Ångest |
Jag kommer ihåg det så väl...
Du hämtade mig vid tågstationen
och vi kunde inte sluta se på varann
Vi åkte tätt omslingrade till en sjö
och satte oss i solen på ett berg
Där satt vi nära,nära, nästan krampaktigt
och höll om varann som om vi aldrig ville släppa
Du tittade på mig jätte allvarligt och sa
att du är så kär och att jag är viktigast
Jag svarade att jag finns här för dig
när du är redo, och att jag väntar
När det var sagt kunde vi slappna av
och njuta av varandras närhet till det var dags
Dags att skilljas och ångesten vaknade igen...
|
|
|
|
