~ Keep breathing for me ~ Del 29 |
>:D
Inner Circle. Jag hade nog väntat mig att den snygga pojkflickan som var mitt sällskap för kvällen, skulle lyssna på precis vad som helst förutom Inner Circle. Men jag hade nu blivit motbevisad då bergsprängaren som stoltserade med sin närvaro bredvid oss, riktigt spydde ur sig låtar i likhet med ”sweat”. Och framför mig dansade en mycket livsglad Nemi runt med en stekspade i högsta hugg, vilt brottandes med våra kotletter som fräste på för fullt.
”FAN OCKSÅ!” Nemi tog ett sjumilakliv baklänges och viftade desperat med ena handen, innan hon svärandes stoppade pekfingret i munnen och blängde mordiskt på grillen. ”Den lilla bitchen försöker fan ta livet av mig!” Hon utförde en hotfull dans med stekspaden fastkilad i näven och avslutade detta med att ge grillen en välförtjänt spark. ”Idiot.”
Hon brummade ilsket på en stund till innan hon vände sig mot mig; idel solskensleende.
”Jag trodde inte du var värsta reggaebruden”, flinade jag och Nemi låtsades bli sårad.
”Inte!?” tjöt hon och viftade med den brända handen, varpå hon skrattande ruskade på huvudet. ”Jag har växt upp med reggae; morsan lyssnade på det redan innan jag var född, så jag har fått höra tonvis med historier om hur jag rockade loss inne i magen till Bob Marley.”
Småskrattande skakade jag på huvudet och Nemi pekade på mig med stekspaden.
”I’m not kidding, bro! Bob Marley var min man redan innan jag sett honom!”
Så till tonerna av Inner Circle fortsatte hon att grilla vår mat, och jag sträckte ut mig i stolen och betraktade den söta lilla trädgården. Överallt trånade blommor i regnbågens alla färger och de stora träden hängde tunga av grönskande löv. Fåglar flaxade kvittrande omkring i paradiset och humlor surrade slött bland buskarna.
Ett hem hos en älskande familj.
”Har du inga syskon eller så?” frågade jag med ens och Nemi smålog vid grillen.
”Visst har jag det!” sa hon glatt. ”Jag har en storebror som är coolast i stan. Wille heter han, du kanske har hört talas om honom? Han är värsta hip hoparen och min förebild. Jag älskar fan min brorsa typ mest i världen.” Trots att jag bara såg hennes rygg kunde jag riktigt känna hennes varma leende. ”Sen har jag en lillasyster också; Sally. Hon är typ 9 och skitgullig, du måste fan träffa henne sen när hon och farsan kommer hem! Hon har lika brunt hår som mamma och lika bruna ögon; liten, spinkig och blek i hyn med den sötaste näsan i hela Universum. Jag älskar nog Sally typ mest i hela världen också.”
Det högg till i hjärtat på mig och jag slog ned blicken. Jenny… Jo, jag hade nog älskat Jenny typ mest i hela världen också…
”Sen är det farsan då”, kvittrade pojkflickan vidare från grillen. ”Han är stor med världens ölmage och gråsprängt, brunt hår och lång i rocken. Och ingen kan skratta som farsan kan! Han blåser fan öronen av grannarna när han drar igång, du ska fan få höra honom en dag!” Och Nemi gav till ett brölande skratt hon också, som för att demonstrera vad hon menade. ”Jag är den enda i familjen som har blå ögon, lite skumt kan tyckas.” Så tystnade hon och stirrade ner på grillen, innan hon log och stjälpte upp kotletterna på en tallrik. ”Men nu tror jag minsann de här gullegrisarna är färdiga.”
Med maten på bordet och dricka i glasen, högg jag och Nemi in på vårt käk. Det var först när jag kände smaken av marinerat och grillat kött, som jag verkligen insåg hur glupande hungrig jag var. Jag satte i mig allt som om det gällde liv eller död och jag aldrig sett en måltid förr i hela mitt liv. Det lockade dock bara min maskulina bordsgranne till skratt.
”Du äter då som en karl”, menade hon och pekade på mig med gaffeln. ”Dig skulle farsan älska. Han avskyr när töser inte äter nog. ’Ska man leva kan man lika gärna leva gott!’, brukar han säga och sen riktigt trycker han i de stackars gästerna mer käk tills de spyr. Tydligen får det honom att känna att han uträttat ett gott dagsverke.”
Jag drog något på smilbanden och fyllde sen munnen med potatissallad. Inte för att jag träffat vare sig Wille, Sally eller Nemis pappa, men jag kunde redan se hela familjen framför mig. Den söta Carina med sitt runda utseende, den lilla Sally med sitt bruna hår, sen Nemi med sitt speciella utseende, Wille och slutligen fadern med sin stora mage. Och det gjorde ont inom mig, för Gud ska veta att jag just då önskade mig hennes familj av hela mitt hjärta.
”Din familj då?” frågade Nemi med ens som om hon läst mina tankar. ”Hur är dina päron?”
Jag svalde nervöst och stirrade ner på min halvätna kotlett, som om jag förväntade mig att den skulle svara i mitt ställe. Det var först när tystnaden gick från besvärande till direkt pinsam, som jag sa lågt:
”Jag vill helst inte prata om det, Nemi.”
När jag slutligen såg upp fann jag medlidande i pojkflickans stora, blå ögon. Och det var faktiskt ett medlidande jag kunde stå ut med. Det var äkta.
”Det är okej”, sa hon lågt och log svagt mot mig med det där vackra ansiktet. ”En annan dag.”
”Ja, en annan dag.”
Det blev tyst en stund och det enda som hördes var skrapandet från knivar och gafflar mot tallrikar, och sen naturens små under. Nemi kom dock att bli den som bröt förtrollningen:
”Jag ska ha sju barn och världen största hund, jag!” och lockade mig återigen till ett leende.
Ingen av oss märkte av hur mycket klockan blivit, förens solen började tacka för sig. Förvånat kollade jag ner på min mobil, och fann att klockan var över halv tio.
”Jävlar, jag kanske borde dra mig hemåt!?” utbrast jag chockat och reste mig kvickt från min stol. ”Jag menade inte att stanna så länge.”
Nemi dock bara smålog mot mig där hon satt.
”Du kan ju alltid sova här om du vill, Kimmie”, sa hon med en underton jag just då inte kunde tolka. ”Vi har gott om plats och morsan blir bara glad om hon får någon mer att skämma bort. Dessutom får du ju träffa farsan, Wille och Sally.”
Jag såg tveksamt på henne och med Cat i tankarna skruvade jag på mig. ”Hon flirtar med dig.”
”Men”, började jag och då reste sig Nemi, gled fram mot mig och la en grov hand på min axel som fick mina knän att skälva misstänksamt. Jävla knän!
”Inga men nu. Jag har ett stort rum och vi har det ju asnice, inte ska vi väl förstöra stämningen?” De blåklintsblå ögonen glittrade i det skumma skenet. ”Vi kan ju sitta uppe och snacka hela natten.”
Och kanske var det för hennes blå ögon jag föll och inte för hennes övertalande argument, för innan jag visste ordet av befann jag mig inne i hennes rum vilt involverad i att installera en gästsäng.
”Det här borde fan klassas som en sport!” flåsade jag och drog som besatt i bäddsoffan för att få den att fälla ut sig. Dock verkade den ha mens eller något liknande, för den stannade tjurigt kvar där inne. ”Jävla åbäke!”
Nemi slet och drog hon också, men till slut tröttnade hon, backade och tog sats… och slängde sig med full kraft på spektaklet. Och med ett gnisslande läte i protest fällde bäddsoffan ut sig, och det så häftigt att den gav Nemi en liten flygtur på köpet. Hon lämnade soffan och svävade som en vante genom luften och landade på golvet med en duns och en rad svordomar.
”Jag visste väl att vi skulle vinna till slut!” Triumferande reste hon sig och langade över en trave med sängkläder som jag installerade. Sen betraktade vi båda nöjt vår skapelse en bra stund. I samma ögonblick hördes en smäll från en ytterdörr som stängs, och ett vilt flicktjut genomljöd huset:
”Jag är hemma!”
Nemi skrattade och nickade mot dörren.
”Och världen välkomnar Sally!” skrattade hon och jag log lite ansträngt, med ens nervös. Nemis mamma hade inte varit några problem att övertala, snarare hade hon blivit så tacksam över den nya nattliga gästen, att hon tryckt i mig säkerligen fem bullar mer än jag behövt från början. Man kan väl helt enkelt säga att Nemis mamma var en enda boll av spirande entusiasm.
”Kom så går vi och hälsar på dem.”
Så med Nemis ryggtavla som riktsnöre följde jag med henne ner i hallen, där en man något över 50 höll på att hänga av sig en rock. Vid hans sida fanns en liten och otroligt söt flicka som var i färd med att sparka av sig sina färgglada skor, och bredvid dem en lång och muskulös kille med tjockt, brunt hår och stora, brungröna ögon. Alla dessa stirrade nu en aning förvånat på mig.
”Det här är Kimberly”, presenterade Nemi mig med ett brett leende. ”Hon slaggar här inatt.”
Fadern blinkade dumt mot mig en stund innan han återfick fattningen, gick fram till mig och skakade min något svettiga hand.
”Trevligt att träffas, Kimberly”, skrockade han med en djup och mullrande stämma. ”Själv heter jag Bernard, men kalla mig Ben för husfridens skull.”
Han hann knappt så mycket som backa innan det brunhåriga lilla yrvädret kom flygandes rätt in i min famn.
”HEJ KIM!” ylade hon så det säkert hördes till Kina, slog armarna om min midja och skuttade glatt upp och ned. ”Jag heter Sally! Sally, Sally, Sally! Kalla mig Sally för husfridens skull.”
Lite nervöst klappade jag henne på huvudet och log ansträngt mot Wille, som stod vid dörren och smålog helt lätt. När han såg mitt leende nickade han smått.
”Wille, no more no less”, sa han lättsamt och gled sen förbi oss alla in i köket, antagligen på jakt efter manligt käk.
Ben skrockade glatt.
”Vår Wille har ju alltid varit lika pratsamt”, skämtade han och skred sen bort till sin fru för att ge henne en kyss. Och trots att jag visste att det var förbjudet, kände jag ett styng i hjärtat av förtvivlan. När senast kunde jag minnas att pappa gett mamma en kyss lika fylld av kärlek? Kunde jag ens minnas en enda gång? Eller hade deras förhållande knakat rejält redan vid Jennys graviditet? Hade hon kommit till av kärlek eller av rent tvång? Och hur hade det då gått till när jag skapades?
Med ens kände jag Nemis arm stickas in under min och jag återvände till verkligheten.
”Kom, vi går upp, du har fått en tillräcklig dos av familjen Granberg för tillfället.”
Och jag log till svar.
”Hur känns bäddsoffan?”
”Jovars, helt okej. Knarrar lite bara men du får stå ut.”
”Jag lovar att inte mörda dig.”
”Tack, det känns tryggt.”
Mörkret hade fallit på ordentligt och jag låg hopkurad under mitt täcke i Nemis bäddsoffa och försökte som bäst komma fram till om den var skön eller inte. Nemi däremot satt uppflugen i sin säng med sin sänglampa tänd, och såg bort mot mig. Hon hade bytt om till stora boxershorts och en för stor skjorta som var löst knäppt. De blå ögonen tycktes tindra i det svaga skenet från hennes lampa och det yviga, korta men så tjocka håret, stod åt alla håll.
Är det förbjudet att tänka på hur vacker hon är?
”Vad tycker du om min familj än så länge?” frågade hon och mina läppar drogs till ett leende.
”De är helt underbara”, sa jag ärligt och såg Nemis ansikte skina upp. ”Din mamma är nog den snällaste varelsen på Jorden, din syster är supersöt, din brorsa är lätt coolast och din pappa är outstanding. Jag har nog aldrig mött någon som kan dra så grova skämt som han och komma undan med det.”
Nemis tänder blottades.
”Nej, han är något extra”, höll hon med och jag nickade så smått där jag låg.
”Din familj är liksom en sådan som alla innerst inne önskar sig.”
”Och jag fick den.”
”Ja, och du fick den. Du kan skatta dig lycklig.”
”Det gör jag; varje dag.”
Och det jag såg i hennes blick var så äkta att det värmde mig ända in i själen.
Är det förbjudet att tänka på hur speciell hon är?
Samtalet förflöt lugnt och stilla och jag kom ideligen på mig själv med att inse hur bra jag trivdes i Nemis sällskap. Hon var rolig, snäll, omtänksam och avslappnad och jag visste ingen som kunde få mig att skratta som hon. Att hon dessutom hade ett så speciellt utseende men inte ens var medveten om sin skönhet, fick henne bara att växa mer och mer i mina ögon. Och tankarna på Cat och det dåliga samvetet förvisades mer och mer till ett ställe så långt in i mitt medvetna att jag sakteligen glömde bort det.
”Är det okej om jag kommer över?” Nemis röst var dov i rummet och de blå ögonen stirrade intensivt in i mina. Jag kunde inget annat än nicka och sen betrakta henne då hon reste sig och lugnt skred bort till bäddsoffan och sjönk ner bredvid mig.
Nu kan jag höra dig andas.
”Det är alltid så skönt med dig, Kimmie”, sa hon tankfullt, ”för man mår alltid så bra med dig. Du är så lugn och härlig liksom, så man kan inte låta bli att glömma alla bekymmer och bara vara. Fattar du vad jag menar?”
”Jag fattar.”
Nemi vände sig på sidan så hon kom att se in i mina ögon. Gulp!
”Cat kan skatta sig lycklig som har dig; du är en på miljonen.”
Jag smålog sorgset.
”Men som det ser ut nu har hon mig snart inte längre, och jag inte henne. Det var egentligen ett ytligt bråk men det låg sjukt mycket i undertexterna.”
Nemis blå ögon uttryckte allt sitt medlidande, och innan jag visste ordet av låg hennes hand stadigt på min arm och smekte den lätt.
”Du älskar henne verkligen, eller hur?” Hennes röst var förvånansvärt sträv.
”Ja.” Mina ögon blev fuktiga då jag tänkte på min vackra flickvän. ”Hon är nog den mest speciella varelse jag någonsin mött, och den vackraste. Hon är ettrig och våldsam och fruktansvärt aggressiv, men jag vet ingen som kan älska som hon kan. Trots att hon inte vill veta av det så har hon ett hjärta av guld.” Jag slog ned blicken. ”Och jag har sabbat allting.”
Handen på min arm smekte intensivare och jag drog efter andan.
”Ring henne imorgon”, sa Nemi lågt efter en stund. ”Ring och snacka med henne, red ut allt. Ett utrett gräl är den bästa huvudkudden.”
Jag lyfte blicken och mötte Nemis och i den fann jag en förståelse jag aldrig mött förr. Kanske var det den och hela situationen som sakta kastade mig ner i Djävulens famn.
”Jag älskar henne så mycket, men jag vet inte hur jag ska kunna fixa allt. Vi är trasiga bägge två och vi kan göra varandra så illa”, viskade jag med gråten i halsen, och Nemi drog mig intill sig, lutade huvudet mot mitt bröst och tryckte lätt läpparna mot min panna.
”Om du älskar henne så mycket som du säger, så kommer du finna svar på dina frågor. Bara var, Kimmie, och tänk inte så mycket. Uppskatta nuet och uppskatta det du har. Och är det menat kommer Cat till dig.”
Hennes blå ögon var så fyllda med känslor när hon mötte mina, och mina egna bar spår av tårar i sig. Tyst betraktade jag min nya vän där hon låg vid min sida och nu hade händerna om mitt ansikte, sökte i min blick efter något jag inte visste. Och hon var så vacker, så oändligt vacker och speciell. Och mitt hjärta grät och mitt inre var sårat av det Cat sagt och gjort. Men jag älskade; älskade som aldrig förr.
Och kanske var det därför jag med ens slog armarna om Nemi, tryckte ned henne och närmast desperat pressade läpparna mot hennes. När jag kände hennes händer vilt slita av mig tröjan och köra tänderna i min hals, slöt jag ögonen och slutade tänka. Min kropp uppförde sig som den ville, gjorde som den ville och tog emot Nemi som aldrig förr. Hennes läppar, hennes händer, hennes väsen; hennes själ. Och mitt hjärta klappade som besatt där inne när jag drevs till stupet och slungades över det, med Nemi flämtande vid min sida.
Det var först senare när jag låg insvept i Nemis starka armar och lyssnade till hennes tillfredsställda och lugna andetag mot min hjässa, som tårarna kom och sakta började rinna nedför mina kinder.
Vad fan har jag gjort!!!!??
KIM DIN IDIOT!!!!!!!!!!!!! DDDDDDD’: Mitt hjärta är krossat D: Vad ska Cat säga!? :<
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeMriA - 22 maj 09 - 18:15- Betyg:  | _live_life_: höhööh jag tänkte det samma -.-
och resten: VATTAFACK!?!?!? det ska ju inte o.o vafan o.o UHUA?!?! | | sandruskapuska - 21 maj 09 - 22:59- Betyg: | mitt hjärta e krossat.. hur kan nemi göra så då hon vet att de e tsm? Hur kan kim göra så? Hur kommer cat att ta det?? :S
Älskade nemis famij i övrigt | | LikeBefore - 21 maj 09 - 14:20- Betyg: | allså du... du skriver så sjukt bra! de stör mig att jag inte har så mycket tid till att läsa och skriva nå bra komentarer -.-
Nemis bror värkar grym :P
Nemi är lite dum tkr jag, hon vet ju att Cat och Kim älskar varandra.... Kim är också dum, mot Cat. Cat älskar ju henne!
mitt hjärta krossas också!!!!
sjukt bra som vanligt <3 (borde finnas i en bok, säg till när den kommer ut ;)) | | _Live_life_ - 20 maj 09 - 20:55- Betyg: | oh, varför är det ingen som har kommenterat något om Nemis
bror? ;o
Han lät ju lite småintressant.. fåordig, mörka ögon.. graw ;D
okej, nu bort från mina dagdrömmar och in i din berättelse.
(Som för den delen är underbar och älskad av alla)
Nemi är härlig och jag gillar henne men jag tycker ändå inte
hon borde låtit Kim kyssa henne. Och Kim, lilla, söta, JÄVLA
KIM kan dra åt helvete. Cat är underbar, Cat är vacker, Cat
är intressant. visst hon är inte Miss Perfect men ändå. Jag
är arg. Arg på Kim.
oj, jag har nog blivit lite för indragen i din här berättelsen..
aja, nu måste jag läsa nästa del.
Du skriver som en Gudinna! | | InTheShadows - 19 maj 09 - 08:21- Betyg: | | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, STACKARS CAT! :'( | | _mos_ - 18 maj 09 - 23:06- Betyg: | | men nejje :'( Det går ju inte dumma! | | glittermagi - 18 maj 09 - 18:28- Betyg: | NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ :'/
det här får fan inte vara sant, cat den lilla ängeln ska
komma tillbaka fan! kim och cat klarar sig inte utan
varandra jue! | | -Cute - 18 maj 09 - 17:47- Betyg: | | MEN OMG KIM DIN LILLA SAK!? ._. det värsta är att jag börjar gilla Nemi mer och mer :O Cat kom tillbaka! XD OMG...*dör* MER!!! XD |
|
|
|
