Mellan våra ögon slog det gnistor |
Molnen på himlen var mörka,
men regnet höll sig kvar i molnen
Luften var het, det var kvavt
Men det var bara mellan våra ögon som det slog gnistor
Skratten från oss ekade på hela torget,
men det var fullt av folk överallt
Det var bara vi som existerade
Vi stängde in oss i våran lilla bubbla
Och vi satt vid statyn, som du kallade för våran staty
Ja du fångade mig med orden,
för vi kan ju inte dölja våra känslor längre
Din hand på mitt knä värmde hela mig,
Du är den vackraste jag någonsin sett
Du är bland det bästa som har hänt mig
Jag är nyförälskad, och det är du och dina ögon som är orsaken
|
|
|
|
