Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~ Keep breathing for me ~ Del 2

Okej guys, här kommer andra delen i den nya följetången! :D Hoppas den ska duga. Enjoy och såna där vackra visdomsord, heh ^^

Jag minns en gång när jag var runt fem år gammal och Jenny var sju, mamma. Vi älskade att gömma oss för dig när du kom hem efter jobbet; bakom den stora klädhängaren du vet, den där den där förskräckligt fula trenchcoaten hängde som ingen i familjen använde mer än att spy galla över. I alla fall fungerade den även bra som gömställe åt två små systrar, och jag minns hur Jenny höll för munnen på mig och fnittrade förtjust.
”Schhh! Var tyst, Kimberly, annars hör hon oss och då är allt förstört!” brukade hon alltid säga medan jag kämpade för att hålla balansen genom att ta tag i den bruna kappan och klamra mig fast vid den. Jag var ett sent barn, okej? Jag var den som sist började krypa, sist började tala, sist började gå och sist började visa intresse för min omgivning. Vad fan är det för fel med att vara sen egentligen, va!? För hela min uppväxt fick jag höra ”ja, Jenny var ju väldigt tidig i utvecklingen, och otroligt begåvad för sin ålder! Kimberly däremot…” Och deras medlidsamma blickar och skakande huvud. Än idag avskyr jag medlidande, avskyr det så att jag ruttnar inifrån!
I alla fall så brukade vi gömma oss där varje eftermiddag, och trots att du visste vad som väntade var det lika underbart i alla fall. Pappa stod ute i köket och lagade till dagens middag och jag och min syster gömde oss bakom den där hemskt bruna uppenbarelsen. Jenny med sitt blonda hår uppsatt i en hästsvans och de blå ögonen glittrande av förväntan, och jag med min risiga hårbuske i två råttsvansar och min egna blå blick fylld av ängslan. För hur skulle det bli den här gången; skulle hon se åt mig också?
Så hördes ljudet av en nyckel som sätts i låset och jag såg Jennys lilla kropp spännas likt en fiolsträng, tills dörren öppnades och mammas klingande stämma hördes ropa:
”Nu är jag hemma!”
Detta följdes sen av ett vilt tjut då en liten Jenny kom flygandes fram från klädhängaren, kastade sig om mammas hals och spridde glittrande solskenskyssar över vår mors rosenröda ansikte, varpå mamma belönade sin äldsta med ett milt, kuttrande skratt och lyfte upp henne.
”Så här har vi min stora, fina flicka!” skrattade hon och kastade Jenny som gav ifrån sig ett fnittrande läte som lät som ljudet av regnande pärlor. ”Har du varit duktig idag? Nå, låt mig höra om din dag nu!”
Och sen jag som förtvivlat försökte trassla mig loss ur klädhängaren, för att sen känna hur den började falla. I panik gav jag till ett skrik innan hela anordningen föll och jag själv började gråta, lyckades kravla mig fram ur trenchcoaten och ge min mor med Jenny i famnen en tårfylld blick. Och än idag minns jag mammas blick av total avsky..
De där blågrå ögonen kalla som stål, fick mig att huttra och sluta snyfta i hopp om tröst. Och Jennys medlidsamma blick (jag avskyr medlidande!) då hon såg ner på mig där jag låg i en patetisk liten hög. Och sen mammas förnekande då hon vände sig bort, hissade Jenny mot skyarna igen och gick ifrån mig glatt pratandes om att hon ville höra allt om min systers dag, ut i minsta detalj. Och själv kravlade jag mig upp och rusade så snabbt mina små ben bar upp till mitt rum, där jag kröp ihop under sängen, rullade ihop mig till en boll och brast i förtvivlad gråt.
Nej, mamma, du har aldrig sett mig; varken då eller nu. Och ändå kan jag inte sluta önska att du ska börja göra det…


Jag har sagt förut att skrivning inte hör till mina speciella talanger; men fan ska veta att matte nog får joina den listan – ännu en lista som ett levande bevis på att jag är ett totalt freak.
En nolla.
En loser.
En ingenting.
Avslutat kapitel.
Done.
Finito.
End of discussion.
Irriterat som en tonårsfjortis med mens stirrade jag på mattetalen framför mig i ett desperat tyst hopp om att de då av sig själva skulle slås ihop till en enhet och ge mig insikt om mattens grunder. Men det enda de lyckades med var att blanda ihop sig till en geggig sörja bestående av en massa x och y som tydligen skulle bli ett svar som skulle ge mig MVG. Dock lyckades de bara ge mig huvudvärk.
Sur som en citron smällde jag ihop boken, lutade mig bakåt och korsade armarna över brösten, muttrade diverse svordomar och blängde på föremålet för min ilska. Sen vandrade dock min blick olyckligtvis vidare mot ett annat föremål, en person jag faktiskt inte hyste något direkt agg mot. En lång och slank mörk skönhet med ögon som hos en panter, hår som en regnbåge, läppar som en grekisk gud och…
Förvirrat ruskade jag på huvudet och vände blicken ner mot matteboken igen, med ens var min nyss nämnda ilska som borta med vinden. Jag var straight så vitt jag visste…eller ja, med tanke på hur socialt missanpassad jag är så har jag inte direkt fått någon chans att testa min sexuella läggning. Jag är 17 år och okysst, oknullad, orakad (använd er fantasi för fan!) och allmänt okul. Den enda närkontakt jag får med personer av det motsatta könet är via de knuffar jag får levererade då och då, speciellt via idrotten, vilket inte direkt gett mig några vidare upplysningar huruvida jag tänder på töser eller pojkar. Men eftersom hetero är normen och jag velat vara den där förbannade normen sen jag insåg hur misslyckad jag är i samhället, så antar jag helt enkelt att jag som alla andra går igång på kukar, bara bröst som inte är fyllda med silikon och håriga ryggar. Ja, bara gissar alltså… Men poängen är att homosexuell är jag fan inte, jag är inte någon jävla lebba heller, någon flata som drömmer snuskiga drömmar om…öööh… ja, ni vet. Inte bisexuell heller, jag är hetero, hetero med stort jävla H! H som i Herkules, Huvud och Herpes, H som i Hinkar, Hundar och Hallelujah. Heterosexuell.
Så hur vågade då den där jävla Cat komma här och vända upp och ner på min hjärna jag tills för några veckor sen trott att jag förstått mig på!? Jag fick skylla på att jag helt enkelt var nyfiken på henne, för ända sen den dagen hon stampat in i klassrummet med sin dramatiska entré, hade hon lyckats att på något sätt involvera sig i mitt liv. Jag såg henne vart hon än satt i klassrummet, och även om mina ögon inte vilade på henne direkt så kände jag hennes närvaro. Jag kände den söta doften från henne när hon fanns i närheten, och kände jag inte den kunde jag vara säker på att hennes högljudda rapar och gälla svordomar skulle påminna mig om hennes närvaro. Den tjejen lyckades alltid lysa upp ett rum bara genom att vistas i det och göra absolut ingenting.
Man får väl helt enkelt bara lyfta på hatten.
Och nu satt hon där längst bak i klassrummet och bara fanns helt enkelt, utan att göra ett skit. Med fötterna på bänken, öronen proppade med hörlurar och musik så hög att jag som satt längst fram hörde den; lät hon mattelektionen gå utan att ens så mycket som snegla åt boken jag för tillfället brottades så med.
Dessutom verkade hon dra till sig bråk. Hela den där bruden stank av trubbel, och ändå kunde jag inte låta bli att snegla på henne där hon stod utanför skolan och demonstrativt rökte lite, lite för nära ingången än man fick, bara blåste ut moln efter moln av rök mot de lärare som vågade käfta. Hela hennes varelse skrek av pondus, vilket fick något inom mig att drilla av förtjusning… och skräck, mina blå ögon att vidgas. Och alltid lyckades hon få syn på mig där jag stod och tyckte mig stirra diskret. Men varje gång som hennes bruna blick föll på mig slog jag ner min egen och skyndade mig därifrån, dock hann jag alltid se den där lilla skymten av svagt intresse i hennes bruna ögon, såg hur hennes släta panna rynkades helt lätt och hon stannade upp med cigaretten mot läpparna. Vad blicken betydde struntade jag dock i att försöka analysera; antagligen ville hon bara banka skiten ur mig.

