På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

~ Keep breathing for me ~ Del 26

Här introduceras det mer karaktärer ;) Läs hörrni! Och smygläsare kan ta sig nånstans! ^^’

"I reached out and found...a friend"

Jag tror hela sjukhuset jublade då Cat slutligen lämnade dem för den här gången. För trots att deras avsked var hjärtliga och deras leenden varma, såg jag mycket väl tacksamhet glänsa i deras ögon. Och när de klappade henne på axeln och sa:
”Se nu till att vi slipper se dig här igen”, så menade de det mer än någonsin. Mig fick det dock bara att le.
”Ikväll är det i säng tidigt”, sa Cat senare till mig i samma veva som vi lämnade sjukhusets vitfläckiga väggar bakom oss och lät mamma köra oss hemåt. ”För imorgon gäller det att vara stark inför skolan.”
Och ett moln av ångest kom att lägga sig i min mage. Dock blev det ingen skola för Cat följande dag, för hon ringde mig tidigt på morgonen och sa att hon var så trött att hon inte ens orkade ta sig ur sängen. Tydligen hade kidnappningen och de följder den fått satt djupare spår än jag förstått på både hennes kropp som psyke, för om hon inte ens kom ur sängen var det inte tal om varken läxor eller lektioner. Jag fick helt enkelt möta skolan själv.

Det är konstigt hur en plats där man blivit nedslagen, med ens kan komma att kännas exakt som den gjorde innan efter bara ett par minuter. För redan innan jag nådde trapporna som förde mig upp i estethuset, kändes allting som vanligt igen. Folk strök runt mig och lät munnarna göra sitt och luften var fylld av sorlande och ivriga röster. Tjejer som skrattande rusade runt och kastade sig om halsarna på sina bästa vänner, killar som brölande boxande varandra på armarna och en och annan lärare som försökte upprätthålla ordningen.
Och sen var det jag; en blek och ynklig varelse i ett hav av förvirring. Dagen till ära bar mitt ansikte som tidigare nämnt en fin blåaktig ton och mina läppar fortsatte envist att efterlikna utseendet man får efter en läppförstoring, vilket inte gjorde de blickar jag drog till mig särskilt bättre. Men för att vara ärlig rörde mig knappast blickarna ens i ryggen; jag var bara tacksam över att de lämnade mig ifred.
Inte ens vid skåpen rörde dig mig mer än med ögonen. En del suckar fyllde min verklighet och några småskrattade hånfullt och pekade, men förutom det rörde de mig inte. Och när jag som bäst stod vid mitt skåp och övervägde att krypa in i det och bo där för resten av dagen, jag hörde en mörk och glad röst säga:
”Men tjena, Kim!” i örat på mig.
”Ah!” Mitt lilla tjejiga småtjut var inte bara förbaskat patetiskt, utan också pinsamhet av högsta graden och lockade till en hel del hånfulla skratt från mina klasskamrater. Gällande den manliga tjejen som inlett konversationen verkade det dock inte bekomma ett dugg; hon var idel solskensleende.
”Hur mås det då?”
Medan jag fortfarande försökte fatta att Nemi återigen stod och snackade med mig i lika avslappnad ton som om det handlade om vädret, hann pojkflickan med att öppna sitt skåp bredvid mitt och kasta in såväl väska som jacka och sen börja ta fram matteböckerna.
Jag svalde tyst.
”Okej, lite seg bara.”
Nemi vände ansiktet mot mig och fast jag visste att det var förbjudet, så slog mitt hjärta en extra volt då hennes klara, isblå ögon fullkomligt slog omkull mig. Och sen det där söta småleendet som lockade fram hennes svaga smilgropar.
”Det är vi nog alla”, småskrattade hon och drämde igen skåpet med en så kraftfull smäll att jag hoppade högt där jag stod och fumlade med mitt eget. ”Men ett tips: gå på Dextro så kommer skallen snart igång.”
Hon blinkade leende åt mig och jag skyndade mig att få ut mina böcker, låsa skåpet och haka efter henne som en desperat drunknande i ett hav av giftiga pirayor. Och dessas blickar följde oss nu när vi trängde oss igenom hopen av hyenor och satte kurs mot trappan ner igen.
”Hur är det med Cat då?”
Jag såg mot Nemi då hon skred nedför trappan och svarade sen:
”Hon mår inte så bra just nu; jättetrött och seg.”
Nemis läppar pressades samman en aning och hon skakade lätt på huvudet.
”Det är fan sjukt det här”, mumlade hon. ”Läste om det i tidningen och så; har de fått tag i kidnapparna?”
”Ja, de sitter anhållna misstänkta för kidnappning och grov misshandel samt mordförsök”, mumlade jag och slog ned blicken, vilket fick Nemi att stanna upp och lägga en tung hand på min axel.
”Hey”, mumlade hon, satte ett finger under min haka och tvingade mig att se upp och möta hennes blick, ”det gick ju bra, right? Ni lever båda två och är, med tanke på omständigheterna, relativt oskadda. Och det som inte dödar en gör en bara starkare, am I right?”
Jag smålog och tog ett fastare tag om böckerna.
”Kanske det”, sa jag och Nemi gav mig ett varmt leende.
”Nu attackerar vi matten du och jag”, sa hon och jag följde skrattande efter.
Att jag aldrig tänkt på dig som min vän, Nemi.

