döden knackar på |
klockan slår på väggen
hon ser på den
mörkret faller ute
hon är nära slutet
tick, tack för var minut
slår sig hjärtat i en knut
i två månader hon suttit där
så oändligt ledsen och olyckligt kär
inte en vän eller peng hon har
bara Döden om några dar
kanske ändå lyckan ska komma
innan hon dör eller hunnit somna
tick tack klockan slår
nerför kinden rinner en tår
hon går fram till spisen
och ser på servisen
klockan i hallen slår tolv
och flickan slår snart i kökets golv
Där ligger hon död och förruttnar snart
oändligt ledsen, men underbar
även i döden hon vacker är
fastän hon varit olyckligt kär
När postbärarn knackar på
öppnar dörren och ser då
en jungfru stiga ut genom fönstret
med handen i en annans i månskenet
hon bär vitt och han har svart
de är borta inom en kvart
döden och flickan stiger ner
till dödsriket och ses ej mer.
|
|
|
|