På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

" Ett förlåt räcker inte " Del 24.

[ Sitter just hemma och är sjuk, tycka synd om mig? (a) Eller så inte, för detta betyder att jag kommer kunna skriva i novellen lite när som helst hela dagen ! :) ]

Kevin stog där, Jag hade inte sätt han sen den där dagen hemma hos mig, han såg lite blek ut, inte alls full av den glädjen han haft tidigare.
Och jag kanske inbillade mig, men på något sätt såg det ut som om han inte sovit något alls och jag undrade om jag såg likadann ut.
För ett ögonblick stannade tiden då våra ögon möttes, rätt in i ögonen såg vi på varann.
Jag började darra, min arm började darra, Filip måste ha känt de för han flinade lite men kollade sen tveksamt på Kevin.
Kevin kastade en orolig blick imot Filip och såg sedan på mig.
Det var då tanken slog mig, efter allting.
Skulle Kevin ändå kunna tänka sig att göra mig nått ont?

- Vad håller du på med?
Kevin kollade på Filip misstänktsamt och hans röst var en aning argsint.
Det var då jag kände det, hur glädjen kom.
Kevin tänkte inte göra mig något ont, han brydde sig fortfarande om mig.
Filip röck till av hans lite agresiva tonfall.
Det blev tyst i några sekunder, som om Filip tänkte.
Sedan nickade han bara imot utgången, det var ett tecken på att vi skulle gå ut istället.

Jag borde skrikt, skrikit åt folket där inne.
Men det gjorde jag inte, jag var tyst.
För jag litade på honom, jag litade på Kevin.

Filip drog med mig ut och Kevin följde försiktigt med där bak.
Filip gick imot rökplatsen , dit alla gick för att röka.
Det låg lite för sig själv, bara för att föreldrarna aldrig skulle komma på sina barn röka.
Det var då jag kände hur paniken grep tag i mig, ingen skulle höra mig om jag skrek, ingen skulle se mig.
Och framför allt, mamma visste inte vart jag var.
Jag började skaka, försökte leta efter mobilen med min andra hand inte Filip höll i.
Helvete tänkte jag högt för mig själv, mobilen hade jag tydligen glömt hemma hos Tim.
Det var då jag började backa , började streta imot.

- SLÄPP MIG DIN IDIOT!
Skrek jag panikslaget, Filip kollade flinade åt mig innan han öppnade munnen.
- Är det nu du kommer på det? Att Kevin kanske inte skulle skydda dig trots allt?
Det brännde i mig när jag hörde orden, det gjorde ont att höra.
Det var då jag mötte Kevins blick, han kollade inte rätt igenom mig.
Han såg på mig, med oroliga ögon och han verkade inte veta riktigt vart han skulle ta vägen.
- Filip, varför gör du såhär med henne? Vad har hon gjort?
Kevins röst var lite orolig men ändå bestämt, och jag hoppades verkligen att han skulle vara på min sida, att han skulle förstå.
Kanske hade han gjort det också, om inte Filip ljugit.
För orden som kom ur hans mun var falska, och jag menade det.

- Jadu Kevin, Nella är ju bara 14 och både du och jag är 16 och detsamma gäller Linnea, tjejerna tänker anmäla både dig och mig för våltäckt.
Jag röck till , såg på Kevin.
Han röck till och såg på mig också, som han inte visste vad han skulle tro.
- Du ljuger ..
Viskade jag och såg på Filip.
- FYFAN VAD DU LJUGER!
Mina ögon fylldes av tårar jag såg imot Kevin , ville inte att han skulle tro på honom!
Men Kevin hade vridit sin blick ifrån mig, jag försökte desperat hitta ord, hur skulle jag få Kevin att förstå?

Ja, jag var rädd.. Rädd för att han skulle vända mig ryggen till igen om jag försökte förklara, men den här gången var det värre.
Jag hade ingen aning om vad dom tänkte göra, ingen alls.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Bolliz - 6 mar 09 - 18:03- Betyg: