Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~ Keep breathing for me ~ Del 20

Okej, återigen blev inget som jag ville: kapitlet blev inte alls så som jag velat och inte bra heller enligt mig. Jag har jävligt höga krav på mig själv och ja, tyvärr har inspirationen övergivit mig, men skrev ihop det här i alla fall så får ni nöja er med det tills min inspiration återvänt med förnyad energi. Hoppas den gör det snart för jag avskyr att skriva dåliga delar i den här serien >< BAJS! Men jaja, läs :)

Urklipp ur Jennys dagbok

En skugga; en skugga i min skalle var vad de kallade det. De pekade på röntgenbilderna, talade i mumlande stämmor med allvarsamma ansikten och sa till mig att jag kommer dö. Eller ja, deras meningar var ju inte direkt: ”Det är ute med dig, lika bra du super, knarkar och prostituerar dig den sista tiden”, men undertexterna sa en hel del.
Mamma började storgråta. Pappa stirrade bara på läkarna och Kim… Kim gick därifrån, satte sig i ett hörn med händerna för öronen och gnällde. Åh, älskade syster.
De säger att jag har en chans att överleva, en chans på några procent och det håller mamma fast vid som en desperat alkoholist håller fast i sin sista ölflaska. Men jag vet det redan;
jag kommer att dö.
Men jag ser det inte som döden, för det är bara min kropp som dör; mitt skal. Jag ser det som en början, en chans till något nytt.

Jag ser det som att börja leva.

Vet ni hur det känns att dö? Jag har i hela mitt liv trott att det innebär att lämna sin kropp, fly för något så mycket högre, bli en del av detta och möta alla de man förlorat genom åren. Men jag insåg nu att man även kan dö levande.
Sparkarna haglade över mig som en snöstorm intar en by, slagen och spottloskorna flög och de hånfulla skratten steg och sjönk mot himlen i takt med att mitt medvetna började göra försök att fly.
”Snälla sluta!” snyftade jag, i samma stund som jag fick en välriktad spark i magen, hostade till och såg något rött rinna från mina läppar och färga marken mörk.
”Homosexuella förtjänar fan inte att få leva!” Ett slag över ryggen och smärtan exploderade i mitt inre, fick mig att se stjärnor. ”Man borde utrota dem likt man utrotat andra sjukdomar här i livet. Jävla pest, så jävla äckligt!”
Spark, spott, slag och förnedring kastades mot mig tills min kropp skrek, blodet rann från näsa, mun och läppar och smärtan fick mig att skrika rätt ut.
”Hjälp, hjälp!”
”Ni rör henne inte! Ge fan i Kim annars vrider jag skallarna av er!”
Jag lyckades vrida på huvudet och hann med att se något jag sen aldrig skulle komma att glömma i hela mitt liv. Cat som hade släppt både väska med dess innehåll på marken och nu kom stormade likt en ångvält mot mina angripare. Men det var inte synen av att min flickvän var en antaglig sprinter som fick bilden att etsas fast på min näthinna, utan hur hennes ögon såg ut. Svarta. Svarta som det mörkaste jag någonsin sett. Svart som den mörkaste himmel om natten.
Svart som i ondska.
Jag har nog aldrig sett en person så fullkomligt vansinnig i hela mitt liv. De mörka ögonen sprutade, ansiktet hade kommit att bli rött och nävarna var så hårt knutna att jag såg naglarna skära in i huden. Och för första gången sen mitt första möte med min mörka gudinna blev jag rädd för henne.
”Nu blir det livat”, var det sista jag hörde någon säga innan Cat brakade in i klungan av människor och började dela ut slag efter slag så folk flög som käglor. Snyftande kravlade jag mig undan för att undkomma slagsmålet, kurade ihop mig intill en bänk och kikade sen fram mellan de nästintill hopklibbade ögonfransarna. Och synen som mötte mig fick mitt inre att frysa till is. Cat gick på som om det gällde liv eller död, och sparkade som en galning på Oskar, som krupit ihop i fosterställning och grät. Nävarna flög vilt omkring henne och träffade både näsben, ögon och käkpartier medan hon skallade en tredje, spottade en fjärde i ansiktet och lyfte upp en femte i kragen, som hon sen slängde iväg all världens väg.
Något inom mig skrek bönfallande åt henne att sluta, att det räckte, att det redan spillts blod nog. Men mina såriga läppar var förseglade så jag kunde inget annat göra än att tvingas bevittna misshandeln som pågick framför mig. Det var först när Cat lyfte upp en person jag aldrig sett förr, skallade denna och sparkade den så hårt i magen att personen skrek av smärta, som jag slöt ögonen och försökte utestänga tjuten.
”Han slog mig, Kim! Han lyfte sin hand och gav mig en så hård örfil att mitt huvud kastades bakåt! Han slog mig, pappa slog mig!”
”Han menade säkert inget illa, han var nog bara väldigt upprörd.”
”Det är fan ingen ursäkt för att slå sitt eget barn!”
”Du vet hur han kan bli när han är arg; han menade det inte. Han grät efteråt, det såg jag. Du med.”
”Jag skiter i om han så grinar ögonen ur sig! Det där jävla kräket har förstört mitt liv!”
”Han älskar dig.”
”Kanske för mycket.”