Det värsta är nog ändå när rasterna börjar och alla ska ut i korridoren samtidigt; det är då min osynlighet börjar knaka lite i fogarna. Det är som om alla verkligen finner njutning i att klämma mig i dörren, skratta åt min rygg som försöker göra sig så liten som möjligt, lägga krokben för mig eller något annat osmakligt för att visa sitt misstycke mot min existens. Kanske är det därför jag alltid försöker vara antingen först ut så jag får chansen att rusa till närmaste toa och låsa in mig där, eller gömma mig i ett hörn och bli ett med bakgrunden, eller så stannar jag kvar till sist, plockar med mina papper och försöker se ut att vara extremt upptagen. När kusten sen är klar springer jag och gömmer mig tills nästa lektion börjar. Mitt liv har varit en enda kurragömma från början till slut.
Den här gången var det dock annorlunda; de väntade på mig. Så fort jag stack ut huvudet med böckerna hårt trycka mot bröstet var de där på en gång – deras jävla hånflinande ansikten. Hur de pekade på mig och skrattade, verkligen skrattade! Jag såg deras vita tänder, hur de flinade, pekade, gjorde narr av, fick min varelse att krypa ihop och gråta och skrika inombords.
”Jävla tönt, IQ-befriade lilla nörd. Vart har du glasögonen då? Brukar inte nördar ha glasögon?”
Orden regnade över mig utan slut.
”Tanig är du också, sådär äckligt mager ditt lilla anorexiaoffer. Så jävla ful att man vill kräkas på dig! Vem ska kommer vilja sätta på dig liksom, jävla äckel!”
Kanske hade de börjat slå mig också om inte en plötsligt hög och skarp röst – likt en pisksnärt – vinit genom luften och fått alla att sluta och direkt backa bakåt.
”Vad fan sysslar ni med era jävla miffon!?”
Jag såg ut genom min blonda hårgardin, bara för att mötas av synen av en otroligt förbannad Cat som kom marscherande i full karriär. De bruna ögon blixtrade som om världens alla åskväder slagit rot där, och de annars så finlemmade händerna var knutna av rent raseri. Hade jag inte vetat bättre hade jag gett mig sjutton på att håret sprakade…
”Låt henne vara ifred va, jävla rövslickare! Låt ungen va för i helvete!” Hennes röst skar genom luften, fick de andra att drabbas av nervositet och mumlandes backa undan från mig, skingras och sen försvinna. Själv tryckte jag darrade mina böcker mot bröstet och slog ner blicken för att slippa möta Cats, hoppades tyst att hon skulle gå och lämna mig ifred.
Det gjorde hon dock inte, stod kvar på samma fläck och jag antog att hon betraktade mig på det där tysta sättet bara den där tösen kunde.
”Låt dem inte sätta sig på dig, de är enna jävla misslyckade idioter hela bunten”, sa hon med ens tyst, vände sen äntligen på klacken och försvann ur mitt synfält. Själv stod jag kvar och inandades doften av mitt eget hår, samt doften från hennes söta parfym. Varför hade hon gjort sådär? Vad ville hon egentligen vinna på det hela? För det lilla jag förstått av min nya klasskamrat var i alla fall så mycket som att hon aldrig gjorde något gratis.

