan och igenom den långa korridoren som ledde till mitt rum. Dörren till mitt rum var vidöppet och någon hade antagligen gått in i mitt rum. Jag gick in i rummet och kollade mot den sönderslagna spegeln, sedan såg jag Bella plocka upp skärvor i handen. Hon kollade på mig och klappade på soffan med sin fria hand, jag satte mig ner i soffan och väntade på vad Bella hade att säga. Hon sa inget till mig utan fortsatte plocka upp glas skärvor från golvet, då och då kollade jag på sprickorna i spegeln som blivit kvar efter mitt hårda slag. Bella var tyst, det ända man hörde var skärvorna som skrapade mot varandra. Jag korsade benen och lade huvudet på sned, jag suckade tungt och vände blicken mot dörren. Jag koncentrerade mig på den och den stängdes med ett svagt knarr. Jag vände tillbaka blicken mot spegeln, Bella kollade på dörren i chock och sedan på mig.
” Det där är inte kul ” viskade hon till mig.
” Vaddå? ” svarade jag, lågt, och kände ett ryck i mina mungipor.
” Att du gör sådär ” sa hon till mig och återvände till att plocka upp skärvor från golvet.
” Förlåt ” sa jag och ändrade min position.
” Det är okej ” svarade hon och log mot mig.
Bella ställde sig upp med glas skärvorna i handen, hon kollade in i mina ögon, hon sträckte fram handen och klappade mig på huvudet som om jag varit en hund.
” Ses, och antagligen följer du inte med på middag med mig, Edward, Carlisle och Esme sen, eller? ” retades hon.
” Nej jag tror inte det, jag är mätt ” svarade jag henne och följde med i skämtet.
Hon skrattade åt skämtet och gick mot dörren, innan hon stängde dörren efter sig skakade hon på huvudet. Knarret efter dörren, kändes ovanligt att höra, vanligtvis lämnar jag den öppen för dem andra. Jag suckade onödigt högt och slängde upp benen på soffan, jag blundade. Jag kommer knappt ihåg något utav mitt mänskliga liv, tänk om jag hade en familj som väntat på att jag skulle komma hem en dag. Tänk om dem letat efter mig, anmält mig saknad, tänk om dem väntat på mig tills deras död? Jag ryste och öppnade ögonen. Dörren var fortfarande stängd och jag orkade inte öppna den. Jag drog handen över pannan, som om jag kunde svettas, och tog ett andetag.
Jag rullade över på sidan, på soffan, och rullade resten av min kropp ner på golvet, jag började skratta när min kropp dunsade ner på golvet. Dunset av min kropp var ljudligt, dörren öppnades inte, jag fnittrade en sista gång och satte mig upp med ryggen tryckt mot soffan. Jag ställde mig upp och tog bort dammet från blusen, jag koncentrerade mig på att öppna dörren och den här gången knarrade den inte. Dörren for upp och smällde i väggen. Jag sprang ut ur rummet och ignorerade att stänga dörren efter mig. Jag sprang i den långa korridoren och sedan nerför trappan.
Edward stog i hallen i en läder jacka, den jackan som Bella haft på sig i Port Angeles. Bella hade berättat för mig när männen vallat henne, hur hon tänkte trycka upp näsan i hjärnan på dem, hur hon tänkte slita ut deras ögon. Det lät väldigt roligt när hon berättat det för mig.
” Så hon har berättat det för dig? ” frågade Edward, jag vände blicken mot honom och flinade stort. Jag nickade och gick mot honom.
” Inte det bästa jag varit med om ” svarade han mig medan jag gick mot honom. Ett snett leende uppstod, han nickade en gång i en hälsning.
” Du följer inte med, eller hur? ”
” Nej, det gör jag inte, jag åt ` middag ´ med Alice ” svarade jag honom, han drog ner mungiporna i en ledsen min. Jag knuffade till honom med armbågen, han skrattade. Jag ställde mig upprätt och insåg att Edward väntade på någon, han studsade på fötterna och gned händerna nervöst.
” Vad gör du? ” frågade jag, han såg ur löjlig ut, han vände sig mot mig och studsade på fötterna igen.
” Vi ska fira ” sa han till mig, han höjde ett ögonbryn som om han idiot förklarade mig.
” Vaddå? ”
” Det är exakt 80 år sedan jag och Bella träffades ” svarade han mig.
” Oh, oj ” Jag hade inte tänkt på att så många år passerat, och jag hade inte insett att jag var 95 år, inte bokstavligen. Vid den här tiden skulle jag, mänskligt då, ligga död i graven på väg att ruttna. Jag knep ihop ögonen och öppnade dem. Jag var den enda som inte träffat någon, jag var den enda som inte var lycklig nog.
” H-hur län-länge har ni varit g-gifta? ” stammade jag fram i ett andetag.
” 78, fantastiska, år ” svarade han.
I samma stund, som jag tänkt säga något till honom, kom Bella nerför trappan i jeans och en röd blus jag givit henne. Hennes hår, var tydligt gjort av Alice, var uppsatt i en elegant tofs och några lösa slingor hängde ner på axlarna. Hon var oändligt vacker, hon var alltid vacker. Hon log prövande mot mig, jag log stort och hon log tillbaka. Edward sträckte ut händerna mot henne när hon kommit nerför trappan, han lade händerna på hennes axlar och kollade in i hennes ögon. Det var vackert, väldigt vackert, Bella smekte hans kind. Jag såg allt som dem gjorde, de älskade varandra. Jag kände mig onödig, inte lycklig, jag hade ingen att dela mitt liv med.
” Ursäkta mig! ” sa jag och gick förbi dem mot dörren, jag stängde den med en hård smäll och hörde fönstret skallra. Jag sprang in i skogen och klättrade upp för ett högt träd, i toppen stannade jag och satte mig på en stor gren. Jag kollade ut över skogen i toppen, himlen var molnig och grå, jag kände några våta regn droppar som träffade pannan. Jag höjde automatiskt handen för att torka bort dem, det blev blött på min elfenbensvita hand, jag drog handen längs jeansen, sedan drog jag den igenom mitt hår. Jag visste inte hur lång tid jag varit i trädet men någon satte sig bredvid mig på grenen.
” Hur är det? ” sa en kvinnlig röst, jag kollade upp och Esme satt bredvid mig.
” Jag vet inte ” svarade jag ärligt och kollade ner på mina händer.
” Berätta för mig, gumman ” sa hon och lade en tröstande arm om mig.
” Jag vet inte, jag antar att jag känner mig ensam. Ni alla har någon som ni älskar, inte jag, jag vet bara inte vad jag ska göra ” sa jag och kollade upp för att se Esmes reaktion av mina ord.
” Vi älskar dig ” sa hon och kysste mig på kinden ” Du kommer hitta någon som du kommer älska. Och känd dig inte ensam, du har oss. Du kommer alltid ha oss ”
” Jag ser ut som 15 ” sa jag sarkastiskt.
” Ha ha, ja, det gör du. Men om du vill lämna oss i ett tag, förstår jag ” hon smekte mig över håret och kysste mig igen på kinden.
” Kanske, jag vet inte. Jag älskar er, jag vill inte göra er besvikna på mig ”
” Du gör oss inte besvikna! ” svarade hon strängt, jag kollade på henne och hon hade rynkat pannan.
” Kom nu ” sa hon till mig och tog min hand i sin.
Jag nickade två gånger och klättrade nerför trädet, efter Esme. Esme sprang uppför trapporna och väntade på mig, jag hade precis klivit ut ur skogen och hasade mig upp för trapporna, hon öppnade dörren och jag klev in.
” ÅHH, äntligen ” flämtade Carmen och kramade om mig.
Jag kollade mig omkring och såg alla i rummet. Rosalie, Emmett, Carlisle, Tanya, Carmen, Elzear och resten av den stora familjen stog där i väntan på mig.
Förlåt, jag är så ledsen, förlåt, jag ville inte förstöra. Tänkte jag och kollade mot Edward som satt på trappan. Han nickade. Jag kände mig inte förlåten även om han nickat och godkänt min ursäkt. Jag tänkte på Esmes ord ` om du vill lämna oss, förstår jag ´.
Jag höjde handen och rösterna tystnade, jag försökte tänka på tidigare idag så jag inte skulle informera Edward före.
” Jag har något att säga ” sa jag och gick in i matsalen, alla satte sig runt det stora bordet som egentligen bara var rekvisita.
” Vad har du på hjärtat, gumman? ” frågade Kate och såg väldigt intresserad av vad jag ville säga.
” Jag har tänkt lite ” sa jag och andades ut ” Jag har funderat, och, jag har bestämt mig för att åka bort ” sa jag och hörde Tanya flämta till.
” Jag tänkte åka tillbaka till Forks och bo i vårt gamla hus ett tag, få lite tid för mig själv ” sa jag och kollade på alla ansikten omkring mig. Det var tyst.
” Jag skulle gärna behöva lite hjälp med att städa det gamla huset men sen så bor jag själv ” jag kollade på Esme, hennes reaktion. Hon kollade rakt fram och hennes ögon var tomma.
” Esme ” sa jag prövande och hon kom till liv.
” Vi förstår, och jag hjälper gärna ” sa hon, hennes röst lät inte alls förstående.
” Något mer? ” frågade Tanya, mig, och försökte le men leendet dog.
” Nej, det var allt ” svarade jag och sprang till mitt rum, uppför trappan.
Jag tog genast fram en stor väska och började slänga ner kläder som fanns i den öppna garderoben. Alice låter oss nästan aldrig ha samma kläder mer en två gånger, jag var ganska tacksam för de, att jag hade många kläder att välja emellan. Jag tog min jacka som jag slängt över soffan och tog på mig den i ett lätt drag. Väskan var nästan full så jag tog fram en till, liten, väska och slängde i dem sista kläderna i den. Jag tog med två par skor i handen och stängde väskorna med den andra.
jag tycker inte den här är särskilt bra, kanske skulle delat upp den i två delar?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Matildaaaz - 12 jul 09 - 23:32- Betyg:  | | jättebra :) fast den var väldigt lång men bra ändå :P | | izzzzy - 12 jul 09 - 12:41 | | Tack | | Joseephineh - 12 jul 09 - 10:36- Betyg: | YÄÄÄÄÄY!!
ääääntligen hardet kommit en ny del !!!
som sagt, jag har längtat som en IDOOOT !!! :']
jättebra! | | Sandra353 - 11 jul 09 - 22:15- Betyg: | | Den var bra :) ag hoppas Bree hittar någn att vara med för jag gillar henne ;P |
|
|
|
