Kärleken är blind . |
När benen sakta vrids ur led och huden färgas blå,
Borde jag sprungit och inte sett någon som helst återvändo.
Rösten mörknar hotfullt och ögonen fylls med avsky,
Hårda fingrar griper mitt ansikte och mina fötter fylls med bly.
Jag är inte rädd för dig alltså stannar jag kvar,
Dock fylls mina frågor med helt fel svar.
Mitt hjärta är av sten,,dina fingrar av metall,
När det inte längre är ditt ansikte jag vill se blir jag inombords helt kall.
Genom ett trollslag blir du som förbytt,
Jag ler åt min stolhet att jag inte en enda order av dig har lytt.
Huden fylls med värme och dina mjuka viskningar smeker min hy,
Ögonen blir som smält chocklad och bort försvinner all avsky.
Likt mina älskade cigaretter förgiftar du sakta min kropp,
Och likt mina älskade cigaretter ger du mig en stunds strimma ljust hopp.
|
|
|
|