Kim:
Hur mår du?

Cat
Jag känner mig som en påse skit just nu. Jag ser ut som ett missfoster i ansiktet och kroppen skakar när jag rör mig -.- Och Jesse är överaktiv. Fuck.

Kim
Jag kan komma hem till dig efter skolan och leka lite med honom om du vill? :)

Cat
Men tjena brorsan, tack va fan! :D Skulle behövas; huvudvärken tar DÖD på mig!

Kim
Stackare :( *pussa bort det onda*

Cat
Vad göru då?

Kim
Enligt schema ska jag räkna matte… Dock smet jag från lektionen så sitter på toa och låtsas ha diarré eller nått xD Pallar inte jävla analfunktioner och sån skit.

Cat
Men fan, Kim, jag räknar ju med dig! D: Du måste peppa mig så jag orkar jue! Och det gör du knappast om du sitter på toa och skiter -.-

Kim
Jag peppar dig ju visst!

Cat
Jo, men om dina betyg börjar gnissla så hjälper det mig fan inte.

Kim
Jag kommer förbi dig sen. Hejdå

Irriterat stoppade jag ner mobilen i fickan på jeansen, reste mig och lämnade toaletten jag suttit och ockuperat den senaste tiden, bara för att inse att vi slutat då jag anlände till klassrummet. Fan också.
Ännu mer grinig på livet slet jag åt mig mina böcker och satte kurs tillbaka mot skåpen bara för att närapå braka rätt in i en massiv kroppshydda.
”Ta det lugnt huh, Kimmie!”
Nemi skrattade lätt och fångade upp mig genom att ta ett hårt tag om mina armar, för att sen släppa mig.
”Värst var du hade eld i baken då.”
”Glömde tiden bara.”
”Va gjorde du då?”
”Jag…eh…sket…”
Nemi stirrade dumt på mig en stund, sen började det rycka i hennes mungipor innan hon kastade bak huvudet och började gapskratta. Själv tog jag ett fastare tag om böckerna och smålog mot henne.
”Du sket!?” råmade hon över hela skolan och fick luta sig mot väggen för att inte dråsa i golvet. ”Du sket!!!”
”Alltså, inte hela tiden, jag satt mest och drog ut på tiden också.”
Men Nemi bara skakade skrattande på huvudet och boxade till mig så hårt på armen att det höll på att fälla mig till marken.
”Du är ju för go!” garvade hon och torkade sig fnittrande under ögonen, innan hon gjorde ett försök att samla sig. ”Men jag svängde mest förbi för att fråga om du kanske hade lust att hänga med ut och ta en cigg?”
Nu var det min tur att stirra. Och det gjorde jag; med råge.
”Huh?”
Men ja, låt mer IQ-befriad då, din tönt.
”Nä men tänkte mest att du kanske inte ville bli lämnad ensam här inne med de där blodsugarna?” Hon nickade mot trapporna till estethuset. ”Och jag bangar aldrig för lite sällskap när man ska inhala sitt dagliga nikotin.”
Mitt ena ögonbryn höjdes och svävade runt där en stund, innan jag leende nickade.
”Visst”, svarade jag och Nemis finlemmade ansikte sprack upp i ett skimrande leende.
”Schyst!” trumpetade hon, tog tag i min arm och släpade med mig ut i solskenet.

Luften fylldes av doften av rök när jag slog mig ned på bänken som fanns bredvid oss, och betraktade Nemi som blossade smått fundersamt på sin cigarett.
”Får jag fråga dig en sak?” frågade hon med ens och jag vred på huvudet åt hennes håll.
”Shoot”, svarade jag och Nemi blossade ett par omgångar till innan hon sa:
”Är du gay?”
Det första som slog mig var att frågan var både attackerande som bisarr, men sen tycktes den med ens oerhört komisk och fick mig att frusta till.
”Med tanke på att jag är ihop med en tjej så tycket jag svaret är rätt uppenbart”, smålog jag men fick inte det väntade småleende från Nemi som jag trott.
”Nej men det finns ju både bisexuella och homosexuella och asexuella och så; jag var bara nyfiken på vilken läggning du tyr dig till.”
Min panna rynkades en aning.
”Tja, jo jag är ju gay som sagt då.” Jag svalde försiktigt. ”Varför undrade du?”
”Mest nyfiken bara, jag är ju själv flata så.”
Said what!?
Jag måste ha stirrat som en idiot, för Nemi vred på huvudet och gav mig ett lätt småskratt.
”Men snälla, säg inte att du aldrig tänkt den tanken om mig du också?” skrattade hon och jag log en smula ansträngt. ”Jag ser ut som en kille, rör mig som en kille, snackar som en kille och uppför mig som en kille; alla tecken på att du tänder på fittor. Hela skolan visste ju att jag var gay redan innan jag ens läckt något om det.”
”Jag tänkte faktiskt aldrig så om dig, seriöst.”
”Vadårå?”
Jag slog ned blicken.
”Jag vet inte, jag har liksom aldrig tänkt på någon sådär.”
Nemis blå ögon mötte mina en stund.
”Hepp, men så är det i alla fall så var bara nyfiken.”
Det blev tyst en stund och det enda som hördes var Nemi som då och då blåste ut nya giftiga moln med rök.
”Hur visste du det?”
Min röst lät gäll i den relativa tystnaden och Nemi såg mot mig.
”Att jag var homo?”
”Mmm.”
”Jag har alltid tyckt om tjejer, det har liksom alltid varit så. Som liten såg jag bara killar som polare och umgicks hellre med dem än brudar, men det var ändå tjejer jag tyckte om på det mer intima planet. Jag och mina grabbar kunde sitta i timtal och diskutera bröst och ja…vilka tjejer som var söta och så.” Hon skrattade och tog ett bloss på cigaretten. ”Det har alltid varit okej för dem, de tyckte snarare det var grymt coolt att kunna snacka så med en tjejkompis liksom.”
Jag nickade och såg ned i mitt knä, vilket genast gav mig frågan:
”När visste du?”
Känsligt ämne, Nemi.
”När jag träffa Cat”, erkände jag efter en stund. ”Jag tyckte om henne redan från första stund, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Det tog mig ett bra tag att tvingas acceptera att jag var kär i henne.”
Nemi gav min axel en svag tryckning och smålog varmt.
”Det är aldrig lätt, men i slutändan är man stolt över det”, sa hon och jag nickade tacksamt till svar. ”Jag menar; det är ju tjejer som är grejen.” Hon blinkade leende åt mig. ”Tänk de stackars brudar som är straighta; de får aldrig uppleva hur det är att vara helt som besatt av en bruds bröst!”
Det där fick till och med mig att skratta, och känslan då sockerdrickan bubblade ur min mun och fortplantade sig i luften, var den härligaste på hela dagen. Jag skrattade så jag vek mig dubbel och drog därmed Nemi med mig i fallet.
Och våra skratt steg mot den skimrande, blå himlen.
”Jag fattar verkligen inte vad alla har emot dig”, återtog Nemi efter en stunds återhämtning. ”Du är ju störtskön tamejfan!”
Mina läppar drogs åt.
”De tycker jag är dum i huvudet.”
”De ser dig bara inte, inte ditt sanna jag. Inte för att jag ska komma och säga att jag gör det, men du är ju inte alls likadan i klassrummet som här ute.”
”Alla har vi väl två olika personligheter.”
”Jo, ja visst.”
Och Nemi fortsatte röka en stund innan hon återigen gick in på diverse samtalsämnen och jag försjönk ner i mig själv och bara lyssnade till hennes röst, skrattade då och då och slängde in någon smart kommentar när det behövdes. Det var först senare när vi skilts åt och jag vandrade hemåt, som det slog mig att jag inte tänkt på Cat en endaste gång.

MEN KIM DÅ! D’’: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

_Live_life_ - 16 maj 09 - 07:43- Betyg: