Genom eld och vatten |
Det var fredag halva skoldagen hade gått, då vår klassföreståndare kom in i
engelska salen. Våran engelska lärare Kate blev förvånad
och frågade vad hon ville.
- Lorine ligger på sjukhus, sa hon och tittade ner
- Va? utbrast jag förtvivlat.
- Ja, hon har varit med om en olycka i går, och ligger nu
på sjukhuset och.....
Innan hon hann säga något sprang jag ut från klassrummet
och upp till skåpet för att hända mina saker.
- Melody, hörde jag min klassföreståndare ropa.
Jag tog en annan väg ner till entrén, jag ville bara därifrån.
Jag tog sprang till tåget, medan tårarna rann ner för mina kinder.
Jag ville bara prata med någon av mina vänner som skulle förstå.
Hela tågresan var en pina, klockan var närmare halv 1.
Och när tåget stannade vid slutstationen kom en killkompis gående mot tåget.
Han vinkade åt mig, men när han såg mina tårar blev han orolig.
- Mel, vad är det? sa han
Jag kunde inte säga något, utan sprang därifrån.
Han sprang efter mig, och kom sedan ifatt mig eftersom i tränade tillsammans
var han snabbare än mig.
Han tog tag i min arm och drog mig tätt intill sig.
- Men vad är det som har hänt? sa han och höll om mig.
- Min kompis ligger på sjukhus, snyftade jag
- Kom så tar vi tåget hem till mig, sa han
Jag log mot honom, och hoppade på samma tåg som jag precis åkt med.
Han satt och tröstade mig hela vägen hem till honom, jag lutade mig mot
hans axel och andades in hans doft. Den fick mig att må bättre
Jag kände någon slags trygghet.
När vi kom hem till honom, tog vi något och dricka. Sedan gick
vi in på hans rum. Vi satt och pratade om allting, och han fick mig
att må mycket bättre.
I timmar satt vi och snackade, mina föräldrar hade ringt för några timmar sedan
och frågat var jag var. Då jag sa att jag var hemma hos Patrick.
Tiden gick, och de blev mörkare och mörkare ute.
När vi kollade på klockan var den 20:00. Och det gick en buss
20 minuter senare. Vi bestämde att jag skulle ta den, och att
jag skulle komma till honom två dagar senare.
Vi gick sedan till bussen, och då vi såg bussen sa han
- Du får ringa om de är något
- Tack du är underbarast på denna jord.
- Jag gillar dig, sa han och kramade mig
- Jag gillar mig me, sa jag och log
- Ses på söndag, du kommer klockan 12 va?
- Ja, det är klart. Vi ses då. hej sa jag och gick på bussen.
Jag vinkade åt honom genom fönstret och satt sedan på bussen och små log för mig själv.
- Han är som en dröm, sa jag tyst för mig själv och orden ekade i mina öron.
- Han är som en dröm, som en dröm.
|
|
|
|