Okej, låt oss även lägga till idrott på min lista över skolämnen som inte går så bra just nu. Jag tycker inte om idrott och det tycker inte om mig. Jag har noll bollkänsla och de gånger jag kommer i närkontakt med en slutar det alltid med att antingen jag eller någon annan skadar sig. Jag simmar långsamt, jag är inte vig och jag har dålig kondition. Jag är med andra ord rätt värdelös på det också.
Men det är inte det som får mig att avsky ämnet som ska ge en, en snygg kropp och gemenskap med andra; det är omklädningsrummet. Jag försöker alltid smyga undan och gömma mig på toaletten då jag byter om, och jag duschar aldrig där. Sist jag gjorde det tog de mina kläder och stoppade ner dem i toaletten, så jag gör aldrig om det kan jag ju säga. Dessutom orkar jag inte se deras jävla perfekta kroppar och hur de högljutt kommenterar varandras bröst och andra ädla delar, tar på varandra och fnittrar som en flock fulla småflickor. I ärlighetens namn äcklar de mig bara. Kanske kroppskontakt helt enkelt inte är min grej.
Den här gången var därför inget undantag utan jag smet in på toaletten, låste in mig och började processen att krypa ur mina kläder och i de jag skulle träna i. Inte så mycket som en blick gav jag min magra kropp i spegeln när jag naken letade reda på det jag skulle ha på mig. Sen väntade jag spänt där inne tills det blev tyst utanför då de andra lämnat rummet - fienden hade backat ur – och först då låste jag upp och klev ut… och höll på att ramla baklänges på fläcken. För vem stod där och lyste i all sin prakt om inte…
Cat.
Naken sånärpå ett par svarta hotpants och en svart sportbh stod hon där och bara… fanns helt enkelt. De bröstlånga hårtestarna var för ovanlighetens skull uppsatta i en tjock hästsvans och hennes svartsminkade, bruna blick flög runt och fastnade på mig i samma sekund som jag lämnat tryggheten på toan. Jag har nog aldrig ångrat ett beslut så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då.
Nervöst fumlade jag med min vita påse innan jag tappade den i golvet, och det lilla ljud den åstadkom tycktes för mig bli öronbedövande, allt medan Cats mörka ögon vilade på mig utan att röra sig en millimeter, sen log hon med ens och mitt hjärta slog en ofrivillig volt i bröstet.
”Vad jag förstått är det du som är Kimberly”, sa hon med den där sexiga rösten som fick något inom mig att gå sönder en smula; dock skyllde jag i tysthet på rädsla.
”Kimberly Brie”, sa jag tyst och kunde i samma stund ha bitit av mig tungan. Toppen, skitbra Kim, nu vet den där gangsterbruttan hela ditt töntiga failnamn. Fint. Bra. Applåder till dig för denna bravad!
Cat lät höra ett mjukt kuttrande läte.
”Okej då… Kim”, sa hon lätt och med ens raderade hon avståndet mellan oss och jag fann mig tryckt mot tegelväggen, febrilt sneglandes efter en möjlig flyktväg medan Cat placerade varsin hand på vardera sida om mig, spärrade fast mig där jag stod. Hennes ansikte nära mitt, hennes söta doft som våldtog mina sinnen. Gud, försvinn, bort, iväg, vad fan vill du, kvinna?
”Du är inte så van, eller hur?” spann hon vidare med den där rösten som fick mig att rysa. ”Med det här menar jag?”
Öh, va?
Dock måste mina ögon lyst av frågor fast mina läppar inte sa något, för hon verkade fatta ändå.
”Kroppskontakt, socialt umgänge, snacka skit, umgås, kramas, mysa, ja du vet.”
Vad fan skulle jag svara på det då? Nej, jag är socialt misslyckad och umgås heller med min skugga än levande varelser?
Cats mörka blick log ikapp med läpparna då hon med ens tog tag om mina smala höfter och lät sina händer glida utmed mina sidor upp till brösten och krama till helt lätt. Jag kunde ha dött på fläcken, men det enda ljud som kom över mina läppar var en skrämd hickning. Gode Gud!
”Grejen är att jag förstår varför de hackar på dig så, Kim. För du är en sån förbaskad jävla oskuld!” Hennes mörka ögon sög in min blick, naglade fast mig där jag var; tryckt mot väggen. ”Inte för att jag egentligen tycker synd om dig, jag brukar slå ner såna som du varje kväll till kvällsmat, no biggie.”
Hjälp!
”Fast grejen är att du fan är 17 år och aldrig fått ligga, eller vad jag förstått ens haft något som tagit i dig mer än kanske morsan din. Det gör dig inte bara till oskuld utan även ett jävla misslyckande.”
Och sen hennes händer som tog tag om mina axlar och hennes läppar någon centimeter från mina, jag kunde känna hennes varma andedräkt mot mina läppar. Och sen hennes ena hand som smekte mig ner mot magen och greppade om min höft, pressade sin kropp mot min egen och jag sjönk skräckslaget ihop mot väggen medan jag som paralyserad stirrade in i hennes mörka ögon. Jag hade nog aldrig varit så skräckslagen i hela mitt liv.

KOMMENTARER MOTTAGES MED VÄRME! :D Kommentera så blir Gud glad och meddelar det till Sankte Per som då släpper in er i himlen, samt ger er en klubba (en röd!!!) i present. Höhö, alla vill till himmelen… eh…
Men ja, kommentera liksom :3

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tiggarflikkan - 16 okt 09 - 22:13
Oj, det dröjde visst ett tag innan jag tog mig orken att läsa vidare. huruvida det var ett ba beslut eller ej vet jag inte - snarare ofattbart då du sriver totalt underbart!
NadaZero93 - 27 sep 09 - 08:23
"Irriterat som en tonårsfjortis med mens" ja, jag känner igen mig.

så jävla bra.
Tiggarflikkan - 25 sep 09 - 19:19- Betyg:
(''Man får väl helt enkelt bara lyfta på hatten.'', ungefär mitten av sidan.)
Ignorera det där. Det är bara föra tt markera vart jag befinner mig i läsningen av denna underbara novell. Men tyvärr (TYVÄRR!) kan jag inte läsa mer nu.
Madvis - 26 maj 09 - 20:21- Betyg:
Oh hohohoho.... Så himla bra :D Ska läsa den om det så tar hundra år xD
Superbra, ska läsa nästa när jag har tid :)
InTheShadows - 10 maj 09 - 14:52- Betyg:
omg, blev nästan kåt. XD
sandruskapuska - 8 maj 09 - 02:33- Betyg:
Gaah seriöst. du ägerkan inte säga mkt mer än så- Förvånad över den underbara kreativitet du har asså. love sista delen.
Mp3 - 24 mar 09 - 18:56
Jag måste helt enkelt säga att du skriver helt grymt!
NeMriA - 20 mar 09 - 18:27- Betyg:
"Inte bisexuell heller, jag är hetero, hetero med stort jävla H! H som i Herkules, Huvud och Herpes, H som i Hinkar, Hundar och Hallelujah. Heterosexuell." <--- alltså. jag både skrattade och blev förundrad över hur du kan skriva ALLT i denna novellen så jävla bra o.o
LÖV IT! <3
_mos_ - 3 mar 09 - 23:30- Betyg:
asså jag har nog skrattat mig igenom hela förutom det sista. Du skriver så
förbannat jäkla roligt på ett sätt. Fortsätt!
LikeBefore - 3 mar 09 - 23:15- Betyg:
Men gud! vart har det här varit hela mitt liv, tänkte jag efter typ första delen! du förstår hur himla sjukt galet bra du är va! aaaahhhhh ... jag vill läsa mer! jag tror jag läser allt detta en gång till! finns de här i en bok? åhhh... kom ihåg att mejla nästa del va!
o jag lovar, jag överdriver inte! <3
PsychicPlay - 3 mar 09 - 20:14- Betyg:
herregud, KViNNA! (eh, för det antar jag att du är)
du är helt fantastisk på att skriva!
ja, jösses asså.
helt klockrent, verkligen.
damn, jag läser.
:D <3

Skriven av
EMORAiNBOW
3 mar 09 - 19:15
(Har blivit läst 468 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord