Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

(L)Så Länge Jag Älskar Dej <33

Denna novell kan vara väldigt förvirrade,titta bara, jag skrev den (hehe)
men det är två huvud karaktärer....
Resten får ni fråga om (=






Han var full igen.
Hans röda ögon stirrade sökande och ömt på henne som har brukar göra varje gång han fick en ny öl.
Nu började hon bli rädd, hon hade set dem blickarna mot henne för och de slutade alltid på samma set.
Han började vingla bort mot henne i sängen och för varje steg ville hon börja skrika men var paralyserad.
Hon hörde hur hans andning blev tyngre och tyngre när han lutade sig över Henne.
Hon ville skrika ville göra sig hörd, ville inte, Ville inte!
Men allt hon fick fram var en lite viskning ”Nej, pappa”.

”Du måste sticka här ifrån, fattar du det”
viskade Maja så högt som hon vågade medan hon slängde ner kläder i en väska.
Den här kvällen hade varit precis som alla andra.
Först tråkiga tv sopor sen närmanden
med en öl i handen, tafsande och sen ett slag mot magen och tarmarna för att hon inte skulle göra något motstånd.
”Jag vågar inte”
svarade hon med sin lilla röst som lät mindre än vanligt.
”Du måste!” Skrek Maja nästan fast ändrade sig i sista minuten och slutade med en skarp viskning och tog henne om axlarna,
”Fattar du inte det, du måste sticka nu, han slår ihjäl dig annars!”
”Men du då?”
Det ängsliga pipet som kom ifrån hennes mun kändes inte som hennes egen röst.
”Äh, jag klarar mig alltid, men det är dig som han vill åt”
Maja ville gråta, det hördes.
Men maja var stark, det visste hon, men ville inte lämna den älskade låtsas systern.
Men Majas blick var genomträngande och hon kände sig själv nicka och blev sakta knuffad
ut i trappuppgången.
”Du kommer klara dig bra, stick nu innan han vaknar”
De sista orden var som en väsning och hon började dra igen dörren.
”Så länge jag älskar dig, så finns jag med dig”
Och dörren slog igen.



Huvudvärken var bedövande och ungens skrik var gjorde det bara värre.
”Ta hand om skit maskinen någon gång då Micha” stönade Robin och vände sig om i sängen.
Hon motstod impulsen att sparka honom på röven och skrika att det var fan lika mycket hans ansvar som hennes, men gick istället upp för att ta hand om Kajsa som vid det laget skrek öronbedövade.
”Såja lilla gumman, vad är de? ” men var de var kände hon med en gång när hon plockad upp henne, hela blöjan var mjuk och stank som en allmän toalett.
”Ma ma ma ma ma”, gurglade och skrattade Kajsa när Michelle la henne på skötbordet och började ta av blöjan.
”Usch, hur kan någon vänja sig vid den stanken?” sa hon med rynkad näsa och Kajsa som var nära på att lägga foten ner i sörjan, skrattade glatt åt den roliga minen.
Tio minuter senare var Micha med Kajsa hängande över axeln, på väg ner till köket.
”så gumman, nu ska de bli gott med välling va?” sa Micha medans hon satte ner kajsa i barnstolen.
”Ing Ing Ing ” sa Kajsa och började klappa i händerna.

”Micha var är blöjorna?” hörde hon Robin gapa. Huvudvärken hade inte gått över utan övergått från uthärdlig till förblindande. En blick på klockan, kvart över fem. en kvart hade han klarat själv med Kajsa.
Hm inte dåligt, tänkte hon, andra gånger hade han haft handledning, vad gör hon nu?
varför då? Hur då? Var dem vanligaste frågorna när han skulle hjälpa henne.
”Är du vaken Micha?”
De är nog bäst att jag går ner så han inte river stället, tänkte hon uppgivet och började sakta dra sig från sängen utan några häftiga rörelser för att inte förvärra huvudvärken.
”Michelle hör du mig eller?” Han brukade bara använda hennes hela namn när han var rikligt irriterad eller bad om hjälp, men hon trodde det gällde det senare.
”Ja, ja jag kommer!” sa Micha när hon staplade fram halvblind och var nära på att snubbla på mattan nerför trappan av överraskning när det ringde på dörren och hon gick för att öppna, han skulle klara av att vänta en stund till.
Men chocken när ett litet blåfruset ansikte tittade upp mot henne var stor, hon hade öppnat munnen för att fråga vad hon ville, men hann inte.
”Förlåt, men jag visste inte var jag skulle gå” sa en liten darrig röst,
utan ett ord tog Micha ett steg tillbaka och släppte in henne.





”Lisette, vad har hänt?!” Lisette hörde men svarade inte, Micha tog tag i hennes axel och skakade den lätt.
”Lisette, mår du bra” Den oroliga tonen i Michas röst fick något att brista inom henne.
All stress, spänning, hat, ångest och tankar på vad gubben skulle göra med Maja, hade byggt en stor klump i halsen på henne. Sen började rummet snurra och hon såg hur golvet kom emot henne…
Micha hann precis fånga henne innan huvudet slog i golvet.
”Kom hit och hjälp mig, snabbt!” Skrek hon och strök Lisettes mörka lockiga hår som var ihop trasslat och flottigt. Hennes andning var snabb och ytlig.
”Men va fan händer här!?” han var framme på tre steg och tittade på Lisette som han aldrig sett henne förr.
”Hjälp mej ta in henne i Tv rummet!” sa hon för det såg ut som han inte skulle göra någon mer än att stirra, och hennes ben hade börjar somna.
”Mm ja, ja” det lät som han hade vaknat ur en dagdröm.
Med gemensam hjälp fick dom in Lisette till vardagsrummet och lade henne på soffan. Efter minde än fem minuter vaknade Lisette och stönade.
Efter utfrågning med hulkningar och nickningar som svar med enstaka ja så gav dem upp.
Dem skulle inte få ut vad som hänt flickan det var dem säkra på, med en suck reste Micha sig upp ur den mjuka soffan, mumlade något om kaffe och gick sakta till köket.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
beckaboo - 9 feb 10 - 09:42- Betyg:
så braaa :) men sorgliig..

Skriven av
Thath_girl
8 jun 09 - 21:55
(Har blivit läst 277 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord