Nobody without you [Th-ff] del 2 |
hatar ni också när kapitel slutar mitt i typ "händelsen" för att öka spänningen?
om ni är sånna - kommer ni hata mej efter den här delen (a)
denna suger fortarande & nu kommer typ de mest sugiaste (a)
men hoppas ni gillar't
pyss:*
__
del 2
"Det där gick väl bra?" frågade Georg efter vi kört igenom alla låtarna på scenen.
"Hörde ni inte min röst?" klagade Bill och alla suckade åt honom.
"Men hur gick det egentligen i morse då? Eller störde jag?" frågade Tom skämtsamt och både Georg och Bills öron växte. Jag ryckte på axlarna.
Jag ville bara till hotellrummet. Till Sabine. Kanske bara kolla på en film eller nått, bara vi två.
"Berätta nu! Hur är hon?" sa Tom ivrigt där vi satt i ett rum för att vänta på limosinen som skulle föra oss tillbaka till hotellet innan konserten ikväll.
"Vad menar du?" frågade jag. Tom suckade.
"Hur är hon i sängen?" frågade han och jag visste inte vad jag skulle säga.
"Eh..." började jag.
"För ni har väl haft.." frågade Bill försiktigt och jag förstod exakt vad han menade och skakade på huvudet. Killarna kollade förvånat på mej.
"Va?" utbrast de förvånat och jag ryckte på axlarna. Det blev tyst mellan oss. "Varför inte?" frågade Tom plötsligt och Bill knuffade till honom och sa något i stil med att han inte hade med det och göra.
"Men ärligt, varför inte.. Ni har ju vart tillsammans i över ett år!" sa Tom och fick då en mordiskblick ifrån Bill. Jag ryckte på axlarna.
"Hon verkar inte vilja," sa jag.
"Verkar?" sa Tom. "Eh.. Har du inte testat?"
"Testat?" sa jag frågande och kollade oförstående på honom.
"Tom, låt honom va!" sa Bill och kollade strängt på sin bror, "Du glömmer att hon är tre år yngre än du själv och fem år yngre än Gustav," la han sedan till och kollade menande på sin bror.
Jag hade aldrig tänkt på det. Inte trott hon velat - eller är det jag som inte vill?
Tvillingarna började gnabbas - som bara de kan. Men det brydde jag mej inte om, det kunde inte störa mina tankar.
En hand lades på min axel, den var stor och grov, inte lika mjuk och liten som Sabines händer. Jag vände på huvudet för att se in i Georgs ljusbruna ögon. De kollade oroligt på mej.
"Hur är det Gustav?" frågade han.
"Bra, bara bra," mumlade jag. Jag märkte att tvillingarna hade slutat gnabbas och kollade istället oroligt på mej.
[Sabine]
"Hur är det med er då?"
"Jo, allt är bara bra!" svarade Fredrik i andra änden, "Själva då?"
"Jättebra," sa jag och log för mej själv.
Hotelldörren öppnades och Gustav kom in. Och jag log brett emot honom. Hans läppar log ett sött leende, men hans ögon vittande om att han inte var speciellt glad.
"Du, jag måste gå nu," sa jag till Fredrik innan vi båda la på.
"Hej," sa jag och gick fram till Gustav. Han mumlade ett hej, och jag kollade oroligt på honom.
"Har det hänt något?" jag kollade fortfarande oroligt på honom när jag uttalande orden.
"Nejnej.. Varför tror du det?" sa han och kollade mej i ögonen.
"Du verkar nere?" sa jag och kramade om honom. Han grymtade till.
"Nejdå, jag är bara trött," sa han och kysste mej på huvudet. Jag kollade oroligt upp på honom. Jag skakade på huvudet.
"Nej, det är något annat," sa jag och försökte tyda hans ansiktsuttryck. Precis som om jag koncentrerade mej tillräckligt mycket kunde jag läsa hans tankar. Han skakade på huvudet.
"Gustav, ljug inte för mej," sa jag och kollade menande på honom. "Jag ser att det är något!" sa jag och han suckade.
"Det är inget speciellt, jag behöver bara tänka lite," sa han och slingrade sej sedan ur min omfamning och gick in till badrummet. Jag suckade och kollade efter honom. Stirrade på den vita trädörren som han precis stängt.
Vad är det med honom egentligen? Vad hade hänt? Han hade aldrig varit sån här förut, jo, fundersam hade han varit. Men då hade han kunnat dela sina tankar med mej. Så jag kunnat hjälpa honom.
Jag vände bort huvudet och suckade igen. Jag behövde komma ut ifrån hotellet, efter att ha pluggat i stort sett hela dagen skulle jag behöva en nypa luft. Jag drog på mej mina rosa tennisskor och en tjockare tröja innan jag la handen på handtaget. Det var kallt, otroligt kallt, för att vara inomhus.
"Gustav, jag går en sväng. Kommer snart," ropade jag. Men precis som jag visste, fick jag inget svar. Jag ropade samma sak igen, men fortfarande inget svar. Jag drog ner handtaget och gick ut ur hotellrummet. Korridoren lystes upp utav flera små lampor längs hela korridoren.
Well, when you go
Don't ever think I'll make you try to stay
And maybe when you come back
I'll be off to find another way
And after all this time that you still owe
You're still good-for-nothing I don't know
So take your gloves and get out
Better get out
While you can
"Sabine?" jag vände mej om efter att ha hört den välbekanta rösten.
"Hej Tom," sa jag och log. Han log tillbaka.
"Vart är du på väg?" frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Jag vet inte riktigt," la jag sedan till och han nickade.
"Får man göra sällskap?" frågade han.
"Visst," sa jag och ryckte på axlarna. Han log och vi började gå emot hissen.
"Hur gick det på soundchecken då?" frågade jag.
"Bra, tror ja väl," sa han och ryckte på axlarna. Det blev tyst emellan oss. Hissen kom och vi gick in i den. Och som tur var, var det ingen annan i den.
"Får jag bara fråga en sak? En personlig sak?" sa Tom plötsligt. Och jag blev väldigt förvånad.
"Eh.. det beror på hur personlig," sa jag och Tom log.
"Rätt så personlig," svarade han och jag nickade och ryckte sedan på axlarna.
"Det kan inte bli värre än att ja klappar till dej," sa jag och flinade. Han strök bort en dreadlock som hamnat i hans ansikte och flinade han med.
"Vill du ha sex med Gustav?"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kramllew - 22 jan 09 - 16:18 | Mihihihihiihihihiih....
Detta var fortfarande inte dåligt - nöta in det i skallen min vän.
Jag ska läsa nästa del nu, heh. | WhyJustMe - 21 jan 09 - 21:25- Betyg:  | | Haha x'D den här delen var oxå bra :) | | love_tokio_hotel - 21 jan 09 - 21:02 | | bra |
|
|
|