”Kim!? Åh gud, Kimberly!” En hand på min axel, någon som plötsligt lyfte upp mig och tryckte mig intill sig, lutade ansiktet mot mitt och började gråta.
Cat?
”Det är mitt fel, det är mitt fel alltihop! Jag skulle aldrig gått ifrån dig, de skulle aldrig hoppat på dig om jag var med. Åh fan också, jävla skit! Gud, de har typ slagit ihjäl dig!”
Jag försökte öppna ögonen, men då blixtrade en så enorm smärta genom mitt huvud att jag istället stönade och förblev slappt hängandes i hennes armar. Det fick min vackra krigare att gråta ännu värre.
”Fan Kim, jag ska döda dem en dag! Slå ihjäl dem allihop för att de gjort dig så jävla illa!”
Hennes röst skar sig då hon började stappla iväg mot en destination jag inte visste, men hann inte långt innan benen vek sig och hon sjönk ihop på marken med mig i famnen, böjde ner sitt snyftande huvud och pressade det mot mitt.
Du får blod på kläderna, Cat…
”Jag ska aldrig lämna dig så igen, Kim. De ska aldrig mer få röra dig, aldrig! Ingen ska få röra dig förutom jag!”
Återigen stönade jag svagt och Cat tryckte genast sina kyliga läppar mot min kind.
”Vi måste få bort allt blod”, mumlade hon sen lågt, lyckades resa sig igen med mig i sina armar och började stappla iväg. Sen tryckte hon åter läpparna mot mig, den här gången mot min panna, och upprepade lågt:
”Ingen ska få röra dig förutom jag.”
Sen kom mörkret och förde mig bort.

Nästa gång jag kvicknade till fann jag mig återigen liggandes i Cats säng, men den här gången var det inte Cats ansikte jag fann mig stirrandes på, utan förvånande nog Jesses. Den lille pojken satt hopkurad i änden på Cats säng och stirrade på mig med sina stora bruna ögon.
”Hej, Jesse”, grymtade jag förvånat och gjorde ett försök att sätta mig upp, men då exploderade smärtan i huvudet på mig igen och fick mig genast på bättre tankar. Sitta kunde jag göra senare.
Försiktigt kände jag på läpparna, näsan och resten av ansiktet, och konstaterade sorgset att läpparna svällt upp till fördubblad storlek och var fulla av sårskorpor, näsan gjorde sitt bästa för att efterlikna en potatis och jag var svullen och sårig precis överallt.
”Jag har nog varit vackrare”, suckade jag lågt och såg då hur Jesse började röra sig i andra änden av sängen. Försiktigt kröp han närmare och närmare tills han slutligen satt placerad bredvid mig och såg ner i mitt sårade ansikte. Sen lyfte han med ens handen och lät den sväva över mitt ansikte en stund, innan han försiktigt – så oändligt försiktigt – lät den sjunka och landa på min kind. Hans små fingrar var lena och varma mot min kind när han började smeka över såren och det blänkte till i hans barnsliga ansikte.
”Aj”, sa han med ens och jag såg förvånat på honom. Han hade en liten och spröd röst och väste nästan fram den, som om det tog emot rejält att uttala det lilla ordet.
”Ja, aj”, svarade jag och gjorde ett försök att le, men gissade på att det mest liknande en hiskelig grimas. ”Jag råkade hamna i lite trubbel på vägen hem.”
Pojkens mörka ögon såg sorgsna ut när han lät handen fara över såren och slutligen lät den vila mot min kind där den börjat sin resa.
”Cat tycker om dig”, sa han sen och betraktade mig intensivt. Jag försökte återigen le.
”Jag tycker om Cat också”, svarade jag och då för första gången gav Jesse mig en svag antydan till ett leende. ”Och dig med, Jesse.”
De smala läpparna drogs åt ytterliggare och jag slogs av hur otroligt vacker pojken var när han log. När han sen försiktigt kurade ihop sig intill min sida med huvudet under min haka, kom det så naturligt att lägga ena armen om honom och hålla honom emot mig.
Jag hade fått en bror.

När Cat kom tillbaka en stund senare hade Jesse somnat tryckt mot min kropp. Och synen fick Cat att le då hon försiktigt satte sig på sängkanten och tog min hand i sin.
”Hur känns det?” frågade hon lågt och jag gjorde min hiskeliga grimas igen.
”Som om jag blivit ångvältad”, skämtade jag och Cat log ansträngt. ”Det bultar på ställen jag inte ens visste det kunde bulta på.”
Cat suckade, kramade min hand och såg ned på den.
”Hur vill du göra?” frågade hon och fick en förvånad blick i gensvar.
”Huh?”
”De slog fan ner dig, Kim! Och de hade fortsatt om inte jag kommit. Hur tänker du göra med det?”
Den tanken hade inte ens slagit mig än, men när hon serverade den till mig fick jag ångest på direkten. Men vad hade jag egentligen för val än att återvända och låtsas om att det aldrig hänt?
”Kan vi inte bara glömma det?” viskade jag lågt och såg Cat höja ena ögonbrynet.
”De misshandlade dig!” Hennes röst bar på spår av undertryckt frustration.
”Jag har blivit slagen förr.”
”Men aldrig sådär! Fan Kim, du kan inte låta dem komma undan med det!?”
”Och vad ska jag göra då!?”
”Anmäl dem, konfrontera dem, inte vet jag, gå till polisen! De är fan inte kloka!”
Jag svalde och betraktade våra sammanlänkade händer.
Det här hade aldrig hänt om du bara lytt dina känslor och stuckit redan innan det hunnit gå såhär långt. Nu är du fast Kim, vare sig du vill eller inte.
Den hånfulla rösten i mitt inre fick ilskan att sjuda i kroppen och min fria näve att knytas.
”Jag vill inte, okej? Kan vi inte bara gå dit och skita i dem?” Jag gav henne ett svagt varggrin igen. ”Vi måste ju se till att få upp dina betyg så du kan bli statsminister.”
Cat betraktade mig tyst en lång stund, innan hon suckade, böjde sig fram och strök mig över håret.
”Om de så mycket som ser åt dig igen sparkar jag ner dem allihop”, muttrade hon lågt och jag svalde. ”Det ska de fan veta!”
Jag kom mig inte för att svara och Cat kröp ner bredvid mig och la armen om både mig och den fortfarande sovande Jesse.
”Ni är ju den enda familj jag har nu, Kim”, viskade hon lågt. ”Jag tänker inte låta något skada er.”
Jag borde egentligen ha känt mig trygg efter den kommentaren, men istället för trygghet ingav den mig endast en iskall känsla i magen.
”Jag tänker inte låta något skada er…”
Det var egentligen inte den som orsakade skadan som skrämde mig längre, utan snarare det som Cat skulle ta sig till om något hände mig eller Jesse.

Det blev inte mer allvarligt snack den dagen, istället vigde vi den åt skolarbete. Cat hade föreslagit en promenad utomhus, men efter att jag fått titta mig i spegeln och tvingas konstatera att jag liknande en misshandlat valross, stannade vi istället inomhus och med Jesse vid vår sida tog jag itu med att hjälpa Cat inom de ämnen hon låg efter i: alltså de flesta. Och under den tid vi förlorade oss i mattetal, engelsk grammatik och svensk historia glömde vi båda bort dagens alla händelser och kunde slutligen skratta tillsammans. Efter att Cat jagat mig med matteboken och vrålat någonting om att hon skulle smälla den i min redan misshandlade skalle om jag så mycket som vågade pika henne för att hon låg på mellanstadienivå, föll vi båda ihop ovanpå hennes säng i en enda skrattande hög. Och Cat drog mig intill sig, la mitt huvud ovanpå sitt bröst och lät fingrarna leka genom mitt hår, medan jag slöt ögonen och bara lyssnade till hennes välbekanta hjärtslag.
”Vi ska lyckas du och jag”, mumlade hon lågt och jag suckade tungt, sjönk in i hennes rytmiska andning och glömde den dunkande smärtan i huvudet. ”Vi ska visa dem att de gett sig på fel brudar!” Hon tvinnade en slinga av mitt hår runt ena fingret och smekte sen min panna helt lätt. ”I framtiden ska jag bli statsminister och du min bäste rådgivare och världsledande konstnär. Då kan de sitta där på sina feta rövar utanför systemet och se snopna ut och undra ’hur blev det såhär?’.”
Jag smålog lätt åt hennes drömmar, lyfte huvudet och såg in i min vackra prinsessas ansikte; såg det ansikte och den själ jag givit mitt hjärta åt och därmed en anledning att orka möta mina klasskamrater imorgon.
”Du och jag alltid?” frågade jag lågt och Cats bruna ögon veknade så till den grad att jag riktigt kände kärleken kastas mot mig.
Hon smekte min kind, lät blicken sluka mitt ansikte och smålog milt.
”Alltid”, viskade hon och jag hasade mig upp så att jag kom åt att smaka på hennes läppar.
”Jag älskar dig”, viskade jag och hörde Cat sucka mjukt.
”Jag älskar dig också”, blev svaret och mitt hjärta smälte och rann ut i hennes hand. Sen körde jag in huvudet under hennes haka och försökte återigen glömma en dag jag önskat aldrig funnits.
”Hörrudu”, sa Cat fundersamt efter en stund, ”tror du jag blir bannlyst från riksdagen om jag kommer dit iklädd lackstövlar, hotpants och push up med knullrufs och läppstift i hela ansiktet?”
Och det skratt som då bubblade upp inom mig, slungades ur min mun och fortplantade sig i hela rummet, sa mig att vi båda skulle klara det om så hela världen gick emot oss.

Kommentera? :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
NeMriA - 15 maj 09 - 18:42- Betyg:
kjhrkajdn.
<333
*damp för att det är så bra*
sandruskapuska - 8 maj 09 - 15:01- Betyg:
bte så älskar jag delen men jesse ^^)
sandruskapuska - 8 maj 09 - 14:56- Betyg:
Aaaw, underbart.
_Live_life_ - 24 apr 09 - 21:21
hej min idol.
slutar du skriva på den här så dör en bit av mitt hjärta.
-Cute - 24 apr 09 - 11:57- Betyg:
NU har jag läst :* du är BÄST!
LikeBefore - 24 apr 09 - 10:57
grymt bra, säg aldrig något annat! håller med dom andra till 170%!
ber om ursäkt för den lama komentaren... mår inte så bra bara. tack otroligt mycket för den här delen :D de bästa som hänt idag :P <3
_mos_ - 23 apr 09 - 21:11- Betyg:
åh va mys! Så mysgulligt så jag nästan dör. Fan va bra du är!
PsychicPlay - 23 apr 09 - 19:11- Betyg:
galet bra, myes
jag hatar dom. galet mycket. för att dom är så äckliga & ens kommer på
tanken att slå någon för deras läggning. >:::

men borde inte Kim till sjukhuset?
nått inre organ kan ju vara skadat. .___.

& jesse. denna fina lilla pojke som jag bara vill krama & skydda
från världens all ondska. *-*

du är bäst.<3
-Cute - 23 apr 09 - 18:04- Betyg:
DAMP hinner inte läsa nu men lovar att läsa imorn!<3

Skriven av
EMORAiNBOW
23 apr 09 - 17:58
(Har blivit läst 371 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord